Fiskehodderna i Malmö är ett marknadsstånd vid Malmö Museer där det bedrivs fiskeförsäljning av fisk fångad i Öresund. Fiskehodderna tillhör Malmö museum och är kulturskyddat. En varm, solig och härlig morgon promenerar jag mot fiskehodderna och väl framme samlades vi ungefär 20 PRO:are från Oxie, till en förmiddag som skulle bli både intressant och lärorik. Vi välkomnades av Jan Steimers och hans hustru Hanna. I en av garveriets lokaler fick vi höra dem berätta om Fiskehodderna och bjuda oss på sillamacka, öl, vatten och kaffe med kaka. På Banèrskajen vid Malmö museum ligger fiskehodderna i en unik miljö. De röda fiskehoddorna är malmöregionens största marknadsplats för färsk fisk och skaldjur, som fångats av lokala fiskare. Dessutom saluförs skaldjur från västkusten. Berättar f.d. chefen för Malmö Museum Jan Steimers. Vad vore Malmö förutan stekt sill? Utan sill vore Malmö förmodligen inte alls, ty det var med sillfisket under tidig medeltid som byar, så småningom städer uppstod längs Skånes kuster. Det fiskades sill i Malmö redan i slutet av 1100-talet. Kustlinjen gick då vid Fiskehamnsgatan och där låg då fiskehamnen. Det var lätt att fånga fisk i Öresund bl.a. för att det var så grunt (ca 8 m). De välbekanta malmöitiska fiskehodderna började uppföras under andra hälften av 1800-talet. Hoddan var ursprungligen en enkel enrumsbod uppförd av lådbrädor. Senare kom en tvårummare, hög och smal i två våningar. På övervåningen förvarades redskapen och på bottenvåningen satt man och arbetade med näten. Några använde andra våningen för att övernatta. Då som idag skedde fiskkommersen i ett stånd framför hoddan. Under 1900-talets andra hälft minskade åter fiskets betydelse för Malmö. Fisken importerades och handeln övertogs av grossister. Hoddorna hotades av nedläggning. De få yrkesfiskare som ännu var verksamma på 1950-talet donerade sina hoddor till Malmö museum med förbehållet att de skulle få använda bodarna under sin livstid. 1956 flyttades de kvarvarande fiskehoddorna till Banérkajen invid Sjöfartsmuseet. Hodderna är idag kulturskyddade. Fiskare Kalle Bröms hodda finns idag bevarad i nästan befintligt skick. Vi fick här se hur Kalle och hustrun Gunhild i stort fördrev sina liv i hoddan. Många av fiskets och vardagshushållet redskap finns kvar än idag. Utanför hoddan, vid Banérskajen ligger sillabåten MÖ865, från 1937, en av de sista sillabåtarna, som nu tillhörig Malmö museum. Båten byggdes ursprungligen för fiskaren Karl Bröns men skänktes efter hans bortgång till Malmö museum. Den har sedan reparerats och rustats upp. Fiskehoddorna är idag ett unikt och alltjämt levande inslag i gatubilden. I garveriet serverades maten, här fanns stolar och bord, tillverkade av hyllor från gamla biblioteket. Garveriet användes för garvning av skinn och läder, vilket är en form av konservering som syftar till göra lädret mjukt och hållbart. Garvning är inte bara ett hantverk, utan också en vetenskap eftersom det i grunden handlar om kemiska processer. Stabilisering av proteinkedjorna är garvningen viktigaste uppgift. Jan visade också fiskarens vanligaste huvudbonad – en sydväst. Sydväst skyddar mot regn och blåst. Den består av en huva med ett kort brätte framtill och ett långt brätte baktill. Eftersom en sydväst lätt kan ramla av har den den vanligen band att knyta under hakan. Historiskt tillverkades sydvästen av garvat skinn för användning av fiskare. Idag är det vanligen gjort av plast. Slutligen körde spårvagnen ”Museilinjen” sakta förbi fiskehodderna ut på sin lilla runda i stan. Det var en intressant och minnesrik upplevelse denna förmiddag. Text och bild: Malte Adolfsson
Fiskehodderna i Malmö är ett marknadsstånd vid Malmö Museer där det bedrivs fiskeförsäljning av fisk fångad i Öresund. Fiskehodderna tillhör Malmö museum och är kulturskyddat.
En varm, solig och härlig morgon promenerar jag mot fiskehodderna och väl framme samlades vi ungefär 20 PRO:are från Oxie, till en förmiddag som skulle bli både intressant och lärorik.
Vi välkomnades av Jan Steimers och hans hustru Hanna.
I en av garveriets lokaler fick vi höra dem berätta om Fiskehodderna och bjuda oss på sillamacka, öl, vatten och kaffe med kaka.
På Banèrskajen vid Malmö museum ligger fiskehodderna i en unik miljö.
De röda fiskehoddorna är malmöregionens största marknadsplats för färsk fisk och skaldjur, som fångats av lokala fiskare.
Dessutom saluförs skaldjur från västkusten. Berättar f.d. chefen för Malmö Museum Jan Steimers.
Vad vore Malmö förutan stekt sill? Utan sill vore Malmö förmodligen inte alls, ty det var med sillfisket under tidig medeltid som byar, så småningom städer uppstod längs Skånes kuster. Det fiskades sill i Malmö redan i slutet av 1100-talet. Kustlinjen gick då vid Fiskehamnsgatan och där låg då fiskehamnen. Det var lätt att fånga fisk i Öresund bl.a. för att det var så grunt (ca 8 m).
De välbekanta malmöitiska fiskehodderna började uppföras under andra hälften av 1800-talet. Hoddan var ursprungligen en enkel enrumsbod uppförd av lådbrädor. Senare kom en tvårummare, hög och smal i två våningar. På övervåningen förvarades redskapen och på bottenvåningen satt man och arbetade med näten. Några använde andra våningen för att övernatta. Då som idag skedde fiskkommersen i ett stånd framför hoddan.
Under 1900-talets andra hälft minskade åter fiskets betydelse för Malmö. Fisken importerades och handeln övertogs av grossister. Hoddorna hotades av nedläggning. De få yrkesfiskare som ännu var verksamma på 1950-talet donerade sina hoddor till Malmö museum med förbehållet att de skulle få använda bodarna under sin livstid. 1956 flyttades de kvarvarande fiskehoddorna till Banérkajen invid Sjöfartsmuseet. Hodderna är idag kulturskyddade.
Fiskare Kalle Bröms hodda finns idag bevarad i nästan befintligt skick. Vi fick här se hur Kalle och hustrun Gunhild i stort fördrev sina liv i hoddan.
Många av fiskets och vardagshushållet redskap finns kvar än idag.
Utanför hoddan, vid Banérskajen ligger sillabåten MÖ865, från 1937, en av de sista sillabåtarna, som nu tillhörig Malmö museum.
Båten byggdes ursprungligen för fiskaren Karl Bröns men skänktes efter hans bortgång till Malmö museum. Den har sedan reparerats och rustats upp.
Fiskehoddorna är idag ett unikt och alltjämt levande inslag i gatubilden.
I garveriet serverades maten, här fanns stolar och bord, tillverkade av hyllor från gamla biblioteket.
Garveriet användes för garvning av skinn och läder, vilket är en form av konservering som syftar till göra lädret mjukt och hållbart. Garvning är inte bara ett hantverk, utan också en vetenskap eftersom det i grunden handlar om kemiska processer. Stabilisering av proteinkedjorna är garvningen viktigaste uppgift.
Jan visade också fiskarens vanligaste huvudbonad – en sydväst. Sydväst skyddar mot regn och blåst. Den består av en huva med ett kort brätte framtill och ett långt brätte baktill. Eftersom en sydväst lätt kan ramla av har den den vanligen band att knyta under hakan. Historiskt tillverkades sydvästen av garvat skinn för användning av fiskare. Idag är det vanligen gjort av plast.
Slutligen körde spårvagnen ”Museilinjen” sakta förbi fiskehodderna ut på sin lilla runda i stan.
Det var en intressant och minnesrik upplevelse denna förmiddag.
Text och bild: Malte Adolfsson