Diskussionscirkeln 10 12 07.

Skrivare Sven Henriksson.
Vår cirkelledare Siv Fogelberg hälsade denna gången 14 deltagare välkomna, tappet av övriga kunde förklaras med giltiga orsaker.
Siv repeterade nästa termins mötesdagar som är 18 jan. 3 feb. 15 feb. 1 mars. 15 mars. 29 mars. Och avslutning 12 april. Om inget annat tillstöter avhålles sammanträdena i S-lokalen med början 9,30.
 
Siv hade ansträngt sig för att lägga sammanträdesdagarna så att de inte kolliderade med Styrelsemötena, men nu visade det sig att trots det kom det till att bli en dylik kollision vid ett tillfälle.
Siv meddelade att vid de två första av våra sammanträden hade ingen ny tidning hunnit komma varför hon efterlyste förslag till teman på dessa, och fick genast napp hos Malte som föreslog privatiseringen av Apoteken och kostnaden för detta som togs ur skattemedel, som ett lämpligt diskussionsämne. Härvid påpekades att åtgärden kunde inte göras ogjord men man skulle gärna bjuda in representant från vårt eget Apotek i Oxie (som inte är privatägt) för att inleda och tala om deras erfarenhet av privatiseringsvågen.

Ett andra tema föreslogs av Bengt, inte oväntat gällde det den pågående privatiseringen av vård och omsorg som han sade sig vara mycket bekymrad över. Privatiseringen är ingalunda den enda boven i dramat, men har i varje fall varit en bidragande orsak till att 20 000 människor sparkats i vården, där flertalet säkert med fortsatt anställning skulle ha bidragit till att korta sjukvårdsköerna.

Vi har tidigare uppmärksammat en tabell i Pensionären där en räknenisse ville påvisa hur länge ens sparslantar kunde räcka vid en viss tillväxt och dito uttag, redan då reagerade Göran och frågade sig var man kunde få 5% ränta på sitt kapital. Därför tog han kontakt med uppgiftslämnaren som blev avklädd och med sedvanlig ackuratess av Göran sågad jäms med fotknölarna och till sist gick med på högst 2%.
Sådant här är inte bra för trovärdigheten att personer som borde kunna sin sak lämnar felaktiga uppgifter i en Rikstidnig, helt säkert är det så att långt ifrån alla läser uppgiften med lika kritiska ögon som Göran i Oxie.

Då var det inte långt till att komma in på den hatigt beslutade nedläggningen av Swedbanks kontor i Oxie, där Socialdemokraterna i Oxie den 2 december i nära nog söstorm på kvällen synnerligen kraftfullt protesterade mot nerläggningen, och kommer att fortsätta i samma anda, och på verka toppfigurer högre upp i bankhierkin för att få dem att ändra på beslutet, eller i andra hand låta en mindre känd bank etablera sig i Oxie.
Av obegriplig anledning för skrivaren är inte PROarna så pigga på att haka på ett utspel av ett Politiskt pari där slutmålet ändå är identiskt.

Nu beslöt vi  att tillsätta en kommitte av tre synnerligen verbala medlemmar, Gunn Brandin, Göran Andersson och Malte Adolfsson, att föra de äldres talan och förhandla med bankcheferna så högt upp i hierkin som möjligt. SPFs intresse av att medverka bör efterhöras, och det påpekades att beslutet påverkar ju inte endast rena banktjänster, utan flera har ju även ett bankfack där en annan placering långt från hemorten är till avsevärd nackdel.
Den utpekade platsen för bankens fussion ligger i ett utpräglat industriområde där ingen människa bor på många hundra meters håll, utan direktbussförbindelse med Oxie och rimmar illa med bankreklamen att vara nära kunderna.
Ett tidigare infomöte än det ordinarie diskuterades också, för att effekten ska bli så bra som möjligt av protesten mot banknedläggningen, detta för att få ihop så stor samling som möjligt av protesterande.
I annat fall föreslogs utbildning av äldre för att de Datorlösa ska kunna sköta huvuddelen av sina bankärenden via telefon.

Sedan diskuterades vårt pensionssystems för och nackdelar kontra det gamla ATP-systemet.
När det nuvarande genomfördes lät det väldigt bra att det skulle följa samhällets övriga löneutveckling minus 0,6 %, men få av oss förstod de långsiktiga konsekvensern, att på 10 år minskade pensionen med 6% på 20 år med 12 % o.s.v.
Göran menade att behovet av pengar var störst hos den unge pensionären, som då ville spendera på t.ex resor, medan de äldre kunde klara sig på en lägre ersättning, ett synnerligen kontroversiellt och obestyrkt påstående, då många äldre har utgifter som inte vidlåder den yngre i normalfallet, som t.ex. dyrbart särskilt boende som kan vara kännbart.

I skrivarens sovrum hänger en devis ”Det ska vara roligt också att vara gammal” något som ofta är synonymt med tidig pensionsålder, men det står i uppenbar motsats till dagens uppmaning att jobba några år längre, som tycks bli nödvändigt dels för att pensionspengarna ska räcka i samhället, dels för att den enskildes ekonomiska situation förbättras vid ett uppskjutet uttag.
Eftersom den gifta kvinnan oftast är ett par år yngre än sin make och samtidigt har lägre pension, nämndes något skämtsamt, att vi borde varit så förutseende att vi gift oss med en Dam som var något äldre än vi, så att ifrågavarande Dam kunnat arbeta något år extra, förbättrat sin pension och båda kunnat njuta sitt otium samtidigt.

Uppmaningen till pensionärer att jobba längre, står också i strid med påståendet, sluta tidigare så ungdomen kan komma till arbetsuppgifterna, en svårlöst ekvation, men för den enskilda människan hörs ofta, ”att jag gick i pension tidigare är det bästa jag gjort”.
Statistiken visar också att medelpensionsåldern ingalunda är 65 år, utan strax över 60 år.
Oavsett vilken politisk gruppering som innehar makten är det av största vikt för pensionärsorganisationerna, och framförallt för blivande pensionärer, att hålla tummen på ögat på sina politiker, att fördela de ekonomiska resurserna så rättvist som möjligt till de stigande utgifterna för pensionerna, utan att föröda samhällsekonomin.

Först nu öppnades tidningen för att uppmärksamma tre nya försäkringar, det gäller Hemförsäkring, Hem och Villa, Olycksfall och en Sparlivförsäkring, där samtliga kommer att tecknas i privata försäkringsbolag 2011, tydligtvis har man blivit gramse över Folksams oskickliga hantering av en tidiare kollektiv dödsfallsförsäkring.
En artikel om förre  Ministern och Talmannen Björn von Sydow, kommenterades på grund av att han är en av ytterst få 65-åringar och äldre som kandiderar till Riksdagen, han är känd som en ärlig och rak man utan lik i garderoben, ånyo föreslagen till Talman, men vägrade att kandidera då han i så fall blivit beroende av Sverigedemokraternas röster, ett bevis på att han lever som han lär.
Hans Mor Tullia von Sydow var på sin tid Riksdagens äldsta ledamot, och Göran påminde om att hon invigde Blomstergården i Oxie.

Järnvägsförbindelserna kom på tapeten tack vare att två av oss dagen innan provåkt den nyinvigda Ciytunneln, en häftig upplevelse, men farhågor restes för att när allt är färdigt kanske tågen far Oxie förbi så att vi inte bekvämt kan åka till Köpenhamn, om detta skulle inträffa ska vi naturligtvis hårt driva frågan att tågen ska stanna i Oxie, både för påstigande och avstigande.
Detta var sista sammankomsten för terminen, alltså tog vi våra respektive med till Törringelund och avåt en lunch, därvid förärades både cirkelledaren och skrivaren vars en vacker blomma, HJÄRTLIGT TACK!