Gysinge BrukGysinge Bruk grundades 1668 av Peder Svensson Printz och från början tillverkades här gevär och granater. Ganska snart över gick man emellertid till stångjärnstillverkning vilket blev brukets huvudsakliga produkt. Verksamheten under 1600- och 1700-talen var inte av någon större omfattning och bruket bytte ägare många gånger.
Sedan släkten Benedicks övertagit bruket 1820 vidtog emellertid en kraftig upprustning och en utökning av såväl verksamheten som markområdena genom tillköp av flera egendomar. Vid slutet av 1800-talet skall Gysinge Bruk ha varit Gästriklands största järnbruk och dess ägor omfattat ungefär en tredjedel av landskapet. Gysinge bruk blev alltså ett av Sveriges största järnbruk. Här bedrevs smide på sk. franskt vis, det vill säga vallonsmide.
I slutet av 1800-talet blev det kris i den svenska järnhanteringen. Många järnbruk fick läggas ned och 1905 upphörde även smidet på Gysinge bruk.
År 1903 såldes bruket till Stora Kopparbergs Bergslags AB, som efter hand avvecklade tillverkningen för att 1926 låta den helt upphöra.
Gysinge HerrgårdDen första herrgården på Gysinge Bruk uppfördes i slutet av 1600-talet och var en träbyggnad som låg uppe på borggården. Under drygt 100 år tjänstgjorde den som bostad för brukspatronerna. Den gamla träherrgården revs i början av 1800-talet.
Skiftande öden mötte sedan herrgården - när Michael Benedicks övertog bruket 1820 var många av byggnaderna i ett ganska dåligt skick. Han började omgående en ordentlig upprustning av bruket och lät arkitekten Carl Christopher Gjörwell d y utföra ritningar till en herrgård, det blev i ”italiensk renässansstil” med gustavianska stildrag. Denna började byggdes under tiden 1833-1839, uppfördes av sten, samt placerades vid borggårdens västra sida med framsidan mot Dalälven, och den vackra utsikt man har där. Herrgården var bostad för brukspatronerna 1838 till år 1905 då den sista brukspatronen på Gysinge Bruk, Gustaf Benedicks, flyttade därifrån. Från början av 1920 och fram till 1956 drevs herrgården som pensionat och hälsohem men därefter stod herrgården tom och förföll helt.
DiösFörsök gjordes från olika håll att finna någon lämplig användning för herrgården och bl a gjorde ärkestiftet en satsning för att starta en kyrklig folkhögskola. Samtliga försök strandade emellertid på de stora upprustnings- och driftskostnaderna. År 1969 bestämdes att Herrgården skulle rivas, men innan detta hann verkställas hade byggmästare Anders Diös uppvaktats av kommunalmän från Österfärnebo kommun. Diös kontaktade därefter Stora Kopparbergs Bergslags AB och köpte anläggningen för 100:- med villkoret att den skulle rustas upp igen. Diös hade tänkt sig Herrgården som semesterhem för sina anställda, men något sådant blev det inte.
Pensionärernas Riksorganisation, PRO, som enligt 1969 års kongressbeslut skulle skaffa sig en egen kursgård, kom i kontakt med Diös och fick överta hela anläggningen för samma pris som han betalat, alltså 100:-.
PRO - Början till något nyttPRO köpte alltså Gysinge Herrgård och våren 1970 påbörjades om- och tillbyggnadsarbetena, vilka utfördes enligt PRO:s riktlinjer av Byggnadsfirman Anders Diös AB. För att bevara de gamla kulturminnesmärken, som byggnaderna här utgör, inleddes samråd med Riksantikvarieämbetet. Genom Arbetsmarknadsstyrelsens medverkan bedrevs upprustningen som beredskapsarbete, med arbetskraft från närliggande orter, vilket även medförde att AMS svarade för en del av kostnaderna. Herrgården har sedan dess rustat upp i en omfattande renoveringsplan.
I det fortsatta renoveringsarbetet har många PRO-medlemmar, pensionerade hantverkare, deltagit och gjort imponerande insatser. Dessa insatser har gjort att PROs medlemmar idag har en mycket vacker och funktionell folkhögskola med ett internat som inrymmer ca 107 bäddplatser.
En stor del av reparationerna har finansierats med pengar från Gysinge Herrgårds Intresseförening, en stödfond där de flesta av PROs föreningar genom medlemsavgifter samlar in pengar för att göra det möjligt att använda en pampig, gammal herrgårdsbyggnad som folkhögskola. Den herrgårdsbyggnad som en gång symboliserade herremakt från ovan och underkastelse nedifrån kan nu ge Sveriges pensionärer möjlighet att ta sin sak i egna händer, lita till sig själva och utveckla den kunskap och de diskussioner som krävs för detta. Precis som folkrörelserna gjort alltsedan den tid då Gysinge bruk hade sin storhetstid och brukets patron härskade över sina underlydande1982 blev Gysinge Herrgård PROs Folkhögskola och kursgård.