eller On the sunny side of the street, som dom säjer i New Orleans. Där befann vi oss, 144 pensionärer, denna råkalla vinterdag på årets första medlemsmöte den 29 januari. Text: Sven Eric Nygren, Foto: Sven Kruuse
Redan klockan ett började vestibulen fyllas av förväntansfulla, tidigare och nya medlemmar i vår förening. En hel timme före mötets öppnande. Redan då kändes det i luften att här kommer att hända något stort. Efterhand som minuterna tickade fram anade servicegruppen samma sak och nya bord och stolar plockades fram ur möbelförrådet. Jättehögen av vetebröd och choklad/marsipankakor från Mor Idas bageri krymte oroväckande fort.
Panik? Icke alls. En snabbgående medlem i servicegruppen stod redo att inhandla påfyllning av kakfaten. Salen blev så småningom fylld till sista plats och sorlet steg och sjönk ända fram till öppningsdags, klockan 14.00. Ackurat på slaget kunde ordföranden hälsa oss välkomna, ropa upp det fantastiska publikrekordet och låna ut fem minuter till en ordonans från Kulturföreningen Gula Skolan som fick tillfälle att göra lite reklam för sin verksamhet.
Snabbt presenterades en dagordning med en massa information från högre ort, följt av en ännu digrare rapportering från föreningens ledare för vårens studier, kulturevenemang och resor. Den nya ljudanläggningen i lokalen fick sitt elddop och konstaterades vara helt perfekt. Eller kan bli när man lärt sig hanskas med den sladdlösa mikfofonen. Kanske ett uppslag till en studiecirkel? De nya myggorna i smilgropen på ordföranden visade sig vara svaret på jungfruns bön.
Siv Fogelberg från lotterikommittén fick så småningom låna elektroniken och ropa fram alla som hade tagit rätt nummer i vin- och varulotterierna. Det var dom vanliga turgubbarna - och damerna - som fick vinpavor och tilltugg med sig hem. Tillsammans med fruktkorgar och bordslampor. Men den dagen fingo vi intet - likt fiskarna i Genesarets sjö.
Siv framförde ett tack från lotterikommittén till alla flitiga lottköpare. "En får tacke" - som man säjer i Värmland. För det är ju istället föreningen som bör tacka Siv och hennes kamrater i kommittén för de insatser de har gjort - och gör!
Kaffe och whisky - vad säjs om det? Tyvärr får man inte dricka dessa alkoholhaltiga drycker i Herrans hus - som väl Församlingsgården är. Däremot går det alldeles utmärkt att lyssna till "Bourbon Boys Jazz". Dagens underhållning var just vikt för en riktig jazzorkester från Skåne.
Tyvärr går det inte att återge de fantastiska toner som strömmade ut och sköljde över oss - jazztörstiga 30- och 40-talister. Alla dom riktigt gamla godingarna fick vi höra.
Och sjunga med i - When the saints go marching in, t ex, som avslutade en riktig jamsession. Hela deras skivlager strök med - en liveinspelning från Malmöfestivalen 2008. Den bär det inspirerande namnet "Back in New Orleans".
Applåderna böljade fram och tillbaka. Orkestern blev helt lyrisk över mötet med detta jazziska publikhav. Hela församlingen stod upp i bänkarna när avlutningsmelodin spelades upp.
Välkomna tillbaka! Vi lovar att stanna kvar så länge ni orkar spela. Okej, lite för mycket sagt - man har ju plikter därhemma. Stänga för hönsen, t ex. innan läggdags.
Text: Sven-Eric Nygren Foto: Sven Kruuse