Diskussionscirkel 3, 061108.
Denna gång började vi vår cirkel med lunch på Sofiedals Golfklubb, där på Gerts förslag även våra respektive var medbjudna. Flertalet om inte rent av alla valde en panerad fläskmedaljong, som enligt skrivarens mening var mycket välsmakande, och lunchen förflöt under trevligt samtal som dock inte enbart berörde vår cirkels syfte.
Våra partners hemförlovades genom Torstens försorg, och själva styrde vi kosan till vår ordinarie studielokal i Oxie.
Väl där började vi med Lars Wettergrens ledare i nr 9 av Pensionären, där han gisslar det eviga problemet med usel representation för de äldre i Riksdagen, trots en obetydlig ökning i årets val är förhållandet långt ifrån tillfredsställande, och sorgligt nog är här Socialdemokraterna sämst med endast en riksdagsledamot över 65 år.
Han befarar ökade svårigheter när Pensionärerna ska förhandla mot ett stort samordningskansli av fyra partier tillsammans 28 personer, vidare hävdar han uppfattningen som borde vara självklar, att grundavdraget ska vara lika för löntagare och Pensionärer, eftersom pensionen ska ses som en uppskjuten lön. Han varnar för befarade beska piller för förtidspensionärerna.
Lennart visade upp ett rikhaltigt sortiment av tidningsurklipp som på olika sätt speglade Pensionärernas situation, varpå vi gick över till de äldre i trafiken, något man kan lägga många aspekter på, vilket också gjordes. I tidningsartikeln slås fast att hastighetsskyltarna
Anger högsta tillåtna hastighet inte lägsta, samt om man inte utgör ett hinder för andra trafikanter, får man köra hur sakta man vill inom rimliga gränser. Därmed torpederar man Gerts mening att alla bör hålla den hastighet som stipuleras som högsta tillåtna på den aktuella vägen, dock ska betonas att Polisen kan stoppa en som enligt deras mening kör alltför sakta, och som då troligen utgör en propp i trafiken.
De oskyddade trafikanterna är speciellt utsatta, hälften av äldre fotgängare som omkommer i trafiken blir ihjälkörda på oreglerade övergångsställen, äldre är dåliga på att använda cykelhjälm och reflexer för att skydda sig, varför man konstaterar att det minst farliga sättet för äldre är att köra bil så länge det kan anses som möjligt.
I vår grupp påtalades vikten av att kunna vidareutbilda sig i bilkörning, samt med jämna mellanrum avlägga någon form av prov, men då inte ute på vägarna utan i simulator.
Vidare det horribla i att en åldring med gammalt bilkörkort även har rätt att köra en 100 hästkrafters tung motorcykel, trots att hon eller han kanske inte ens suttit bak på ett dylikt fartvidunder.
De flesta bilfabrikanter har visat förbluffande litet intresse för att utforma bilar lämpade för äldre, trots att denna grupp är stadd i stark ökning, endast Japanerna som även i flera andra sammanhang visat sig som föregångare, har uppmärksammat denna brist och börjat konstruera bilar för äldre, där det t.ex. är lättare att både stiga in och ur fordonet.
Förslaget om att trafikförsäkringen ska bära sina egna kostnader kan verka bestickande, men en hel del invändningar kan resas, bl.a. om en skada har åsamkats enbart vid trafikolyckan, eller en bakomliggande sjukdom kan vara delaktig, alltså upplagt för stridigheter mellan trafikförsäkringen och Försäkringskassan, enbart till nackdel för den drabbade som kanske får vänta orimligt länge på utslaget.
Ett bra förslag framkom i fråga om bilparkering vid sjukhusbesök, och då speciellt vid akutbesök, där man skulle kunna få en speciell biljett vid akutluckan som skulle berättiga till en tom parkeringsplats alldeles i anslutning till akutintaget.
Nästa sammankomst blir tidigarelagd från den 13 december till den 6 december.0