Informationsmöte om Fonus!
Vid tangenterna Swen Henriksson.

Mötet den 21 oktober inleddes med att vår ordförande Wilgot Quick läste upp en motion ställd till berörda beslutsfattare angående begreppet ”Hälsoval” som införs 1 maj 2009, och kan innebära att Vårdcentralen i Oxie privatiseras eller än värre helt upphör. Motionen innehöll givetvis svidande kritik mot dessa planer och rönte stort bifall i publiken! 

Utöver det hälsade han dagens huvudperson välkommen, nämligen Fonus representant Ove Christersson, vars vagga stått i Lenhovda och medförde en tydlig förbrödring mellan honom och ordföranden som även härstammar från detta aktningsvärda  landskap. Ove Christersson visade sig vara en synnerligen god representant för sitt yrke, han talade fängslande med en lagom blandning av allvar, skämt och dråpliga episoder.

Han gjorde god reklam för Fonus utmärkta ”Vita Arkivet” (som inte längre är helvitt) där han uppmanade alla att skriva ner sina önskningar om hur de praktiska arrangemangen kring ens död och begravning ska ordnas. Han noterade en skillnad mellan kvinnor och män, genom att kvinnorna använder begreppet, ”när jag dör” medan männen säger ”om jag dör”, det senare stämmer dock inte in på skrivaren av dessa rader, som ansluter sig till den kvinnliga begreppsdefinitionen. 

Begravningen kan ske i vilken Kyrka som helst i Sverige, dessutom utan ersättning, då Församlingarna har ett clearingsystem mellan sig som reglerar detta. Om man vill ha jordbegravning eller bränning, samt hur askan i så fall ska hanteras i minneslund, urnsättning eller något av de mellanting som erbjuds. En vanlig grav upplåts på en tid av 25 år avgiftsfritt, och då kan man lämpligen skriva om man vill ha gravsten, och i så fall utseendet på den.

Vidare kan den döde få kläs i sina egna kläder i kistan, men Ove påpekade då att de närstående ofta glömmer underkläder samt strumpor och skor, som bör vara med.
Ove rekommenderade att organisten gärna kunde spela svag musik under den känslosamma avskedsceremonin. 

Han uppmanade till att notera sina försäkringar, värdesaker, banktillgodohavande, ev. enskild egendom m.m. allt för att underlätta för de efterlevande. Samma gäller viljan att donera sina organ eller ej, då det påstods att även gamla människor kan ha organ som är användbara.

Fonus har ett antal ställen där de rekommenderar  minnesstund efter begravningen.

Slutligen ska man absolut inte lägga ”Vita Arkivet” i bankfack, där det är oåtkomligt för de efterlevande, och om man av någon anledning inte vill förvara det i bostaden, kan Fonus avgiftsfritt arkivera det. 

Ove propagerade för en dödsfallsförsäkring man hade tillsammans med Folksam, som gav en utdelning på 50 000 kr. vid dödsfallet, premien var avhängig vid vilken ålder försäkringen tecknades.

Han upplyste om att alla Fonus kistor tillverkades i Falköping, och omspände en prisklass mellan 28 000 kr. ner till strax över 2 000 kr. medan de flesta valde i prisklassen 5 – 6 000 kr. I samband med detta påpekades det vansinniga i att vid kremering låta en kista för flera tusen kr. gå upp i rök, när man i stället kunde använda en enklare form av kista och sedan lägga ett s.k. bårtäcke över, som dessutom Fonus kan tillhandahålla. 

Kremeringen är en dramatisk upplevelse, men trots det kan anhöriga få bevittna den, svårbrända delar som benknotor mals i en särskild benkvarn, alla pacemakers måste noggrant avlägsnas, då de annars orsakar våldsamma explosioner i ugnarna, och obrännbara föremål som höftleder av metall sänds inte till skrothandlaren, utan begravs på särskilt ställe på den Kyrkogård där Krematoriet ligger.    

Flera frågor väcktes, som kostnaden för en normal begravningen vilken ligger på c:a. 23 000 kr. och ryktet att Fonus skulle vara dyrare än andra begravningsfirmor kan vara att Fonus även inräknar momsen i sina kostnadsförslag, medan övriga lämnar offerter utan moms.

Apropå de fasansfulla scenerna i TV, där kistorna hanterades respektlöst och t.o.m. krossades, försäkrade Ove att deras representanter övervakade proceduren ända tills graven var fylld.

En etikettsfråga ställdes, vid vilken sida, vänster eller höger i kyrkan sett från ingången, bör de närmast sörjande sitta, svaret blev att varje Kyrka har sina egna regler om detta. 

Närmare 40 PROare med intresse för sin egen eller anhörigas hädanfärd, hade hörsammat kallelsen till detta givande informationsmöte, och ordföranden tackade Ove Christersson för ett mycket intressant föredragande.