Vi i PRO-Oxie fick förmånen att i två omgångar besöka det omtalade ädreboendet Havsuttern nära Johanneskyrkan i Malmö.Första omgången om 14 personer leddes av reseorganisatören Torsten Nilsson den 12 mars och andra omgången, även den 14 personer, kom en vecka senare och leddes av kulturdrottningen själv, Carin Quick.
Vi togs emot av två representanter ur personalen som informerade oss om verksamheten samt besvarade otaliga frågor.Huset består av 22 enrumslägenheter samt endast två tvårumslägenheter, vilket begränsar möjligheten för par att bo där. Det visade sig också att endast ensamstående bebodde lägenheterna. Väntetiden på plats uppgavs till c:a. sex år, man fick inte vara dement när man flyttade dit. Om man senare skulle drabbas av denna sjukdom blev man inte avhyst.Hemtjänsten hade sina lokaler i huset, vilket torde vara en fördel för dem som kunde behöva denna tjänst.De boende kunde välja om de ville laga sin mat själva i sitt lilla kök eller få färdig mat av hemtjänsten, vidare kunde de välja om de ville äta sin mat i egna lägenheten eller tillsammans med någon eller några andra i gemensamhetslokalen.Tydligtvis var det vanligt att dricka kaffe gemensamt, en begivenhet de kunde få för en billig peng.
Varhelst en politiker eller tjänsteman med anknytning till äldrevård uppträder, prisar de just Havsuttern som ett lysande föredöme för allt dylikt boende i Malmö, och under de få timmar vårt besök varade träffade vi enbart synnerligen belåtna boende. Vi tilläts gå in i en gammal, men vital mans lägenhet och bese varje skrymsle. Han var mycket vältalig och det visade sig att han hade varit klädeshandlare i Malmö och samlat på sig en hel del dyrgripar, huvudsakligen i form av tavlor, och han bedyrade att bättre än på Havsutter kunde han aldrig ha fått på sin ålders höst.
Trots alla positiva tongångar om boendet måste jag bekänna att det var främst nyfikenheten över hur man kunnat kombinera ihop så gammal bebyggelse med moderna krav på boende vad gäller hiss och annat dylikt. Det överträffade alla mina förväntningar i fråga om pietetsfull ombyggnad, sålunda hade man kvar sköna tegelvalv, liksom de gamla trapporna som hade den klassiska och ideala fördelningen mellan planstegets bredd och sättsteget höjd, en mycket väsentlig orsak till att en trappa är behaglig att gå i. Vidare hade flera äldre detaljer bevarats, som höga profilerade fotlister och allt övergick omärkligt i nödvändiga modernare lösningar.Den gamla fina fasaden är ett kapitel för sig, den kommer säkert att hålla i ytterligare hundra år, och överleva många senare byggen.
Att jag personligen gläder mig speciellt över den pietetsfulla och lyckade ombyggnaden har sin förklaring. Dåvarande BPA-Ombyggnads har utfört arbetet som ett av sina sista åtaganden innan den firman klantades bort, där arbetade jag i många år, dock inte på Havsuttern, men det är mina kompisar som utfört det förtjänstfulla arbetet.Av Swen Henriksson, nöjd besökare!