Besök på Fredriksdalsteatern 4 augusti 2005
Text Sven Henriksson

För oss som svårligen kan avstå från denna form av underhållning, hade Clarie Andersson traditionsenligt, för vilken gång i ordningen vet jag inte, ordnat biljetter med tillhörande bekväm Bussresa till Fredriksdalsteaterns föreställning av ”Hemvärnets glada dagar”.
Traditionsenligt bjöds även på toppenfint väder för 30 deltagare från PRO-Oxie, som tack vare Claries förutseende, kunde besätta bästa tänkbara platser längst fram i publiken. 

Här bjöds på äkta Skånsk ”ädelbuskis” av högsta klass, och med Eva Rydberg själv i spetsen för Fredriksdalsveteraner som Fredrik Dolk och Thomas Ungewitter. Flera nykomlingar kunde noteras, främst då Sven Melander, Siw Carlsson, Ingvar Andersson och Mikael Neumann.

Handlingen utspelade sig i den lilla byn Hittarp under mitten av 1940-talet, där ortens Hemvärnssoldater stod under befäl av en dynamisk men ganska dum yrkeskapten, (Sven Melander) med de osannolikaste komplikationer som följd. För den som likt skrivaren av dessa rader, i sin ungdom under den aktuella tiden varit engagerad i Hemvärnet, var det härliga nostalgiska minnesbilder, låt vara överdrivna, som serverades av detta härliga gäng som ständigt lockade till skratt och applåder.

Att sätta det ena inslaget före det andra torde vara en omöjlig uppgift, men av applåderna att döma kunde nog Siw Carlsson, välkände Ingvar Andersson och Sven Melander framhållas liksom givetvis Eva själv, vars clownerier står i särklass.

Att återväxten är på väg att tryggas, omvittnas av att Evas dotter, Birgitta Johansson sedan länge ingår i gänget, och att nu hennes son Kalle Rydberg även ingår, liksom Ingvar Anderssons pojke Andreas som gjorde kaptenens blyge och tafatte son. Nämnas måste även författarna till de fyndiga texterna och sånginslagen, nämligen Danne Stråhed, Adde Malmberg, Mikael Neumann samt inte minst Kalle Rydberg.

Nöjda och glada, utan andra men än skrattkramp i magen, återvände vi till Oxie på samma komfortabla sätt, fyllda av tacksamhet mot Clarie.