Resan till Spreewald och Dresden i Tyskland

den 23-26 augusti 2010

Text och bild: Malte Adolfsson

Resan till Spreewald påbörjades i Oxie måndag morgon vid 8-tiden.

När Torsten prickat av alla så var det Anders Jansson som tog vid. Anders vår busschaufför under resan kontrollerade att alla våra resväskor fanns på plats och började gasa bussen – ”Hyllingebuss alltid på väg”.

Framför sig hade han ca 200 mil och ett stort ansvar med denna fantastiska last med 65 av PRO Oxies medlemmar. Han skötte sig alldeles utmärkt och överskred aldrig 100 km/tim och hade vår säkerhet som främsta mål. Det gjorde han alldeles utmärkt. Skall han tänka på något till nästa gång, så är det att bussen måste vara handikappanpassad, vilket skulle underlättat en del och många kommentarer uteblivit.

Dessutom var även Eva Seidel med. Eva var guiden som höll oss informerade om det mesta som fanns utmed hela resan och det var mycket. Hennes röst fick vi höra mycket av och det hon förmedlade var mycket lärorikt och intressant. Hon tyckte det var ett mycket trevligt sällskap och det bästa tyckte hon var att hon inte behövde leta efter någon när vi skulle samlas och åka från Dresden, tillbaka till hotellet i Cottbus, alla fanns på plats vid bussen på utsatt tid. Stämningen på bussen var hela tiden på topp, inte konstigt alla var ju pensionärer från Oxie och de är alltid på topphumör.
För Eva och Anders fortsätter resandet till Gardasjön, Toscana m.fl. platser.

Chauffören Anders Jansson och guiden Eva Seidel, tackades av vår reseledare Torsten Nilsson med en liten present och ett tacktal.

Till Cottbus med buss

Text och bild: Birgitta Ulving
23/8  Anlände till Cottbus ca 18.00 och installerade oss på ”Lindners Hotel & Resorts”.
Cottbus ligger i Brandenburg, Tyskland vid floden Spree 100 km SÖ om Berlin, nära polska gränsen och har 102 400 invånare. Cottbus blev stad år 1230. Det är en järnvägsknut och ett industriellt centrum som tillverkar textilier, livsmedel och elektronisk utrustning.

Middagen serverades 19.30 i form av buffé och därefter satte vi oss  i trädgården och pratade. En del beställde extra gott att dricka där ute. Kvällen var ljummen men med lite regnstänk.
 Båda dagarna gick vi en runda i stan innan eller efter våra utfärder. Där var bl.a. två gamla kyrkor, Klosterkyrkan som vi inte kom in i och St. Nikolai som vi var några stycken och besökte. I närheten av kyrkan var det en marknad och på onsdagen var det en stor marknad nära vårt hotell.

Vi hittade även delar av den gamla stadsmuren som var väl bevarad och det gamla apoteket. En del parker fanns där också och många gula och röda spårvagnar. På gågatan fanns många klädaffärer och där handlades det vilt. Det var ju billigt! Vi hade en galleria som var nära ansluten till vårt hotell som också blev livligt besökt.

Birgitta

Se bildspel från resan till Tyskland och Cottbus>>

Spreewald - Tysklands Venedig

Sakta glida PRO-fyllda båtar

Text av Sven-Eric Nygren till egna och Gunn Brandins bilder

Rubriken är hämtad från sångstycket Kung Eriks sånger, eller vad det nu kan heta. Originalet lyder;

Sakta glida vimpelprydda båtar,
Mälarn speglar röda aftonskyn,
Åror plaska under valthornslåtar,
Lövskog doftar invid vattnets bryn.
Fäll nu åran, slupen lägg på svaj --
Vagga utan mål en natt i vackra maj!
Valthorn, tystna nu,
Eko, lyssna du:
Kung Erik leker på luta.

Sådan var stämningen ombord på två stycken kanalbåtar med ressällskapet från PRO Oxie. "Som här åkt i gondol. Här i Tysklands Venedig."

Spreewald ligger inbäddat i unik natur ungefär 10 mil sydost om Berlin i förbundslandet Brandenburg. Med cirka 7,5 mils längd och upp till 1,5 mils bredd bildar det en långsträckt dalsänka där otaliga vattenflöden rinner igenom en urströmsdal täckt av skogar och ängar och där Spree antar karaktären av ett inlandsdelta. Spreewald kom till för ungefär 20000 år sedan efter den senaste istiden, då Spree formades till en labyrint på nära 100 mil av småfloder.

Från flera platser går det traditionella Kahnturer genom denna vattenlabyrint, något som lockar otaliga besökare. De många små ögårdarna i detta ”lantliga Venedig” står i kontakt med varandra genom stora och små vattenvägar. I de 200-åriga gamla byggnaderna får seder och hantverk från en förgången tid åter liv. "Kahnturerna" får endast använda flatbottnade båtar som stakas fram. Den lokala befolkningen använder motordrivna båtar.

Här kommer bilder från vår kanaltur. Vattennivån i kanalsystemet regleras av denna "sluss" som kontrollerar att vattendjupet är 70 centimeter för att kanaltrafiken skall ske utan problem.

En typisk strandvy längs kanalsystemet. Grönt, frodigt och blommigt landskap omger det sakta rinnande vattnet. På ängarna betar får och överallt strömmar änder till för att locka till sig godbitar från främlingarna i "gondolerna". 

Se bildspel från Spreewald >>

Dresden

Text och bilder: Sven Kruuse

Cirka 20 mil söder om Berlin, i sydöstra hörnet av Tyskland ligger den anrika staden Dresden.
Dit for vi tredje dagen av vår Tysklandsresa förbi jättelika dagbrott förorsakade av den omfattande brunkolsbrytning som pågått under 1900-talet.
Dresden är en storstad med cirka en halv miljon invånare och huvudstad för delstaten Sachsen. Med sitt vackra läge och milda klimat vid Elbes stränder, sin barockarkitektur och sina världsberömda museer och konstsamlingar kallas Dresden ofta för "Elbflorenz" (Florens vid Elbe).

August den starke
Med kurfursten av Sachsen och kungen av Polen, Fredrik August I den starke av Sachsen, upplevde Dresden sin storhetsperiod.
Hans rike var vid denna tid det näst största i Europa, och Dresden var huvudstad i denna polsk-sachsiska union. Bebyggelsen tillväxte än mer, och August den starke gjorde Dresden till ett glansfullt barockresidens med hjälp av Europas främsta arkitekter.
August den starke hade många frillor och var och en av dessa fick sitt eget slott. Generös kille...

Mannen till höger är inte August den starke utan kulturdrottningen Carin Quicks man, ordföranden Wilgot Quick som av någon underlig anledning råkat få en krona på huvudet.

Dresdens förstörelse
Under slutet av andra världskriget genomgick Dresden den största katastrofen i sin historia. Attacken mellan den 13 och 14 februari 1945 bombades staden av 796 brittiska och 311 amerikanska bombplan med 4 500 ton i två räder, som staden fungerade som direkt mål. Man använde den första generationen brandbomber av petroleum samt magnesium ihop med sprängbomber i storlek från 250-3 600 kg för att spränga sönder huskropparna.

Bränderna var så intensiva att personer och fordon stående ute på gatan sögs in i brinnande huskroppar. Utomhustemperaturen i de svårast drabbade delarna steg till 500 grader celsius och bomb-plansbesättningarna på 4 000 meters höjd kände av värmen i flygplanen.
Uppskattningarna om antal dödsoffer är vida spridda: allt ifrån 25 000 människor till som allra mest 253 000

Totalt var 36 kvadratkilometer av staden helt eller svårt sönderbombat. Om Dresden var ett legitimt mål har debatterats.

Den åldrade författaren Gerhart Hauptmann som kallat Dresden "min ungdoms morgonstjärna" skrev efter förödelsen som han själv upplevt:
"Vem som än har glömt hur man gråter, lärde sig det igen under Dresdens förstörelse".
Kurt Vonneguts bok Slakthus 5 handlar om bombningen av Dresden.
Han var själv krigsfånge i Dresden i februari 1945.

Kontrasternas stad
Visst är Dresden inte bara en fantastisk stad utan även ett monument av krigets dårskap. Staden är till stora delar svart av sot av såväl bombningarnas eldstorm som av omfattande koleldning under 1900-talet.

Jättelik väggmålning
Den Fürstenzug i Dresden är en väggmålning som skildrar en procession av 93 riddare och makthavare, gjord av cirka 25,000 kakelplattor som syftar till att se ut som om paraden har vävt in i en lång gobeläng och hängde på väggen.
Det är den största väggmålning i världen.
Bilden presenterar åttahundra år lång historia av styrande i Sachsen från den 12 till 19:de århundradet. Efter bombningen av Dresden i slutet av andra världskriget i februari 1945 överlevde väggmålningen i stort sett oskadd. Det fanns bara cirka 200 plattor som skulle ersättas. Från 1979 till 1980 har bilden rengjorts och återställts.
Den 102 meter långa och 9,5 meter höga väggmålningen är på sidan av gränden idag är det en av de mest besökta turistattraktionerna i Dresden.

Dresden efter 1945
Redan 1945 påbörjades försöket att rensa ruinerna, och 1946 presenterades den första återuppbyggnadsplanen. Efter omfattande restaureringsarbete kunde Frauenkirche återinvigas den 30 oktober 2005. Dresden blev den 3 oktober 1990 huvudstad i förbundslandet Sachsen. För att kunna ta till sig denna konstskatt och historia så behövs det mer än en dags vistelse. Vi kan bara häpna över omfattningen.

Jag skulle gärna visa några bilder innifrån kyrkan men då fotografering var förbjudet kan jag bara understryka det Torsten sade:
- "Det är den vackraste kyrka jag sett".

Naturligtvis avrundade vi besöket med några bier och bratwurstar.

Hemresa
Dagen därpå var vi åter i bussen från Cottbus för att göra den långa hemresan och vid 19.30-tiden var vi så tillbaka till vårt Oxie med rika erfarenheter i bagaget.

Vi bugar och tackar chauffören Anders Jansson, guiden Eva Seidel och vår reseledare Torsten Nilsson som gjort denna fina och lärorika resa möjlig och minnesrik.

Se bildspel från Dresden >>