Låter som en versrad i en schlagertext. Jomenvisst, livet är som en välskriven visa just nu i PRO Oxie. Vi är just hemkomna från en bussresa i Piratens fotspår som du kan läsa om på en annan sida.
Men nu är det månadsmötet den 25 september det handlar om. Ett band med många små pärlor på. I ett svagt ögonblick fick man mej att ta utmaningen att koka en god soppa på mötet. Eller rättare sagt, skriva ner ett referat med det viktigaste som skulle, kunna, komma att hända. Och det började bra, som pojken sa´ som fick en örfil till frukost.
Klockan ett infann vi oss i möteslokalen och såg att man var kort i köket (decimerad personal, med andra ord). Vilket betydde hårdkörning med porslinsvagnen och kakspridningen. Knappt hade vi fått klart några bord förrän lobbyn fylldes av de första gästerna. Kön framför kassan och inbokningsdisken växte, både på längden och på tvären. Lottförsäljarna, med vitt och rött vin, spiddekagor från Piratenresan och allsköns skänkta priser, blev nästan överfallna av speltokiga gäster.
På alla bord och stolar fanns teckningslistor för kulturbesök, utflykter och alla övriga erbjudande för höstens lediga dagar.
I köket basade Sten-Ove över en trupp yra tillfällighetsarbetare som varken visste ut eller in. Var finns koppar och fat? Sockret! Ska´ dom ha både grädde och mjölk. Nej, nu jäklar! Två flickor avdelades för att skära upp "Frälsningskransarna" från Mor Idas Bageri och någon drog plasten av perennerna!
Prick klockan två kunde ordföranden äska tystnad (vilket kräver sin man, vill jag lova!) och öppna förhandlingarna. Men mycket till förhandlingar blev ju inte. Mest pappershögar från RiksPRO, distriktet och Samorganisationen som skulle prackas på den tåliga publiken. Lite mer intressant kom från den egna föreningens kultdrottning, reseguiden, studieledaren och sambandsofficeren (kvinnlig) med Vårdcentralen. Det mesta handlade om att friska upp vad som redan är att finna i programbladet och på föreningens hemsida.
Som avslutning före kaffet skedde en dragning på lotterierna och som vanligt hamnade vinsterna hos samma personer. Jag vinner aldrig, trots att jag radat upp en halvmeter av utvecklade lotter på bordet.
Så var det så äntligen dags för en avslappnande kaffestund. Och underhållning! Och det är nu vi är kan förklara varför dagens rubriktema är "pärlhalsband". Helsingborg är ju sundets pärla, enligt dom själva. Men till oss hade dom skickat inte mindre än två stycken. Och vilka pärlor sen. Systrarna Anita och Lisbeth glittrade och skimrade, likt silverinläggningarna på Anitas dragspel och Lisbeths gitarr. Anita besökte oss i fjol med en hattshow som gjorde att programkommittén fick beskedet att ordna ett nytt besök. Hattarna i all ära - men jag föredrar nog att hon tog systern med istället.
Jag, som bara använder högst fem band på gitarren, fick se en lirare som använde hela halsen. Förstår du nu rubriken? Pärlor kring halsen! Långsökt! OK, men ingenting går upp emot ett följsamt gitarrkomp. Jag tänkte, när jag satt och såg och lyssnade; var skall jag lämpa mina instrument för återvinning! Hyllie eller Svedala? I loppisboden?
När jag hade skrivit och publicerar referatet slog det mej att jag inte hade frågat Anita och Lisbeth. Som svarade omgående med följande epost;
Hej Sven-Eric!Tack själv för i fredags. Mycket Trevlig publikDu får gärna publicera det trevliga på er hemsida. Mvh Anita o Lisbeth