Ung på 50-talet

Onsdagen den 2 mars 2011 blev vi unga på nytt
Text Bibbi Kruuse och foto: Sven Kruuse

Redan när dörren öppnas till lokalen sätter ivriga samtal igång om hur roligt man har i denna studiecirkel.
 

Så när alla är samlade dröjer det en god stund innan, ledaren för gruppen, Ingar Dahlstrand har fått de närvarande att sitta ner och lyssna på vad hon har att säga.

Gamla Allers gladde alla
En bunt gamla ”Allers” tidningar som plockats fram, fångar genast de intresserades blickar. Vi får veta att man brukar skiftas om att läsa ett stycke ur boken med den passande titeln: ”Ung på 50-talet” skriven av Kerstin Gunnemark.
 
Därefter brukar man samtala kring det senast lästa men att bara hålla sig inom detta är inte så lätt, så då kan det ta alla möjliga vägar med minnena. Det är detta som gör ämnet så roligt, att alla varit unga och har liknande eller helt andra upplevelser och erfarenheter än en själv, om tiden eller företeelsen som det samtalas kring.

Den svenska synden
Medan vi fortsätter samtalet kommer någon in på skådespelare och filmer som var aktuella, däribland nämns: ”Sommaren med Monika” m fl. Den för oss idag, oskyldiga nakenheten som spreds i världen som ”Den svenska synden”, kan vi bara le åt idag.

Kläder är väldigt många intresserade av att prata om , t.ex. då kjolarna var så snäva att det var svårt att komma upp på tåget eller bussen och klackarna så höga och smala att de fastnade mellan gatstenarna.

Läkerolen blev räddningen
En pastillask med ”Läkerol” kunde vara bra att ha i väskan när knappen i strumpebandet hoppat av, då var det bara att sätta dit en tablett istället, så var felet avhjälpt.

Det bläddras flitigt i de medhavda tidningarna som i sin tur ger upphov till nya infallsvinklar.

Ingar visar upp en annan bok som också är väldigt läsvärd för intresserade, skriven av ”Lelle Printer” alias Hans Dahlman: ”Det skimrande 50-talet” och det finns många fler böcker utgivna i detta kära ämne.

Myggjagare och klackjärn
De två männen som är med i gruppen kan som väl är lyfta fram de unga männens erfarenheter från ungdomstiden. Det vill till i dessa tider så att vi inte får slagsida, på det ständigt debatterade genusperspektivtet som vi hör i vår tid.

När de berättar om ”myggjagarna” som vi kallade de spetsiga herrskorna för som de hade på 50-talet ser de nästan nästan lyriska ut . Skorna som de fick satt på klackjärn på hos skomakaren, för att det skulle smälla fräckt i asfalten.
 
Eftersom jag själv var skomakaredotter kunde även jag bidra med lite tå- och klackjärnshistorier. Det var nog så bra när folk ville få satt på de där järnen men sedan slet inte folk upp sina klackar så då blev det mindre att göra på skomakerierna.
 
Bibbi Kruuse