Sånggruppen ”Magnolia”

Text: Bibbi Kruuse Foto: Sven Kruuse

När vi denna vackra höstdag anlände till Gula skolan, för att göra ett reportage om PRO Oxies egen sånggrupp, sedan flera år tillbaka, möttes vi redan innanför dörren av glada toner som strömmade genom huset.

Varje onsdag klingar tonerna i vår äldsta skola i Oxie som drivs av Oxie Kulturhusförening och som vi gärna gynnar genom att hyra lokalen och med ”Magnolias” närvaro, dessutom bidrar till att fylla huset med kultur.
 
Vi har redan tidigare varit och gjort ett reportage om gruppen.
Detta reportage kan ni se under 2009 års aktiviteter här på hemsidan.

Skönsång med Schönström och dragspel med Werme
Att vi nu besöker vår sångcirkel igen, beror på att vi fått nya ledare i densamma.
Yngve Schönström är den som står som ledare, då han genomgått den, obligatoriska cirkelledarutbildningen, hos ABF.

Till sin goda hjälp har han Lennart Werme, med lång erfarenhet av sång och musik och som berikar sånggruppen med både sitt dragspel och sitt keyboard.

Lysande kravatter
Då vi förberett ledarna om att vi skulle komma och hälsa på, hade gruppen kommit överens om att ha sina sängkläder på sig, nej förlåt, scenkläder ska det naturligtvis vara. Där satt de nu i sina fina ”kravatter” i turkos färg och med nytvättade vita blusar och skjortor, inte ett öga kan vara torrt när man får se en sådan syn.

 
Fattig bonddräng men rik repertoar
I denna salen höll man inte sina övningar tidigare men man trivs bra med den nya och ledarna får bättre ögonkontakt med deltagarna och det är väldigt så viktigt vid gruppsång.
Kanske är det lite tungt med pärmarna i knät för några men de ser så glada ut att det säkert fungerar bra ändå.
Kanske får de plocka ut lite äldre material som inte används så ofta, då de fått en ny och varierande repertoar, så blir det kanske lite lättare att bära.
Vi får bl.a. Avnjuta Astrid Lindgrens sång ”En fattig bonddräng” .

Tyvärr saknades Maj-Britt Olsson och Mona Schön av de 28 inskrivna deltagarna i gruppen på dagens träff men man brukar vara ungefär 20 närvarande vid träffarna och det är oundvikligt i en så stor grupp, att någon blir sjuk eller har annat för sig.
På min framviskade fråga, när Yngve och Lennart befann sig på annat håll i salen, om hur det fungerade med de nya ledarna, svarade samtliga som hörde mig: ”Bra” och även om det inte direkt kan gälla som någon uttömmande utvärdering, känner jag mig nöjd med svaret.
 

Sällsynt spänstighet...
Fotografen Sven Kruuse, min man, visade upp en sällsynt spänstighet för sin ålder, genom att kliva upp på en stol som dessutom höll, till allas vår förvåning och glädje, i synnerhet Svens.
På detta sätt kunde han få en gruppbild över den fagra skaran och efter att ha klarat sig även vid nedstigningen från stolen, tackade vi för oss och underhållningen.