Julen inleddes med Luciafirande
Av Sven-Eric Nygren

Efter massor av år - jag har nästan glömt hur många - så kommer den här helgen allt oftare. Jag vet, den inträffar bara en gång om året. Men det är åren som blir allt kortare. Förstår inte hur man kunnat hinna med så mycket under året när man var barn. Julen låg alltid så långt fram i tiden. Sommarloven från skolan var oändliga.

Fredagen den 12 december, Luciaafton om ni så vill, var det så dags att inleda julen med ett Luciafirande, följt av julmat och långdans. När vi kom till vår Församlingsgård i Oxie var det fortfarande halvannan timma kvar till den festliga inledningen. Då hade den hårt arbetande kommittén redan ställt allt i ordning i salen. Dukar av vit damast och julstjärnor på borden. Alla lediga utrymmen utnyttjade av lådor och värmeboxar från Törringelunds Restaurang. Och snart hördes frustande hästar, knirkande slädar och bjällror ute på kyrkbacken och lokalen började fyllas av förväntansfulla gäster. (Förlåt om jag går i barndomen och minns julottorna i hembygdens kyrka.)

Barnen från Oxievångs förskola hade börjat byta till Lucialinnen. Pepparkaksbagarna, tomtarna, jägarna, råttorna och alla dom andra julfigurerna ömsade skinn under övervakning av tre fröknar från dagiset. Orkestern var på plats och klockan i kyrktornet slog fjorton slag (om vi hade haft en klockan på kyrkan) när ordföranden välkomnade alla sina medarbetare och släckte ljuset. För nu var det dags för ljusdrottningen med följe att ta golvet i besittning. En förundrad skara gäster förstummades av dessa små barns färdigheter - att ha lärt in så många av de traditionella julsångerna. Och även nyskapade sånger av modernare slag. Ja, det var en Luciashow som livligt applåderades av gästerna.

Efter avtackningen fylldes kapprummet av stolta föräldrar som kommit för att hämta hem sina telningar. För festkommitténs ledare, Olle Olsson, var så dags att fylla dansgolvet med långbord för uppdukning av dagens läckra smakprov av den kommande julens matfröjder. Till hans hjälp fanns hela den församlade festkommittén. På rekordtid dukades där upp ett fantastiskt rikt sillbord som lika fort länsades i perfekt ordnade köförhållanden. Bord två, duka dej, kommenderade hovmästaren och vips ersattes de tomma faten med kallskuret och varmhållna rätter. Till avslutning - nya, rena dukar och julgröten kom på bordet i en hisnande fart.

Under hela denna föreställning underhöll oss orkestern, för dagen kallad Kjell & Company. Vem som var Kjell och vem som var Company blev aldrig utrett - eftersom båda är döpta till Kjell! Det ligger väl nära tillhands att det var han som kompade på gitarr. Och ändå är ingen av dem från Majorna! Om varuhuset med samma namn läser det här så är ni välkomna med ett rejält presentkort!
Har vi nu nämnt orkestern så kan det vara dags att berätta om att den efterlängtade - och nödvändiga - motionsrundan kom igång. Efter en lång........ väntan. Det blev många gamla godingar som luftades på dansgolvet. Ja, nu var det ju melodierna jag hade tänkt mig! Men det är inte fel om ni trodde nått´ annat!

Kaffet och julkakorna fanns hela tiden på plats på borden för att inte slösa bort tiden med pauser. Istället drog man så småningom, framåt sjusnåret, iväg oss i en långdans runt hela gården innan det var dags för dagens sista dans.

Tack för din uppmärksamhet. Tog du några bra bilder på festen så hör av dig så får du dem publicerade här!

Vi har fått ett tackbrev från vårt senaste medlemspar. Det vill vi naturligtvis inte gömma undan i något arkiv.