Boule

Text: Bibbi Kruuse och foto: Sven Kruuse

Vädret kunde inte vara oss mera nådigt än denna fredag den 20 november, med 8 grader varmt och strålande solsken. Kanske var det enkom just för det att PROs boulespelare vid Oxie centrum, äntligen skulle få en chans att bli fotograferade, innan mökret belägrat vår by och svept in oss i vinterkyla.

En solig novemberdag

Nästan alla deltagarna, 27 av 30 var ute med sina klot idag för att njuta av det härliga vädret. 
Det är dock inte så ofta man låter sig hejdas av vädrets makter i det här gänget som spelar varje fredag mellan 10.00 och 12.00.

Krattning i boulemanegen

Boulemanegen krattas
Det ska krattas jämnt och fint för att kloten ska ha en chans att rulla den väg som spelarna avser. Man skiftas om att hålla fint och här är det Ingmar Lindbergs tur.

De fina boulebanorna vid återvinnings-stationen, bakom eller framför, beroende från vilket håll man kommer, vid Oxie centrum är inte så gamla och PRO Oxies bouldeltagare kom hit och startade upp 2001.

Dessförinnan hade flera bouleutövare spelat på olika håll i Oxie men vi vill inte avslöja någons ålder med hur många år en del av våra vänner spelat, så vi räknar från detta årtalet.

Ihågkommen medlem
Vi har fått höra av många deltagare om Folke Persson som tyvärr dog 2006, en riktig eldsjäl har vi förstått som bl.a drog igång friskvårdsverksamheten med boule och andra aktiviteter.

På något sätt har han blivit en milstolpe för flera av medlemmarna i PRO Oxie; "Det var året innan Folke dog" får vi t.ex. höra
Att bli ihågkommen på det sättet och att ha satt avtryck som det heter, är inte alla förunnat.

Kul med boule

 

Perspektiv på tillvaron
Ett härligt perspektiv med klotet på väg mot sitt mål och vi tror att Inger funderar över läget och är orolig för var det ska landa.

 

 

Full mundering

Stilstudie nr 1

Det gäller att ha kläder för alla väder i denna hurtiga sport. De glada boularna spelar i nästan alla väder, så länge de inte riskerar blåsa av personbeviset.
 
 
 

 
 
Inger Tell ser nöjd ut med att få vara utomhus i det vackra höstvädret.




När det börjar bli hett om öronen har mössan fått sättas längre upp på skulten för att svalka lite.


Mätpinne

Mätbart resultat
Vi får här skåda en av många typiska situationer i boulesporten.

Det diskuteras livligt vems klot som ligger närmast och ibland kan det sluta med att måttbandet åker fram som vi ser på en annan bild.

  

Den här gången verkar Gunni Göransson ha full koll på läget så det kommer nog att klara sig ändå.
 

Det är fult att inte peka

  

Gunni har enligt egen utsago varit med i boulen sedan tidernas begynnelse men jag vågar inte fråga vilken tideräkning hon bekänner sig till.

Dom viktiga och eftertraktade poängen noteras medelst "tvätteklämmor" eller klädnypor för utombyarna.

 
Hotta en kanonkula
Med den rätta schvungen och stor koncentration kastar Kjell Svensson iväg  klotet mot min kära fotografs skor, så det gäller för Sven att vika in tårna.

Kjell påstår sig visserligen vara nybörjare, så han får vara ursäkta om det går lite snett ibland.
Medan Gunni Göransson gör sig beredd att kasta, får kloten en liten extra putsning för att få den rätta ytan.

Pennan går nästan varm i det sköna solskenet men det gäller ända att ha luvan nerdragen om huvudet när man är så inaktiv som undertecknad.
 



Rättvis noggrannhet
Här får vi ytterliggare bevis för noggranheten hos våra utövare av den ädla sporten Boule.
Det mätas så man tror att barndomens millimeterrättvisa bara var en en prövotid för att kunna användas senare i livet, i mera alvarliga sammanhang som detta. 
Ingmar håller tungan rätt i mun och hoppas på att hans klot ligger närmast.
 

Hansken är kastadHar någon kastat in handskarna?
Nej, handskarna är inte kastade, de får bara värma sina goda klotvänner medan matte eller husse får sig en välbehövlig paus i arbetet.

 

GruppterapiGruppgemenskap
Nya grubblerier kring klotens placering och när situationen var utredd och det var den slagfärdiga damen Bodil Månssons tur att kasta, hörde vi henne mumla: "Nu jädrar anåda".

Bodil berättade också att fredagen var hennes bästa dag i veckan, för då var det dags för boule.
Så ska det låta när vi har så bra verksamheter i vårt PRO Oxie!

Nu vankas det snart fikapaus och vantar och handskar åker av och stegen ställs mot....

 


Boulfest på Marthas kafé
Under den välgörande pausen intas kaffe och hembakta underbara kakor till ett pris som måste ligga under självkostnaden. Så är det med många av våra medlemmar att man gärna delar med sig av arbete och möda och bjuder till där man kan. Det är inte överallt man kan mumsa så gott fikabröd  Martha!
 

Kaffedags

Bagerskan själv
Här nedan ser vi vår duktiga bagerska Martha Landgren som också försett sig med varma kläder, för det kan trots allt bli lite kyligt i pausen i motsats till arbetet på banan då svetten lackar under den emellanåt stora koncentrationen. 

Martha Landgren

 

 

 

 

 

 

 

Ensam i ringen
Vi kan se att stilarna skiftar och att det finns mer eller mindre erfarenheter på boulebanan. Det verkar dock som att man blir väl emottagen även som nybörjare, så det bör inte avskräcka någon att komma och prova på.

 

Tankar om boule
Man kan ju lätt som oinsatt boulbetraktare frestas att tro att:
"Dé é väl bara å hotta iväg bollen, så é dé bra mé dé" men alls icke, här ska det måttas, tittas, putsas och gnidas med den rätta trasan och de rätta vantarna.

 

Fotografen i klotet

BouleklotDet låter kanske som anden i flaskan när fotografen smyger sig, om än diskret och otydligt, in i klotet.  

 

Inget lämnas åt slumpen. 
Vid en av banorna fann vi Ingvar Svensson och Ingmar Lindberg som spelade mot Berit Persson, Gunnel Nordström och Berit Persson.
Jodå, det ska vara 2 "Beritar".   

Damerna gav uttryck för ett inte alltför illa menat, missnöje för att herrarna var så mycket bättre på boule. Herrarna, i sin tur, kontrade direkt med att damerna fick spela med 3 klot, så det jämnade nog ut sig som man säger.   

Så tar vi farväl av våra vänner för den här gången, för det är inte utan att man känner att de blir lite försummade av våra frågor.

Tävlingsnerver är inte att leka med även när de visar sig på träningsbanorna. Trots allt kände vi oss välkomna och det är inte utan att man skulle vilja prova på även denna aktivitet som så många andra vi besökt. Man har ju inte så mycket tid när man är en glad pensionär, eller hur.