I Piratens fotspår

Av Sven-Eric Nygren

Magnus, chaufför och guideSynen var hissnande! In framför Församlingsgården gled en mörkblå buss, slickande de nedhängande trädgrenarna med sin mäktiga övervåning. En dubbeldäckare från Göranssons Buss från Höllviken, rattad av sonen Magnus Göransson. I rätt tid, trots alla de besvär som hade uppstått vid starten i Hököpinge. När frukosten hade klarats av, berättade Magnus,  var det bara tre minuter till bestämd framköring till Oxie. Ett fruktansvärt skrapande ljud från bakkärran. Vad hade hänt? Punktering! Vad gör man? Ringer farsan. Står i kalsongerna. Kastar på sej lite anständiga kläder och fortsätter i samma stil med bil för att hämta upp sonen. För vidare befordran till Staffanstorpsgaraget där dubbeldäckaren står och sover i godan ro.

Guiden Hasse Larsson hade förhinder så de första timmarna fick Magnus kombinera med att köra och snacka på samma gång. Vilket han gjorde med den äran. Äpplet och päronträdet, du vet! Vi färdades verkligen i Piratens fotspår. Med markering på fotspår - med tanke på de småvägar som Piraten tydligen vandrat och beskrivit i sina böcker. Karsta, Klamby och Tosterup passerades och Magnus underhöll oss med de kända figurerna Bombi Bitt, Franskan, Vricklund och prosten Hagel - han med kyrksilvret.

Här va´ de´ godisVi hamnade så småningom i Sjöbo och intog ett spettkakebageri där bagaren Bill med hustru tog emot med nybakade kakor och champagne. Under tiden hade vår ordinarie guide sällat sig till sällskapet och fick Bill att avslöja hemligheten om hur man bakar en spettkaka som inte blir en kletig massa av ägg, socker och potatismjöl. Äggen väljs ut på en utprovad och beprövad hönsgård. Det är det mest avgörande för ett bra resultat. Bageriet använder enbart elvärme vid bakningen. På frågan om inte någon speciell ved vore att föredra fick jag svaret: En kund, som inte hade besökt hans bageri, avgjorde att den kakan han just avsmakade var bakad med bokved. För en gourmet som han dög ingen annan ved. Tablå!

ÖvedsklosterGuiden fortsatte där Magnus hade avslutat och berättade om Övedskloster med den driftiga släkten Ramel. Om den fiskrika Vombsjön och dito Björkadammen med inplanterad ädelfisk. Han drar nästan hela historien om Bombi Bitt, det stora fiskafänget med hornålen, kyrksilvret i Tosterup och mycket mera. Vi besöker Piratenmuséet och får in en blink av det omskrivna pumphuset. Det var med knapp nöd vi fick ett avbrott för lunch på Sjöbo gästis innan vi gav oss ut i bushen och kröp in i en brydestua. I Bombi Bitt och jag sover Bombi Bitt i en sådan när han ville komma undan Franskan.

Huvudpersonen självHär hälsar oss Fritjof Nilsson välkomna till Piratens muséum. Detta unika muséum innehåller efterlämnade föremål, bilder och texter som kräver en heldagsutflykt dit.

"Min vagga vaggade i Tosterup i Färs härad av Malmöhus län. Min far var stins i Tosterup. Mina föräldrar voro goda och ömma. Jag var en vanartig son".

Gravstenen på Ravlunda kyrkogårdPå sin gravsten skrev han:


 

 

 

 

 

 Pirathuset i Kivik

Bilderna från Ravlunda kyrkogård och Piratens hus i Kivik är tagna tidigare. Dagens program tillät oss inte att beöka den delen av Skåne med minnen av författaren.

Det får väl bli vid ett annat tillfälle när föreningen besöker Skånes ostkust

 

 Dagens avslutning skedde på Sjöbo Kaffestuga med ett kakfat som inte skulle ha skämt ut ett Småländskt kaffekalas, bardomsminne med alla sju sorterna.

Alla följde vi Hasse hem innan vi vände den breda dubbeldäckarnosen mot Oxie.

Här är den imponerande farkosten i vila vid kaffestugan i Sjöbo.