Tema - Brott och straff

 

PRO Oxies diskussionscirkeln den 12 oktober 2010.

Cirkelledare Siv Fogelberg hälsade 16 deltagare välkomna till 

S-föreningens lokal där vår cirkel denna gång skulle behandla ett Tema, "Brott och straff" därför hälsade hon även vår gäst hjärtligt välkommen, han är den välkände Radioprataren, tillika ordföranden i Oxie Socialdemokratiska förening Patrik Lindqvist.
Patrik har ombetts och välvilligt ställt sig till förfogande, för att  berätta om sina traumatiska upplevelser, med oprovoserat svårt våld och och alla de konsekvenser det inneburit.

Stark psykisk påfrestning.

Det innebar en stark psykisk påfrestning för honom att ännu en gång plocka fram alla hemska detaljer från hans upplevelser.
Hans berättelse är så skakande att jag som ganska väl kände förloppet, darrade ändå på handen till den grad att det jag försökte skriva inte blev läsbart, stämningen var så förtätad att man hade hört den berömda knappnålen falla och inget öga var helt torrt.

Några av diskussionscirkelns deltagare runt Patrik och Siv i mitten på bilden.

1 maj 2009.

Den 1 maj 2009 hade Patrik som organisatör av det Socialdemokratiska firandet sedan tidig morgon varit engagerad i detta och efter en trevlig kvällssamvaro med några vänner blev han erbjuden bilskjuts hem med dem, men avböjde då han ville hämta sin cykel vid Folkets Hus i Malmö, eftersom han alltid cyklar.
När han tog upp sin cykel ur källaren anfölls han oprovoserat av 5 ungdomar med invandrarbakgrund, som med slag och sparkar fick ner honom på marken, medan 2 svenska flickor som tillhörde gänget stod och såg på.

Patrik försökte ligga i fosterställning för att skydda huvudet så mycket som möjligt medan sparkar och slag haglade över honom, näsa och mun fylldes av blod och han var nära att kvävas, han tänkte, jag måste spela död om jag inte ska dö på riktigt, vilket jag troligen kommer att göra ändå.

.....”nu har han fått nog, nu är han färdig”.....


Så småningom upphörde ändå misshandeln och han hörde ledaren yttra ”nu har han fått nog, nu är han färdig”

Gården bakom Folkets Hus ligger öde på natten, därför försökte Patrik åla sig ut till Amiralsgatan och biltrafiken men ingen stannade för att hjälpa honom. Då ålade han sig över gatan där hans krafter tog slut och han blev liggande medvetslös vid kiosken därstädes. Turligt nog kom en man gående som kände igen Patrik trots hans eländiga tillstånd, han kallade på Ambulans och Polis som anlände snabbt till platsen. Då hände en märklig palaver som uppstod mellan Polis och Ambulanspersonal. De senare ville så snabbt som möjligt få Patrik under vård, medan Poliserna ville förhöra honom om vad han sett och upplevt.

På sjukhuset i kretsen av sina närmaste fick han en del konstiga och svårförklarliga tankar, att också de var hans fiender och ville honom illa.
Läkarna konstaterade 48 sparkar mot huvud och kropp, kraniet under vänster öga var insparkat och här väntar han ännu på fler operationer. De förklarade att det var hans goda fysiska kondition, parad med att han spelade död, som var orsaken att han fortfarande var i livet.

Att för mig försöka skildra den hemska tid då Patriks skräckupplevelser samt hans fysiska skador sakta med hjälp av psykiater skulle läka kan jag inte.
Obegripligt nog fick slynglarna fortsätta sin härjningar runt Folkets Hus, trots att Patrik kunnat identifiera dem, de har t.ex. dragit kniv mot husets vaktmästare.
Trots det ville Patrik trots avrådande, tillbaka till sitt arbete i Folkets Hus så fort som möjligt.

Därför körde hans sambo Rosa honom i bil runt arbetsplatsen för att han sakta skulle vänja sig
vid miljön, då dök gänget upp och ledaren fick syn på Patrik genom rutan och gick till attack mot bilen, varvid Rosa skulle göra en rivstart, som i stället blev en serie hopp med bilen men utom räckhåll för angriparen.
Vid ett annat tillfälle hade en Polisbil med två manliga poliser stannat på gården, då anfölls Poliserna av detta ligistgänget, varvid de två Poliserna kastade sig i bilen och flydde därifrån trots att de har både pepparspray och skjutvapen !
När förstärkningen anlände var ju naturligtvis ligisterna försvunna.

Tillbaka på jobbet.

Ingen bra arbetsmiljö för Patrik men med arbetskamraters hjälp jobbade han på, eftersom han fått aviserat att åtminstone ledaren skulle anhållas för mordförsök.
Efter flera månaders väntan uppdagades att den Polis som haft hand om utredningen förflyttats, och utredningen hittades i en skrivbordslåda där även saker försvunnit.
En ny utredare tillsattes som började från början igen med förhör och allt, så småningom kom det till en rättegång där strulet fortsatte med byte av Åklagare och en Advokat som Patrik aldrig träffat!
Patrik beskrev gripande sin frustration över att ha allt emot sig och dessutom öga mot öga med de flinande ligisterna i rättegångssalen.
Så småningom frikändes tre stycken medan ledaren fick 100 och medhjälparen 75 timmars samhällstjänst med Placering i Rosengård!!
På detta överklagade Åklagaren till Hovrätten där båda blev helt frikända!!!

Inte nog med detta en framgångsrik karriärkvinna blev ungefär samtidigt illa misshandlad av samma ligistgäng, så illa att hon aldig blir människa igen, samt två gånger försökt att ta sitt liv. En av ligisterna har svart bälte och två brunt bälte i kampsporter och en absolut nyhet för mig var att det försigår vadslagning med stora pengar om vem som kan snabbast sparka ner en människa på gatan! Jag är ytterst förvånad för alla kampsporter går ut på att inte skada sin motståndare, utan endast lära sig försvarsteknik.

Patrik slutade sitt omskakande anförande med en enträgen uppmaning: Gå inte hem i er kammare och knyt händerna i vrede, utan gör något, själv har jag gått med i Brottsofferjouren samt ställer upp på sådana här informationer som denna.
Patrik avtackades med mycket beröm samt blomsterbukett och kram av Siv.

 Hemma i min egen kammare frågar jag mig, vad ska jag lilla obetydliga människa kunna göra mot dessa mäktiga krafter som hotar hela vårt samhällsskick?
Mitt svar blir, vi måste tillgripa samma metod som man kom fram till i slutet på 1800-talet då man spelade ut den ena människan mot den andra, vi måste samla oss för att bli starka, i detta senare fallet måste det bli från yttersta Vänstern till Ultrahögern, det går inte längre för den enskilde att hävda ”jag har inget hört och inget sett för jag vill inte bli inblandad”.

Krav på politiker och tjänstemän.

Vi måste samfällt sätta press på Politiker och Tjänstemän, vi tolererar inte att vi kan bli ihjälslagna på gatan, ej heller tolererar vi ett maktlöst för att inte säga fegt Polisväsende, eller ett kraftlöst Domstolsväsende där olika befattningshavare kan skrämmas till att lämna sitt uppdrag.
Efter Patriks anförande framstår övrigt kiv och gnabbande i Riksdagen som mer eller mindre betydelselöst, t.o.m. en sådan fråga som sysselsatt oss i PRO under den gångna mandatperioden, nämligen den orättvisa beskattningen, känns som ganska lättviktig.

Inte oväntat startade en diskussion med flera viktiga inlägg, men diskusionen får fortsätta första timmen även nästa sammanträde, som en förberedelse tills Carins bekant kommer om fyra veckor.

Skrivare: Sven Henriksson
Bilder: Malte Adolfsson