Fortidsminderna Här får vi en guida visning om byggnadernas historiska härkomst inventariernas användnings områden, fiske, och sjöräddningen här vid Skagen.Det var befolkningen här på Skagen som 1927 grundade ett lokalhistoriskt museum ”Fortidsminderna”. 1938 flyttas museet hit till denna plats. Ankarna och kanonen på gården är ifrån haverister här vid Skagen. Den gula korsvirkesbyggnaden till vänster är i dag minneshallen, och byggnaden till höger sjöräddning stationen.
Bilderna visar att vi är på väg in i den välbärgade fiskarens hus. Utanför finns upphängningar för att torka fisk. Byggnaden är uppförd 1836, och hitflyttad 1938.
Inredningen är ifrån 1850-1875 strandfiskets sista år. Här inne i huset finns kvarn för spannmål, bakugn, utrusning för fiskhantering, husets höns, och utrymmen för kreaturen.
Inne i huset finns bl.a. sal för större gillen och begravningar. Bilderna ifrån huset får tala för sig själv. Väderkvarnen är ifrån mitten av 1800-talet en s.k. ”holländare” som man vrider efter vinden. Under 1800-talet fanns det tre sådana i Skagen.
Den fattige fiskarens hus ”Lyrehuset” som har sitt ursprung från 1808 var bebodd i en period av föräldraparet med 6 barn, och farfar alltså nio personer. Här förflyttar vi oss i en helt annan värd där dessa barn och vuxna levde under väldigt fattiga och primitiva förhållande. Huset består av ett rum och ett kombinerat förråds och köksutrymme där eldstaden saknar rökstock vilket innebar att röken fick ta sig ur huset bäst den kunde. Inredningen här är också ifrån strandfiske tiden. Här får också bilderna tala för sig själv.
Den gula byggnaden med flaggor på portarna ”sjöräddningsstationen” är en kopia av tidigare byggnad. Även här får vi en intressant beskrivning av sjöräddning ifrån 1800-talet fram till våra dagar av vår guidad.
Denna räddningsbåt är byggd 1924 och var i tjänst tills 1967 med 12 mans besättning var av 10 roddare. Bristen med denna båt var att den lätt slog runt i den grova sjön då den saknade köl. Köl lösa båtar var en förutsättning för att få dem i sjön i dessa grunda vattnen.
Nu i mitten av 1900-talet fanns det förfinad utrusning som raket apparat räddningsstol m.m. Stora delar av Skagens befolkning är sjövana människor som kunde läsa av havet med dess strömmar, skulle man ingå i räddningsgruppen krävdes detta, och att man själv och ingen inom familjen hade några alkoholproblem. Här fanns inte plats för några ”ankungar” utan pojkar som kunde ta för sig. Dessa sjöräddningsuppdrag var många gånger med det egna livet som insatts, och även då övrig besättning.
Minneshallen den gula korsvirkesbyggnaden har sitt ursprung vid fyrtornet, och flyttat till gamla rådhuset 1865 där det tjänstgjort som bår och förråd för brandförsvaret. Byggnaden flyttades hit 1936I hallen finns en kustnära fiskebåt som den välbärgade fiskaren kunde vara ägare till, och som också användes vid sjöräddning. På väggarna är vrakdelar, galjonsfigurer upphängda ifrån förlista fartyg. Runt hallen finns också medaljerade sjöräddare som gjort kraftfulla insatser i räddningsarbete. Här finner vi svensken Christoffer Dalögård som blir tilldelad en guldmedalj ifrån en räddnings insats 7 februari 1894. Vid räddnings insatser var det vanligt att kvinnorna och barnen samlades vid stranden för att se att deras män kom välbärgade tillbaka.
Christoffer som inte ingick i räddningsmanskapet befann sig vid stranden och omtalade att ”jag har varken hustru eller barn jag åker med”. Så blev det också. Han tog sig ut till det förlista fartyget och fick räddningsselen om den ena matrosen och förde honom till räddningsbåten. Det återstod en matros och han gav sig ut till haveristen igen och räddade även honom. För denna tappra insatts blev han tilldelad guldmedalj en ovanlig utmärkelse. Minnesväggens målning bär namn av drunknade fiskare som inte kommit i land utan stannat kvar i havet.
Klicka här >>>>>> Bildspel Skagens By- og Egnsmuseum