A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Gemenskap & aktiviteter

PROpensionären: ”Stort tack till PRO folkhögskola som tog hand om min sargade själ"

Haldis Malm Norberg berättar om sin tid på PRO folkhögskola. Haldis Malm Norberg berättar om sin tid på PRO folkhögskola.

Haldis Malm Norberg berättar om sin tid på PRO folkhögskola i senaste numret av PROpensionären.

2017-10-18 Krigsbarn ... Född i Gäddede, uppvuxen i Jorm i ett Per-Albintorp. Kallar mig för krigsbarn av den anledningen att jag började skolan 1939, det året andra världskriget kriget började, slutade skolan när kriget slutade 1945. Närheten till Norge gjorde också att vi hade kriget inpå knutarna.

Det fanns två skolor i byn, småskolan och storskolan. Vi hade så långt till småskolan att vi fick bo inackorderade de första åren. 

Jag och min storasyster tillsammans med ett annat syskonpar bodde hos ett barnlöst par som inte förstod sig på barn. Det blev för dem en bra inkomstkälla och gratis arbetskraft.Där gjorde jag debut som barnarbetare.

Hemma fick vi också hjälpa till med diverse sysslor. I köket, i lagårn, i potatisåkern, med höbärgning både på lägdan och myra.

 

I skolan gick vi fyra klasser i samma rum med samma lärare. Hur det gick till förstår jag inte idag. När jag sen läst för prästen, då räknades jag som vuxen och självförsörjande.

Arbetslös har jag aldrig varit men man fick ta det som bjöds och lära på plats. Mitt första riktiga jobb bjöd Jämtlands Mejeriförening mig på i Jorms gamla mejeri. Bara barnet 16 år gammal, liten och klen men jag tvingades jobba som en hel karl.

Har hela livet varit något av en diversearbetare, slutade mitt yrkesverksamma liv i Frostviken som telefonissa i Gäddede.

I mitten av 50-talet skulle hela bygden belysas, vi fick elektricitet i varje litet torp. Massor av yrkesmän kom som vattenrallare från Sveriges alla hörn. De vackra jamtstorsorna (jämtländska flickor, reds anm) stod högt i kurs och telefontrådarna gick varma.

Så då på tråden träffade jag en störtskön plåtslagare från Sala. Där frodades vår kärlekssaga i ett gammal hus med råttskit i farstun, zinkdiskbänk i köket, linoleummatta och helkass kakelugn i rummet, utedass på gården ...

Vi bytte sen upp oss till en toppmodern tvåa och hamnade i paradiset.

Våra två barn föddes i Sala. De i sin tur har givit oss nya barn, som sen givit oss ytterligare nya barn. Sammanlagt 15 barn.

 

1962 flyttade vi till Norberg där gruvindustrin blomstrade och verkstäderna skrek efter kunnigt yrkesfolk. Själv var jag hemmafru tills barnen börjat skolan och funnit sig till rätta i byn. 

Jag fortsatte som diversearbetare med kontorsstädning, post, skola och föreningsliv. 

I 25 år hade jag fast anställning inom vårdsektorn, där var jag också något av en diversearbetare, lärde, utvecklades och stormtrivdes.

Tyvärr slutade min långa vandring i vårdens korridor lite för drastiskt Mitt liv blev kaos, jag tappade fotfästet. Men min fantastiska familj fanns hela tiden vid min sida och såg till att jag reste mig igen ...

 

Min stora dröm hade alltid varit att en dag kunna skriva en bok. Nu var det rätt läge, jag började bearbeta mitt trauma med att skriva. Det var en lisa för själen att äntligen kunna göra det.

Som pensionär gick jag med i PRO och upptäckte Gysinge Folkhögskola. Då var min lycka gjord, där fann jag mitt smultronställe, där stod alla dörrar öppna, där kunde jag förverkliga mig själv och mina drömmar. 

Stort tack till Gysinge Folkhögskola som tog hand om min sargade själ och släckte min kunskapstörst.

Lärde mig grunderna till att bearbeta det skrivna ordet, lärde mig hantera och förstå datamystiken, att må bra till kropp och själ. 

Tack också till alla fantastiska människor jag träffat där. Alla med samma nyfikenhet på livet och samma förmåga att se framåt trots att sikten inte alltid varit den bästa.

Å visst har jag skrivit en bok, till och med två. Allt med egen insats, från tryck till marknadsföring. Första boken, en arbetsbiografi, blev en 70-årspresent till mig själv ...

Text: Halldis Malm, Norberg.

Dela den här artikeln: