Tyrolerafton hos Danne Stråhed
Av Sven-Eric Nygren

Det skulle krävas mycket för att slå bussfärden till Päregillet med ålafesten för några veckor sen´. Observera uttrycket "ålafesten". Det går inte att använda ålagille eftersom ett sådant kräver minst tre olika sorters ål. Och dessutom ålasoppa. Men Danne hade verkligen ansträngt sig för att överträffa göingarna.

Vi var 58 stycken, fördelade på en tvåvåningsbuss och bil från Svedala, som välkomnades i gårdsporten till "Dannes lada", som lokalen heter i Hörte, lite väster om Skivarp. Men på vägen hade det hänt lite annat. Hela övervåningen i bussen blev försedd med texten till en tyrolersång som vi planerat att överraska Danne med. Idén till denna sångövning kom, inte oväntat, från sånggruppen och organiserades av den nyligen därifrån avhoppade Hjördis Wramhed. Dock inte utan ett visst bistånd av referenten här. Mer om det senare.

Vi var den allra första gruppen av gäster som anlände och kunde göra en god inventering av vad som fanns att handla i baren. Plus en överblick över den festliga lokalen och dess förvandling till österrikisk bierstube. På scenen fanns redan en riktig humpa, humpaorkester - från alperna bakom Glumslövs backar. Skantz Tyroler Band. För att använda bandets egen loggtext. Trycket i festlokalen var redan högt - och kom att ökas efterhand som kvällen led. I övrigt var det ingen som led, alls! Dukade bord med förrätt bestående av superfräsch korvamacka. Würst - naturligtvis. Därtill öl och vatten för dem som inte besökt baren med direktimponerad bier aus Rostock.

 Lokalen var nu fylld till den absoluta bristningsgränsen av en blandad publik - ifråga om födelsedatum. Trängseln var så stor att hade man lyckats krångla sig ner på stolen så blev man sittande! Men det fick man inte. För snart fylldes dansgolvet av österrikiska mädchen och alpjägare med lederhosen och lustiga hattar. De ställde fram en buffé av sauerkraut, würstar, stekt potatis och en del annat, onämnbart för en som inte deltagit i tysklektionerna i Gula Skolan. Vid stekfaten upptäckte vi vår busschaufför som extraknäckande i matbespisningen. Wienerschnitzel med grünärtor var det han slevade upp. Sen´ vidtog en balansakt för att få tallriken tillbaka till bordsplatsen utan att spilla sås i damernas hårcréationer . Men allt gick väl och frosseriet skulle börja medan värden själv gick runt och skålade.  Då - skulle det sjungas "Ein prosit, ein prosit. Der gemütlich keit" innan man fick i sej en liten Jaegermeisterklunk. För halsen! Den smakar hostmedicin, så den borde väl vara välgörande för en sångare. Först sjöng vi den långsamt - för dem som inte besökt Gula Skolan. Sen´ en snabbis - för de andra. Prosit!

Så var det ju det här med sånginslaget från Oxiebussen. När den goda maten satt sig var det så dags för Hjördis att mana fram sånggruppen till joddlarlandslaget på scenen. I flytten från bussen hade dock samtliga glömt kvar sånghäftena. Men när nöden är som störst, vem litar man på? Ja, just det! Revisorn, som hade försäkrat sig om en bunke avskrifter av "Kufsteiner lied". Det blev alltså inget mässfall. Men all skönsång dränktes i bruset av trummor, trumpeter och bastubor av de allt vildare Wienerharmonikerna! Men det blev mer sång när Danne och hans Dynamo vevade igång. Från himlen till Österlen, t ex. som varvades med "Å, lad de leva långt bort i skogen i ett fönsterkuvert, talande skånska". Alla i publiken på dansgolvet sjöng med i alla låtarna. Och en och annan vid borden. Efter halvannan timme tog strömmen slut från dynamon och en discgrabb spelade skivor att dansa till. För att bli avlöst när strömmen kom åter till Danne och hans Dynamo.

Det kommer mera - när vi framkallat resten av bilderna. Ett bildspel!