Landskapsresan till Småland 08 08 25 till 08 08 28
Av Swen Henriksson, text och bilder 

Som brukligt föregicks resan av en studiecirkel i ämnet, ledd av Gert Kristiansson under två terminer vintern dessförinnan. Gert som härunder utvecklade okända pedagogiska egenskaper för sin uppgift, har all heder av denna sin förmåga till studiekamraternas fromma. 

Kiviksbuss välkände chaufför ”Bosse”, som tagit hand om oss på flera tidigare resor, hämtade upp oss på våra respektive påstigningsplatser. Vår reseorganisatör Torsten Nilson gjorde sin debut i fråga om landskapsresor och hälsade oss välkomna och föredrog dagens program med ungefärliga tider. 

Vädret var helt efter önskemålen, och färden ställdes direkt norrut mot Växjö och Utvandrarnas hus, där en duktig guide visade oss runt och informerade om den väldiga folkomflyttning som emigrationen till Amerika utgjorde. En stor del av utställningen är ägnad åt Vilhelm Moberg och hans fantastiska utvandrarepos om Karl-Oskar och Kristina, och här förvaras originalmanuskripten till romansviten om Utvandrarna.

Här blev vi ordentligt hungriga och undfägnades med Bosses berömda stekta sill i ättika. Turligt nog var vi ännu på en sådan latitud att vi fortfarande kunde äta sill, i annat fall hade vi ätit strömming.

Vidare till Lessebo Handpappersbruk, som förevisades av en pigg flicka, där vi fick se tillverkningsprocessen som helt gick hantverksmässigt till väga. Någon ömkade damen som flera gånger i minuten doppade ramen till pappersarken i den flytande pappersmassan och därvid måste hålla sina bara händer i vätskan. Här fick vi även möjlighet att köpa det unika och vackra papperet i olika former. 

Nästa anhalt var Glasbruket i Målerås, med fantastisk utställning av Glaskonstnären Mats Jonasson, där glaset formgivits med en speciell teknik. Man hade även försäljning, men reskassan medgav endast inköp av en mindre skål.

Dagens slutmål var Kalmar Stadshotell, där vi inkvarterades i eleganta rum, och serverades en delikat sen middag. 

Andra dagen.

Efter en frukost av samma höga klass som föregående dags middag, åkte vi över Ölandsbron med en ordentlig rundtur på ön, samt tvärs över Alvaret, denna märkliga ofruktbara slätt, där endast en och annan enbuske växer tillsammans med magert fårbete.

Tillbaka på västsidan siktade vi Borgholms slottsruin, och strax bortom den en stor staty av dåvarande Kronprinsessan Viktoria, utgörande föraningen till slottet Solliden som hon lät uppföra, vilket i dag används som sommarstuga av nuvarande kungafamiljen. De hade den dåliga smaken att inte hålla sig hemma när det kom celebert besök från Oxie, men skrivaren värdesatte betydligt högre de duktiga trädgårdsmästare som höll parkanläggningen i så fantastiskt fint skick. En vattenkaskad i slottsparken var en gåva från Riksdagen och Regeringen till nuvarande Kungen på hans 40-årsdag, frågan infinner sig osökt, vem betalade egentligen gåvan? 

Tillbaka över Kalmar och norrut på E22:an till Påskallavik där sedan flera år en sex meter lång naken dam i betong poserar, tillsammans med några andra liknande figurer, utförda av konstnären Arvid Källström. Damen har genom åren orsakat så många bilkrockar att Vägverket tvingats till att dra E22:n utanför samhället, men Bosse som har sinne för effekter körde givetvis gamla vägen genom Påskallavik! 

Därpå var vi strax i Oskarshamn och besåg stadens största sevärdhet, nämligen Döderhultsmuséet tillägnat den fantastiske träkonstnären Axel Pettersson, Döderhultarn kallad. Han som flera andra framstående konstnärer betraktades i början som en kuf och han kallades för ”tolvskillingen” eftersom han sålde sina kretade trägubbar för 25 öre stycket. Så småningom förfinade han sin konst genom att göra dragen på figurerna allt grövre, och slog igenom även i finare konstnärskretsar med de s.k. ”Ottenbyarna” en samling utmärglade och döende hästkrakar. Det genombrottet fick tyvärr aldrig hans Mor uppleva, som tidigare fått uppbära mycket smälek för sin ”oduglige” son.

Konstnären ses till höger på den här bilden.
Han var intresserad av flyg och gjorde sin första flygtur med en fransman, Chevillard, eftersom baron Cederström inte ville riskera livet på den beundrade konstnären. Efter åtskilliga looping, spiraler och "fallande löv" landade man. Döderhultarn förklarade sina intryck: "Det var liksom en liten ekivok känsla". När baronen så småningom lät sig övertalas kom konstnären klädd i frack och vit väst: "Ja, se jag vill alltid vara i parad när jag möter Gud"!

Han betalade flygturerna genom att skänka skulpturer som fortfarande finns bevarade på officersmässen på Malmen

Han var mästare på att iakttaga djurens och människornas kroppsställningar och rörelsemönster, och om man tittar en längre stund på skenande hästar eller dansande par, så börjar de röra sig, så mästerligt är rörelsen återgiven, och min egen favorit är ”Den obarmhärtige fosterfadern”. Han tillverkade många pornografiska figurer på beställning, men på utställningen fanns endast en figur med ett par som ägnade sig åt samlag, därtill på undanskymd plats. 

Vi åkte vidare till Västerviks stadshotell där vi inkvarterades, och det visade sig ha minst lika hög standard både på rum och på  mat som Kalmar stadshotell.

Tredje dagen

Färden ställdes mot Astrid Lindgrens värld i Vimmerby, en enorm anläggning där barnfamiljer kan lägga en betydande del av sin semesterkassa, men även för oss äldre med barnasinnet kvar, var det trevligt att se de välkända platserna uppbyggda i miniatyr, dessutom framfördes skådespel om t.ex. Emils eskapader.

Vidare för att bese Eksjö gamla trästad, här möttes vi av en kunnig och ytterst vältalig man som visade oss runt i trästaden. Han hette Göran Modig och visade sig under en tid av sitt skiftande liv, ha studerat i Lund och försörjt sig som lärare i en liten byhåla som hette Oxie. Med hans utstrålning måste sägas att Oxievångsskolan gjorde en stor förlust när han slutade där. Han påstod att gamla trästäder stod under två påtagliga hot, det ena var eldsvådor, det andra var Kommunalpolitiker, varav det senare utgjorde den värsta risken!

Här uppmärksammade vi även en liten flickstaty utförd av Fred Åberg, alltså samma Konstnär som gjort Kon på torget i Oxie. 

Färden ställdes nu mot Jönköping och inkvartering på Comfort Hotell och även detta hotell visade sig leva upp till sitt namn som comfortabelt. Att byta hotell varje natt visade sig vara en genial idé som avsevärt minimerade åkandet på vägarna, det har hittills på resorna varit omöjligt att genomföra, förebärande skäl som släpande på väskor o.dyl.

I samtliga städer vi varit har Bosse på eget initiativ utfört stadsrundturer, för att vi skulle se så mycket som möjligt på resan. 

Fjärde dagen.

Efter en stadig frukost i hotellets matsal styrdes bussen norrut på E4:n längs Vätterns östra strand, med en av landets vackraste utsikter, till Gränna, polkagrisstaden, där vi på Franssons polkagrisbageri både kunde se tillverkningen och genom inköp för lång tid framåt kunde tillgodose godistarmen.

Tillbaka mot Jönköping och besök på Jönköpings Läns Museum, och specifikt John Bauerutställningen därstädes. Han blev känd genom att teckna tomtar och troll, figurer som han tyckte sig se i stenar och förvridna stubbar på sina skogsvandringar, men han målade även monumentala freskomålningar, varav vi kunde beskåda de mera berömda. Endast 36 år gammal omkom han tillsammans med sin familj, när båten Per Brahe förliste på Vättern. 

Nu ställdes färden på allvar mot hemtrakten, och vid raststället Vidöstern intog vi dagens lunch, på grund av nya vägdragningar, ett ställe som inte längre har utsikt över sjön Vidöstern. Bosse avlämnade oss på respektive påstigningsplatser, i samma goda skick men betydligt mera fyllda av nya intryck än när han hämtade upp oss. Han har en hiss på sin buss som möjliggör att våra fysiskt handikappade medlemmar har samma möjlighet som vi andra att åka med på våra resor, en möjlighet som borde vara självklar för alla researrangörer. 

De som främst bör hedras för att resan blivit så lyckad är Gert Kristiansson som under två terminer varit Studieledare för en cirkel om Småland, som varit en god förberedelse inför resan. Torsten Nilsson har under något år blivit varm i kläderna som reseorganisatör, men detta var hans debut som ledare för en landskapssresa. Orden räcker nästan inte till för att nog berömma hans insats, både under resan, men främst under förberedelsetiden, att kunna foga samman alla viljor och önskemål, och sedan få till framgångsrika förhandlingar med bussbolagen. 

Det sägs att bakom varje framgångsrik man står en förvånad kvinna, hur som helst med det. Men otvivelaktigt är det så att Torsten haft ett värdefullt stöd i Gunn Brandin, och jag får tydliga associationer till statyn Arbetets Ära på Möllevångstorget, där kvinnan som står bakom mannen. stödjer och uppmuntrar honom i hans arbete. 

Slutligen vårt allt i allo, Bosse som inte bara är chaufför utan fixar allt med gott humör, och ingenting är omöjligt för honom, han är den personifierade tryggheten för oss resenärer. 

Sven Henriksson, belåten resenär.    

Ett större bildarkiv hittar Du med en klick  här >>>

Sven-Eric (mediabrottsling)