I mitten av maj, när vitsippebackarna glänste i den vackra vårgrönskan, tog 17 PROare en tripp till Åland.
Första stoppet, Geta, är Ålands nordligaste kommun. Från Getabergen är utsikten milsvid och väl värd att beskåda. Att bo i 4-bäddsstugor med våningssängar tillhör inte vanligheterna vid PRO-resor men desto mer spännande.
En minigolfbana byggd bland klipporna blev kvällsnöjet för några medan ett gäng tuffa kvinns begav sig ut på en äventyrsvandring på en naturstig. Tyvärr kom regnet och både förstörde och fördröjde hemkomsten till det grillade köttet. Några tillbud med skrapsår och blåmärken blev resultatet av vandringen men ingen behövde använda olycksfallsförsäkringen. Pensionärer är tåliga.
Resan gick vidare och Sunds kommun, där alla stora sevärdheter är samlade, bjöd på sol och skaplig värme. Vi besökte där Kastellholms slott som på 1300-talet började byggas som försvarsborg inom det svenska stormaktsväldet och idag står som restaurerad ruin. Vi besökte även ruinerna av den stora ryska fästningen Bomarsund.
Lämnade sen fasta Åland för en tur ut till Kökar. Med båt förbi Föglö och Sottunga kom vi till Kökar, utskärsbygden. Men vi ville ännu längre ut i skärgården. Trotsade blåst och regn som flög i luften och båtledes åkte vi ut till Källskär, Göran Åkerhjelms hus, krocketplan och fantastiska trädgård som är byggd bland kala klippor och havets brus.
Att sedan inta lunch på Brudhäll efter avslutad vandring och återfärd med båt till Kökar kändes enormt bra. Att dessutom maten smakade bra förringade inte upplevelsen. På Kökar ligger också St Annas kyrka som är byggd på ruinerna av ett Franciskanerkloster från tidig medeltid. Mer hanns inte med under den dag vi vistades på ön.
Väl inne på fasta Åland igen gjorde vi en heldag i Mariehamn innan vi for tillbaks till vårt boende för sista natten på ön för denna gång. Veckan innehöll även besök på Stallhagen, Ålands ölbryggeri, intag av svartbröd och ålandspannkaka, orkidéer för fotodokumentation, kronhjortar och fiskeläger. En bråkdel av vad Åland har att erbjuda.
Text och foto: Barbro Höckert