Utfärd med PRO-Oxie 2009-05-12
Av Birgitta Ufving

Redaktören: Och det är inte bara Birgitta som minns med pennans hjälp. Längre ner hittar du också Henry Sjömans minnestext - du kan också klicka här >>>

När alla hade hämtats upp av bussen kördes vi till vårt första stopp. Det var Trumpetarbostället i Billinge som ägs av Lotta och Lennart Gunnarsson. Till stället hör 60 tunnland jord och flera hus. De är ägare i tredje generationen, 1914 ägde Lennarts farmor och farfar det och 1977 tog Lotta och Lennart över.

 Stället dokumenterades redan på 1200-talet och då var det ärkebiskopen Jacob Erlandsson som omnäms som ägare.  Kung Fredrik III övertog det 1654 och 1693 blev gården Trumpetarboställe under Norra Skånska Husarregementet. År 1834 flyttades gården till sitt nuvarande läge i byn Hissbron. Kronan sålde 1887 alla sina boställen och husen övergick då i privata ägor.
Borgmästarhuset är från 1700-talet, men plockades ner 1820. Lotta och Lennart köpte det 1994 och började återuppbyggnaden. Det är en 27 meter lång Skånelänga i vinkel, som är bygd i skiftesverk och korsvirke, utan ett enda spik. Det är gjort i den gamla stilen. Inne i huset finns många gamla saker som allmogen hade förr.
Bostadshuset fick Lennart köpa endast 16 år gammal.
På gården finns flera djur, bl.a. hästar, grisar med kultingar, höns och colliehundar. Där finns även det sista beståndet av ”Svenska Gula Ankan”. Rasen troddes vara utdöd, men fanns då kvar här i några exemplar.

Det var en hemsk hane som dominerade i ån, tillsammans med sina ungtuppar. När han skulle para sig med honan dränkte han nästan henne helt. De lägger många ägg och kan inte ruva alla. Då får människan träda in och stoppa ner kycklingarna i sina fickor, för att de skall hålla värmen. Det bevisade Lennart med all önskvärd tydlghet när han plockade fram en dunboll ur den tjocka, varma "lusekoftan". Där det även rymdes en gåsakyckling.

Den gamla stenbron Hissbro vid dammen är en av de få kvarvarande i denna stil. Det går en sägen om att en bonde i Billinge 1897-98 slaktade en gris som hängdes upp med den traditionella "klädhängaren" för att svalna. På natten kom en tjuv och tog grisen för att bära hem den till sig. Han blev trött och lutade sig mot bron och somnade. På morgonen hittades han hängande över broräcket med grisen fortfarande hängande om nacken.
Efter en "annars" mycket trevlig och rolig guidning med många skrattsalvor, väntade oss kaffe och fralla i trädgården. Det smakade alldeles utmärkt. När vi hade fikat fick vi själva gå runt och titta och ev. köpa spettkaka, vykort kort och suvenirer i ”Farmors undantag”.

Klockan elva fortsatte vår färd till Hillesgårdens Rekreations & Utvecklingscenter i Fastarp mellan Klippan och Ängelholm. När vi kom blev vi serverade kotlett med löksås och mycket grönsaker, samt kaffe med kaka efter maten. Under tiden som vi åt, spelade en man på ett piano. Tyvärr var det nog inte så roligt för honom, för ”munnen gick” på oss alla, så vad han spelade hördes inte.

 En liten skara stadsbor började 1996 få en dröm förverkligad genom köpet av Farstad 2:6 i Klippans kommun och stiftelsen Hilarion bildades. Den kontrolleras av Länsstyrelsen och har inga privata ägarintressen, så allt överskott går oavkortat till att hjälpa, glädja och stödja de behövande. Alla husen på Hillesgården är flyttade från andra ställen t.ex. Kockums Varv i Malmö och Vårdcentralen i Alvesta. De har alla fått en ny fasad och har nu olika funktioner på området som restaurang/café, butik, gästhem m.m.

 Många arbetslösa har ideellt hjälpt till att bygga upp Hillesgården och nu fått fast anställning. Alla har samma lön oavsett vilket arbete de utfört. Ingen är förmer än någon annan, är deras paroll.
 Efter maten gick vi runt i den vackra parken, som stod i sin vackraste flor, nu i vårens tid. Vi gick förbi Kulturhuset, Trolldammarna, Eva Rydbergs scen, Mini-Zoo med de många söta aporna och Fågelpalatset med all de vackra fåglarna bl.a. en påfågel med utbredda vingar. Slutligen gick vi förbi en underbar Minigolfbana med många statyer, både på och vid sidan om banorna. Väl tillbaka på utgångspunkten gick vi in i de olika affärerna med kuriosa, för att shoppa.

Klockan femton lämnade vi denna underbara plats för färd till Trollenäs Slott utanför Eslöv, där vi fick eftermiddagskaffe med hembakat bröd i det gamla bränneriet från 1700-talet, nu ombyggt till café. På andra våningen var en konstutställning. Näs är adelsätten Thotts stamgård. Den första ägaren var Stig Aagesen Thott. Gården omtalades första gången 1386. 1682 bytte Knud Ottesen Thott bort Näs, mot Guanö Slott i Danmark, som då ägdes av familjen Trolle. Därefter ändrades namnet till Trollenäs och sedan dess äger ätten Trolle slottet. Invid slottets huvudentré sitter numera, på ena sidan Tage Thotts inskriftstavla från 1559 och på den andra sidan en tavla om ombyggnaden 1891-1893. Ett huvudlöst troll pryder ett av tornen. Den är gjord i tegelsten och återfinns även i ätten Trolles Släktvapen.
 Vi var också inne i Näs lilla romanska kyrka vid sidan om slottet. Den är från 1100-talet. På väggarna var gamla rester av målningar från 1500-talet och på golvet fanns gamla gravstenar och ett gravkor från 1660 där Anders Tagesen Thott och Lisbeth Rosenkrantz vilar.
 Klockan 16.45 körde vi därifrån efter en rolig dag med glada pensionärer och vackert väder.

Resan med trippelbesök
Av Henry Sjöman

Det är tisdag morgon den 12 maj 2009 och solen skiner från en klarblå himmel och vi ska alldeles strax ombord på bussen. Som vanligt kom den vita bussen från ”Kiviksbuss” seglande som en svan. Ut hoppar den charmante chauffören Bosse för att greja med handikapphissen. Det var lite kylslaget i vinden. Det var nog fjärrvärme…
Det är PRO i Oxie som ska på utfärd till tre intressanta ställen denna dag. Klockan var knappt åtta när vi med 41 passagerare lämnade Oxie för att ta Yttre Ringvägen och E22 förbi alla gyllene fält.

Men hur gick det nu i trafikstockningen kring vägbygget vid Lund?  Oj! Vilka köer!!! Vid rondellen vid Lunds södra infart var det kilometerlång bilkö i tre till fem filer i bredd. Det är väl lika bra att vi tar en återvändsrunda i rondellen så vi hinner hem till Oxie i tid, tänkte jag.
Jo, vår smarte Bosse valde den andra bilkön från höger och seglade sakta men elegant förbi hela skocken. Sen fick vi tråckla oss genom det ”bilvänliga” Lund och kom plötsligt ut på vägen till Kalmar och Eslöv.

När vi nu tagit oss igenom krångligheternas Lund så hälsade Torsten oss välkomna till en fin dag. Klockan är 8.35 när vi lämnar Lund. Tio minuter senare passerar vi Eslöv och i rondellen norr om Eslöv tar vi till höger mot Röstånga. Sen tog vi vänster, väg 13, mot Stockamölla med sina truckar.  När klockan är några minuter i nio kör vi genom Billinge och strax är vi på Trumpetarbostället.

Här möter vi Lennart Gunnarsson som tillsammans med sin ”Käring” Lotta är tredje generationen lantbrukare. Gården har anor sedan 1200-talet och det är ju några år… Lennart tog oss till sin nyuppförda och restaurerade Nämndemansgård från 1700-talet. Jag vet ingen som kan som Lennart presentera fakta så roligt att ståuppkomikerna kan ”slänga sig i brunnen.”

Här på gården finns det snoppar, manliga tillhyggen var det visst, i alla storlekar, naturligtvis. Det var nödvändigt för fruktsamheten. Men det gällde nog inte äpple och päron. Det fanns ingen pensionsförsäkring på den tiden, så man fick göra dem själv. Änglar och djävlar och hemska gubbar var placerade på sina ställen. Förr i tiden så trodde man att det var Djävulen som beskyddade hemmet… Hu!

Det som är kännetecknande för en äkta skånsk bostadslänga, sa Lennart, är att man inomhus kan se rakt igenom huset, från gavelvägg till gavelvägg. Samt att det finns en gång på tvärs, ihop med entrén, så gångarna bildar ett kors. Det visste inte jag, men det är inte mycket man inte vet…
Sedan gick vi ner till ån för att studera livet i Ankeborg. Änderna producerar så mycket ägg att familjen får hjälpa till att ruva. Så Lennart, som inte hade någon hatt, trollade fram en liten söt ankunge ur sin bröstficka. Snacka om överraskning! För oss eller ankungen?

Lennart berättade att i gamla tider var det en bonne i närheden som hade slaktat en gris och hängt upp den med ett band runt bagbenen. På natten kom en tjyv och stal grisen. La grisen på sin rygg och bannet om sin hals och gick norrut. När han kom till bron så var han så klart litta trött. Lutade sig mot broräcket och placerade grisen på räcket. När han står där så somnar han. Grisen faller ner från räcket. På morgonen hittar man honom död. Strypt av en dö gris. Sensmoral: Stjäl aldrig en dö gris!

Sedan var det dags för kaffe med franskbrödbullar, en halva med skinka och den andra med ost. Medan vi smorde kråset så berättade Lennart bland annat att han var son till Hönsakadoran.  Hönsakadoran var en kvinga som var duktig på fjäderfä… Det kan man se för på gården finns, stora gäss, produktiva gula ankor, samt en ensamble med kacklande höns. Det finns en del välmående Kollies. Jag såg en del ståtliga grisar som sa att livet var grymt, men inte en enda kossa så långt ögat nådde…
Lennart kom även med ”fakta”.  På vilket sätt kan man se att det är en skåning? Jo, han svittas när han äder och fryser när han joobbbar…

På väg tillbaka till bussen tittade vi in i Farmors undantag. Väl uppe i bussen satt jag som en ”tjyrad vähr”, sa Bosse, alltså en bunden bagge, hm!, eller määä!
Bosse borde få en eloge för sin förekommande vänlighet av hög kvalité…
Som en knorr tog Lennart ett farväl med ”klassikern” om dragstyvheten i nacken…

Klockan 12 fortsatte vi mot Ljungbyhed, förbi Herrevads kloster och Klippan och vidare.
I Spången mötte vi en minibuss som blinkade vilt med ljuset. Föraren visade två fingrar vid framrutan och kan man tänka sig, efter några hundra meter hade polisen en fartkontroll. Där ser man vad två fingrar betyder för trafiksäkerheten…

Efter ett tag var vi inne på E4:an för att ta av mot Stidsvig och hamna på Hillesgården. Här blev vi mottagna av värdparet Anna och ”allas vår Calle” Carl-Bernhard Ingelsson, och efter akuta toalettbesök blev vi serverade lunch. Det var kotlett med ”hundben” och löksås, potatis och grönsaker av de trevliga servitriserna Yvonne och Helen. Det var Stig-Göran Brunestål som bjöd på pianomusik, live, till maten.

Den här stolen är en egenprodukt på Hillesgården -  man köper en med sej hem om man känner för det.
Anna tog tillfället i akt och informerade om Stiftelsen Hillarion och det fantastiska arbetet på Hillesgården.
Därefter var det tid att besöka parken med utescen, minizoo med apor och fiskar. Fågelvoljärer med 300 arter svenska fåglar. Våffel-kaffé med en ny utställning om Eva Rydbergs fantastiska verksamhet. Med mera.
Hillesgården är så gott som omöjlig att beskriva. Åk dit!
Anna och Calle sa tack och farväl och önskade oss en fortsatt trevlig resa!

Tiden gick och vi åkte. Nu, trettiofem minuter över två  gick färden vidare och bussnosen pekade söderut. Bengt, alias Douglas, med stort intresse för skånsk historia, berättade under tiden om Trollenäs historia. Det var en lång men intressant historia om Trollenäs och Tottarna

Efter cirka en timme var vi vid Trollenäs Borgstuga för eftermiddagskaffe. Här träffade vi Margareta Andersson som serverade kaffe och hembakade kakor, en Trollenässnurra, en Chokladdröm och ett Vaniljhjärta. Mums!, sa Kakmonstret. 

Därefter kunde vi besöka galleriet på andra våningen, vandra i parken, titta på slottet, besöka den gamla slottskyrkan, och inte minst handla kakor.

När vi nu tittar på klockan så visar hon urtid i den här omgivningen. Solen skiner fortfarande. Det är lagom kallt med lite skyar i det blå.
Efter en behaglig färd på en del vackra småvägar för att undvika Lund seglade vi in i Oxie.
Vad säger man om uttrycket ”toppendag” känns otillräckligt? Hitt´ på nå´t!!!

Redaktören igen: Här vankas det godsaker! Utan konkurrens - världens goaste hjärtan bakom den gröna kaffekannan.
Jasså flickorna? Nja, nu var det ju vaniljhjärtana på kakfatet jag menade. Ta gärna en tur till slottskaféet på Trollenäs och smaka själv.