PROs förbundssekreterare Leif Karlsson ger bakgrunden till PROs prisundersökningar (juli 2006)

Våren 1991 tecknades det så kallade Rehnbergavtalet. Efter höga pris-och löneökningar under en lång följd av år hade parterna på arbetsmarknaden lyckats förhandla sig fram till avtal med låga lönepåslag. Samtidigt startade avregleringen av det svenska jordbruket och gränsskyddet sänktes med 10 procent.

En förutsättning för att Rehnbergavtalet skulle bli framgångsrikt och till gagn för löntagarna och pensionärerna var att återhållsamheten på löneområdet motsvarades av låga prisstegringar.

Med stöd av Konsumentverket inledde PRO, LO och Livsmedelsarbetareförbundet ett prispressarprojekt. Enligt arbetsfördelningen skulle PRO-medlemmarna svara för prismätningarna och LO-distrikten för databearbetningar och sammanställningar. Från början gjordes enbart lokala undersökningar. Inga riksprislistor presenterades.

Samarbetet mellan PRO, LO och Livsmedelsarbetareförbundet upphörde i början av 1993. PRO tog över prispressarverksamheten på egen hand. Riksprislistor samt regionala prislistor presenterades. Den första mätningen med en varulista som användes i hela landet gjordes hösten 1993. Varulistan omfattade 20 viktiga basvaror och prispressarna besökte ca 1 000 butiker av olika slag.

Vi har från PROs sida aldrig gjort gällande att våra undersökningar skulle uppfylla vetenskapliga krav. Vi har öppet redovisat våra metoder och våra undersökningsresultat och ställt dessa till allmänhetens, regeringens, myndigheternas och mediernas förfogande.

Vi har tagit till oss kritik, till exempel att urvalet på 20 varor var för litet. Vi ökade därför antalet basvaror från 20 till 40 under andra halvan av 1990-talet och i den undersökning som gjorts våren 2004 och våren 2005 är antalet varor 60.

Vi tog också till oss kritiken mot att undersökningsveckorna inte var tillräckligt varierade och att det fanns risk för att vissa handlare kunde ändra priset just under undersökningsveckan. Numera håller vi undersökningsveckan hemlig och undersökningarna sker inte samma vecka år efter år.

Däremot har vi inte kunnat tillgodose kritiken mot att det i betydande grad är samma varor som vi undersöker år efter år. Vi får inte glömma att avsikten med våra undersökningar är att hålla koll på priserna och att kunna jämföra prisutvecklingen år efter år.

Intresset från allmänheten, medierna, regeringen och olika myndigheter har hela tiden ökat för PROs prisundersökningar. Olika myndigheter till exempel Konsumentverket, Konkurrensverket och Länsstyrelsen i Stockholms län har hänvisat till PROs prisundersökningar.

Det beror på att undersökningen är landsomfattande och mycket stor. Ingen annan prisundersökning har tillnärmelsevis samma omfattning.

Vid vissa tillfällen har intresset för PROs prisundersökningar varit särskilt stort. Det gällde till exempel i samband med sänkningen av momsen på mat. Från regeringen och olika politiker hänvisades till PROs prispressare när det rådde osäkerhet hos allmänheten om huruvida momssänkningen skulle slå igenom  fullt ut i affärerna eller ej. Handlarna visste att de skulle bli upptäckta av PROs prispressare om momssänkningen inte skulle slå igenom.

Vi kan också göra regionala jämförelser. PRO var först ute med att påvisa de stora regionala skillnaderna när det gäller prisbildningen. Att kostnaderna ligger högre i olika norrlandslän kan ha naturliga förklaringar, men mest uppmärksammat blev att maten var så mycket dyrare i Stockholms län jämfört med västsverige.

När vi först presenterade dessa regionala skillnader blev våra undersökningsresultat starkt ifrågasatta. Sedan gjordes undersökningar av andra institut som alla bekräftade PROs undersökningsresultat. Som exempel kan nämnas att i januari 1996 kostade PROs varukorg, som då innehöll 20 varor, i genomsnitt 354 kronor i Göteborg och 414 kronor i Stockholms län. 

Ett annat skäl till intresset för PROs prisundersökning är att prisundersökningen är den enda som genomförts kontinuerligt år efter år. Staten upphörde till exempel med prisundersökningar under ett antal år. Den dåvarande regeringen ansåg inte att staten skulle syssla med sådan verksamhet. Marknaden skulle sköta sig själv.

För landets pensionärer är prisfrågan viktig – inte minst idag när inkomstpensioner och tilläggspensioner genom följsamhetsindex är närmare kopplade till den samhällsekonomiska utvecklingen och löntagarnas reala löneutveckling. 

PROs konsumentverksamhet handlar inte enbart om priser utan även om tillgången till service. Det gäller inte enbart livsmedelsaffärer utan även tillgång till annan närservice som bank, apotek och systembolag. Det gäller social service i form av vårdcentraler och äldreboenden.

I glesbygdsområden – men även i äldre förortscentra – sker en utarmning av samhällsservice och kommersiell service.

I glesbygden kan inte ökad konkurrens lösa problemen. Här handlar det i stället om samarbete och samverkan mellan affären, posten, apoteket och systembolaget t ex i form av post i butik samt att affären är ombud för apoteket och systemet. Sannolikt kommer lantbrevbärarservicen att få än större uppgifter än man har i dag när det gäller denna typ av samverkan.