Sammanfattningen är en förkortad och komprimerad version av de anteckningar som förts efter varje cirkelsammankomst, och som därefter gåtts igenom och diskuterats vid nästkommande sammankomst.
Inför denna nystart av PRO-Skolan tog vi Torsten Sonessons försäkran att ingen skulle jagas ut från PRO-Skolan ad notam, varför huvuddelen deltagare kom från "gamla" PRO-Skolan, dock noterades glädjande nog 2 nytillkomna, varav vår nyvalda Kassör var den ena.I övrigt hade vädjanden om fler nya förmågor kommit på skam, kanske mindre på ointresse än det faktum att studietidpunkten kolliderade med andra engagemang hos de tänkbara kandidaterna till PRO-Skolan, beklagligt, men samtidigt visar det på en stark och mångsidig verksamhet i föreningen, som får till följd denna konkurrens om själarna.
Glädjande nog hade Lennart Olsson även till denna nystart ställt sig till förfogande som cirkelledare, med Sven Henriksson som biträdande cirkelledare, och cirkeln har 14 deltagare.Efter sitt hälsningsanförande med upprop övergick Lennart till att redogöra för den introduktion till starten som han och Sven Henriksson bevistat i Svedala Folkets Hus den 27 januari, där Skånedistriktets Studieorganisatör Torsten Sonesson informerade oss om de kommande studierna, som till skillnad från den tidigare omgången av PRO-Skolan nu omfattar hela landet.
Nya PRO-Skolan är uppbyggd i fyra steg, där steg 1 består av en grundutbildning i föreningskunskap där av naturliga skäl verksamheten i PRO prioriteras, men detta steg ser vi inte enbart som en språngbräda för de som kandiderar till uppdrag i PRO, utan även som en värdefull kunskap för vanliga medlemmar. Den kommer att behandla nya Handlingsprogrammet, Stadgar samt verksamheten i PRO-organisationen, och vi beräknar klara av steg 1 under 2005, varav 7 sammankomster á 3 timmar på Vårterminen.
Utöver det fastställda programmet har vi nära nog fria händer att som tidigare diskutera nästan vad som helst i fråga om uppdykande aktualiteter. Lennart frågade om vad man ville trycka på i form av studier, och det nämndes kunskap om hur PRO-Samorganisation och PRO-Distrikten fungerar, samt Verksamhetsplaneringar där det föreslogs att skumma i Riksorganisationens och Skånedistriktets, men fördjupa oss i PRO-Oxies egen.
Frågor ställdes hur de olika avgifterna fastställdes, detta svarade Lennart på eftersom han även är Kassör i vår förening. Till distrikten går 35 kr pr. medlem och år, och utgår ur avgiften till RO, i övrigt kan avgiften divergera beroende på om föreningen ingår i Samorganisation eller inte, i Malmö Samorganisation betalar vi 40 kr. pr. medlem och år, plus att det anslag Malmö Kommun beviljar till PROs verksamhet i Malmö administreras här. Även inom Samfälligheten kan olika stora årsavgifter förekomma, då det här är varje förening som själv bestämmer avgiften för den verksamhet man vill bedriva. Han betonade vidare den stora betydelse för föreningens verksamhet som lotterierna utgör, och gav exempel på olika lotteriers utfall där Bingolotter stått i särklass, men där prenumerationen på lotter gått ner en längre tid trots att Styrelsen prioriterat köparna genom att på mötena förrätta dragning med penningvinster även på nitlotterna. Trots denna satsning har ändå prenumerationerna minskat varför man i Styrelsen beslutat stoppa denna form av lotteridragning.
Det påtalades dock vikten av att stimulera detta viktiga tillskott till föreningens ekonomi, och förslag framkom om att få tag på någon som med verklig frenesi kan förmå flera att inse solidariteten med föreningen, då det till stor del är Bingolotterna som ligger till grund för de trevliga fester som föreningen arrangerat, ju färre Bingolotter desto högre entréavgifter till våra arrangemang blir följden.
Vi gick igenom "Samordnad stegutbildning" med de 4 stegen som avses ingå i denna, och vi instämmer i påståendet om studiecirkelns betydelse för folkbildningen, och att denna form av studier ingalunda är omodern, utan ett viktigt instrument för att föra deltagarnas synpunkter och erfarenheter vidare till beslutsfattarna.
På folkrörelsefrågorna svarar vi ett tydligt ja på att vi är för kollektiva former för vård och omsorg, detta huvudsakligen för att privata vinstdrivande former är ostabila och kan helt plötsligt försvinna eller ändras i oönskad riktning, medan de kollektiva formerna har det övergripande samhällsansvaret och måste fånga upp alla med det sociala skyddsnätet. Onödig och meningslös byråkrati är vi starkt emot, men kan var svår att definiera, ett försök kan vara när en beslutsfattare förser sig med skygglappar, och okänsligt följer paragrafer utan att ta mänskliga hänsyn, liksom att ängsligt bevaka sin egen kanske överflödiga plats i byråkratin. Att ställa den enskilda människan i centrum kan man göra om förhoppningsvis förslaget går igenom att samköra olika dataregister, den som inget har att dölja kan på detta sätt med rätta sättas i centrum som en ärlig och rättskaffens medborgare. PROs kontaktombudsverksamhet är helt oumbärlig för de medlemmar som av många olika skäl inte kan deltaga i mötesverksamhet och andra aktiviteter.
Lennart tog även upp aktuella artiklar i "Pensionären" till debatt, sålunda gör Lars Wettergren i sin ledare en sansad bild av de trots allt kraftfulla insatser som gjordes efter flodvågskatastrofen, som är fjärran från den masshysteri som rått i medierna. Beskedet från Socialministern att hon bestämt tagit avstånd från det Moderata förslaget att avskaffa rätten till sjukersättning från 61 års ålder. Vidare förbundets studiesatsning baserad på nya Handlingsprogrammet och boken "Att åldras tillsammans"
Lennart uppmanade oss slutligen att till nästa gång ha tittat lite på Handlingsprogrammets första kapitel. Frågan om ev. studiebesök eller medverkan av resursperson uppsköts till nästa sammanträde.
Andra sammanträdet
Skånedistriktets Ombudsman i PRO, Lena Larsson, hade Lennart lyckats engagera den 16 mars som resursperson till vår cirkel, då hon ska tala om Distriktets Verksamhetsplan, samt informera om nya Elavtalet för PROs medlemmar. Diskussionen startade med medieuppgiften att i Linköping hade Försäkringskassans handläggare erhållit provision på varje sjukskriven som de kunnat överföra till sjukbidrag (f.d. förtidspension) ett förfarande som kraftfullt fördömdes i gruppen.
Bengt Mellberg informerade om de förändringar som aviseras i Kollektivtrafiken till och från Oxieområdet, en sak som är på allas läppar och diskuterats i flera forum, och där huvuddragen är följande: den linjen som nu heter 16 A, ska kallas Linje 1 och kommer att ha samma sträckning som tidigare Tingdammen – Gustav Adolfs torg, men med ökad turtäthet, alltså en förbättring. Linjen 16 B kommer att heta Linje 31, med glesare turtäthet och efter Oxie helt ny sträckning, Käglinge – Mellersta hamnen, ett förslag som ses som klar försämring. Linje 95 försvinner helt liksom nuvarande Linje 17, speciellt den senares nerläggning har kritiserats hårt därför att stora delar av Oxieområdet, speciellt Kristineberg, kommer att sakna möjligheten att kunna med kollektivtrafik ta sig till Oxie Centrum.
En cirkelmedlem som tidigare kört buss i Malmö Lokaltrafik, kastade fram förslag om att i stället för att ha Tingdammen som ändhållplats, förlänga linjen till Käglingevägen och på så sätt kunna erbjuda en övergång till bl.a. Oxie Centrum. Detta förslaget har anammats av Regionen, och ny vändplats för linje 1 ska byggas kommande höst. En anhållan hos Regiontrafiken om att informera oss om förslaget på vårt informationsmöte, bemöttes med en föraktfull attityd, man hade inte resurser att informera så små betydelselösa sammanslutningar!!! Naturligtvis nöjde sig inte styrelsen med att bli behandlad på detta sätt av en småpåve, som därtill står på vår lönelista. Det föranledde vår förening att göra ett uttalande i frågan, (som bifogas) det skickades även till tidningarna och resulterade i stort uppslagen artikel, som dock inte föll oss helt i smaken.
Vi övergick till Handlingsprogrammets kapitel 1 och speciellt Folkrörelse och Demokrati, där vi själva under vår livstid har exempel på hur Folkrörelser och Demokrati gått hand i hand och sakta arbetat fram det välfärdssamhälle vi har i dag, och som vi och i än högre grad generationen före oss kämpat för. Men i vårt snabbt föränderliga samhälle ser vi som ytterst viktigt att inte föreningslivet stelnar och stagnerar, utan följer med på de utmaningar som samhället och medlemmarna ställer oss inför.
Pensionärsorganisationerna och PRO i synnerhet har aldrig haft större inflytande över den förda politiken än nu, och i den utmärkta artikeln i tidningen Pensionären "Pensionärsorganisationerna har politisk makt" påvisas hur denna byggts upp sakta men säkert genom förhandlingar med Regeringen, där man visat varandra ömsesidig respekt, en mycket framgångsrik metod. Vi stödjer givetvis kravet på att de politiska partierna ska ta ett större ansvar för befolkningen över 65 år, samt även en ökad representation av denna grupp i beslutande församlingar, dock är vi medvetna om att kravet på beslutsfattande i politiska partier medför ett betydligt större ansvar än att vara en förhandlingspart.
Ett bra ord är "Mellanvalsdemokrati" där PROs medlemmar med sin betydande livserfarenhet starkt kan bidraga till att hålla debatten i gång, inte minst för att puffa på politikerna om de skulle, som det påstås ibland, glömma bort sina väljare i mellanvalsperioden. Vi stöder helt och fullt attsatserna i kapitel 1, där den sista är exakt likalydande med en av våra motioner som inlämnats till den senaste PRO-Kongressen.
Apropå möjligheten att kunna påverka, gav Bengt Mellberg ett slående exempel på detta genom att redogöra för hur PRO-Oxie tillsammans med Oxie S-förening lyckats få till stånd ett 2-årigt försök att ev. tillsammans med annan pensionärsverksamhet, disponera en tom lokal i Oxievångsskolan för delar av vår verksamhet, med den sidoeffekten att äldre och yngre på ett naturligt sätt kommer att kunna träffas på dagtid.
På grund av uppseendeväckande rättsfall där Domstolarnas utslag gått tvärs emot varandras, liksom gemene mans och kvinnas rättsuppfattning, påtalades att på något sätt klämma åt. Advokaterna som mot bättre vetande försvarar uppenbara våldsmän, och framställer dem som Guds bästa barn, samt att en som avtjänat sitt straff, inte fortsättningsvis mobbas av omgivningen. Vidare reagerar vi starkt på att det finns en tendens att skydda gärningsmannen framför offret.
Dramatiska institutets obegripliga tilltag att läsa porrnoveller för små barn, avfärdades som direkt olämpligt och förkastligt.
Oenigheten om Amerika cups genomförande i Malmö diskuterades, speciellt när det gällde möjligheten att ta medel ur projektet "Välfärd för alla".
En fråga om Teleavgifter hänsköts till 16 mars, då ombudsmannen besvarar den.
Bengt Mellberg meddelade att städning kommer att genomföras i Oxie den 15 april kl. 9-13 och uppmanade pensionärerna att ställa upp och genomföra den del man tilldelats.
Lennart fastställde läxan till nästa gång som består i att läsa på kapitel 2 i Handlingsprogrammet.
Tredje Sammanträdet
Refererande till en insändare i Sydsvenskan om behovet av privata sjukförsäkringar för att komplettera eller ersätta samhällets insatser, ifrågasattes behovet av dessa som komplement, och gruppen uttalade sig på det bestämdaste mot att ersätta samhällets skyddsnät med privata försäkringar. Exempel gavs på inträffat sjukdomsfall av semestrande på Teneriffa, där den drabbade först måste förete gällande försäkringsbrev för att bli omhändertagen!
Beträffande effektiviteten i den Svenska sjukvården, hävdade ett undersökningsinstitut, att kostnaden skulle kunna sänkas med en femtedel, om bättre organisation infördes, detta är något som vi tidigare hävdat samt även motionerat om. Det hävdades också att sjukvårdens olika avdelningar är dåliga på att kontinuerligt följa upp sin budget med oönskade överskridanden som följd, men även att det nog inte är så lätt, då underlaget för budgeten av förklarliga skäl är osäkert.
Lennart tog upp dagens ledare i Sydsvenskan betitlad: "När jobben flyttar ut" där tecken nu finns på att högre ansvariga äntligen tar detta allvarliga fenomen på allvar, som oroat gemene man och kvinna på golvet under lång tid, i synnerhet dem som direkt berörts av nerläggningar eller utflyttning, att främst exportindustrin måste finnas kvar för att kunna betala alla de förmåner vi beviljat oss, samt underhåll till alla de oskyldigt arbetslösa som måste till när jobben flyttar ut, en dubbelt negativ effekt. Dock ifrågasattes om det verkligen trots något högre skatter och arbetskostnader, till alla delar kan vara förmånligt med utflyttning av företag, med de uppenbara nackdelar som även otvivelaktigt uppstår vid flyttning till osäkrare och ostabilare förhållanden utomlands.
Vi gick igenom Malmö kommuns målsättning i dess Verksamhetsplan, och då i synnerhet "Välfärd för alla", parallellt med kapitel 2 i PROs Verksamhetsplan, som är så välskriven att det är omöjligt att inte till fullo instämma i den, dock anser vi att den är alltför mycket fylld av svepande formuleringar och självklara slutsatser. Som lärobok för medlemmarna borde den vara försedd med mera klara riktlinjer och konkreta anvisningar hur föreningarna bör bedriva sin verksamhet.
Förutom att höja tidningen "PRO-Pensionären" till skyarna, vill vi kraftigt instämma i attsatsen "utveckla kontaktombudens verksamhet" då detta enligt vår mening är en av PROs viktigaste organ för medlemskontakt. Vi har förvisso en väl fungerande kontaktverksamhet, men det är styrelsens ständiga strävan att ytterligare förbättra den.
På direkt fråga svarade Bengt att vår utlovade lokal på Oxievångsskolan efter nödvändig målning och uppsnyggning, troligen kommer att kunna tas i bruk till hösten.
Det betonades vikten av att även hinna med föreningens egen verksamhetsplan i PRO-Skolan.
Slutligen genomgicks stadgarnas § 1, moment 1, sista attsatsen där det talas om främlingsfientlighet, där formuleringen och målsättningen förvisso är okontroversiell, men där verkligheten inte alltid stämmer med målsättningen, beroende på båda parters ibland visade ovilja att mötas på halva vägen, och undanröja skiljaktigheter mellan invandrarnas kultur och vår egen.
Fjärde sammanträdet
Beträffande vår mening att privata försäkringar aldrig fick ersätta samhällets åtgärder, hävdades dock att de i vissa fall kunde accepteras som ett komplement. Samtidigt togs frågan om effektiviteten i sjukvården upp på nytt, nämligen genom en klargörande artikel i SDS som utvecklar tankarna i Finansdepartementets grupp ledd av Jane Cederqvist om att man mycket väl skulle kunna åstadkomma en tjugoprocentig besparing genom att använda resurserna effektivare, och detta utan personalnedskärningar. Eftersom sjukvården årligen drar en kostnad av c:a 150 miljarder kronor, skulle besparingen uppgå till en avsevärd summa pengar.
Analysgruppen pekar också på vikten av kompetenshöjande åtgärder i vården av äldre. Den konstaterar även att i Landsting med starka politiska motsättningar, hämmas ofta effektiviteten, samt att alltför täta politiska maktskiften, förlamar handlingskraft och hindrar utveckling. Slutsatsen är att om inte den offentliga vården kan använda sina resurser bättre, kommer patienterna att fråga sig varför de ska betala för en illa fungerande offentlig vård. Vår cirkel sympatiserar starkt med analysgruppens besparingsförslag, om den goda vård som med något undantag erbjuds i dag kan bibehållas.
En tanke från en deltagare att deklarationsblanketten borde vara försedd med en extra sida där varje deklarant själv skulle bestämma, eller i varje fall föreslå, till vilket ändamål hans skattepengar användes, möttes av berättigad skepsis hos flertalet. Den ökade kontrollen av nolltaxerare prisades som mycket lovvärd.
Handlingsprogrammets kapitel 3, gicks igenom och vi fäste oss vid "generationer i samverkan" med det mentorskapsprojekt PROs Folkhögskola startat, eftersom vi anser att det är av yttersta vikt att yngre kan bibringas den erfarenhet som äldre innehar. Exempel gavs tyvärr på gigantiskt nationalekonomiskt slöseri, beroende på att man inte förmått lösa problemet att på ett vettigt vis ordna ersättning till de som skulle utöva mentorskapet. Ökad förståelse mellan yngre och äldre är i högsta grad eftersträvansvärt, ty det är så sant som sägs "Unga och äldre är samma individer vid olika tidpunkter i livet".
Ett mångkulturellt samhälle har vi i sanning och det har till största delen uppstått under vår livstid. Därav följer att många invandrare i likhet med oss blivit pensionärer, och vi ser det som viktigt att inlemma dem i PROs verksamhet, till fördel för båda parters förståelse för varandra. Det föreslogs särskilda välkomstträffar för invandrarpensionärer. Vi respekterar individers rätt att tillhöra vilken etnisk gruppering man vill, men vi ställer som ett oavvisligt krav att man ska lära sig det Svenska språket, för att kunna integreras i samhället, och i synnerhet komma ut på arbetsmarknaden. Flera av oss är tveksamma till nyttan med hemspråksundervisning, medan andra förordar denna form, stödd på senare erfarenheter att det snabbare fungerar som inkörsport till Svenska språket.
När det gäller Kultur, anser vi den vara viktig för att inte säga oumbärlig, men där vi trycker hårt på att kunna påverka kulturens innehåll, då mycket som i våra ögon är skräpkultur skulle i så fall försvinna från arenan, speciellt om den inte hölls under armarna med bidrag till underliga framträdanden av diverse halvfigurer, som tycks helt strunta i sin publik.
Att som hobby vidmakthålla gammal fin hantverkstradition i en mångfald former, ser vi som en viktig uppgift för pensionärer, liksom att Bibliotekens höga standard kan bibehållas, och att utlåningen även fortsättningsvis blir kostnadsfri.
Jämlikhet och jämställdhet på äldre dagar måste bli en självklarhet om det inte redan är det, annars har vi mycket att lära i den vägen av de yngre generationerna. Eftersom vi äldre har en åtminstone moralisk skyldighet att ställa upp i samhällsarbetet, är det glädjande att så många kvinnor på senare år, på alla nivåer både i PRO och annorstädes, tagit sig in i arbetet. Socialdemokratiska partiet var ju här banbrytande genom att införa "Varannan Damernas" på valsedlarna fast det onekligen medförde en hel del besvärande nackdelar.
Medierna är mycket viktiga för äldre, som ser dem som sin viktigaste informationskälla, men där utbudet i alltför hög grad styrs av "följa John" och likriktning, alla skriver och talar om samma sak i ett par veckor sedan vänder de sig mot något annat som tycks intressant, varför rapporteringen blir alltför ensidig, och framför allt ges inte röst åt de grupper som normalt har svårt att göra sig hörda.
Vi anser att ett aktivt liv gärna i gemenskap med likasinnade, i sig är ett medel att motverka sjukdomar, medan direkt motionsverksamhet ytterligare förstärker denna tendens, vilken otaliga PROare anammat genom aktiv friskvård. Ordet "rörelselust" gav i gruppen associationer till något ekivoka situationer, som författaren till kapitlet friskvård, kanske, eller kanske inte avsett.
Det utbredda vardagsvåldet som frikostigt sprids främst genom TVs serier där detta ofta förhärligas, är vi mycket bekymrade över, liksom det oprovocerade våldet mot äldre, i synnerhet kvinnor, som var otänkbart i vår egen ungdom, och där det måste bli en attitydförändring. Möjligen kan den ökade frigörelsen och självförtroendet hos ungdomar vara en delförklaring, men bör i så fall kanaliseras till nyttigare områden.
En medveten kamp mot droger förekommer och bör på alla sätt understödjas av många fler. Den har förvisso funnits i mer än hundra år i form av nykterhetsföreningar som bekämpade rusdrycksmissbruket, men där det senare tillkommit många fler sorter av missbruk.
I den snabba utvecklingen av ny teknik, kan det vara svårt för äldre att hänga med i svängarna, men man måste inte kunna alla den lilla mobiltelefonens många finesser, det kan räcka att ha den som oumbärlig livräddare, och kunna ringa vanliga samtal. Vi uppmanar alla att lära sig grunderna i IT-tekniken genom PROs Datakurser, för även här kan man stanna på den nivå man lärt sig behärska, och få nytta och nöje av detta utan att bli verklig Dataexpert.
Dock reagerar vi starkt mot Radio och TVs nonchalans att okritiskt hänvisa till Webben och dess fikonspråk, som är obegripligt för dem som inte haft möjlighet, eller avstått från att sätta sig in i detta.
För övrigt sågade vi förslaget med särskilda vårdcentraler för äldre.
Som sista punkt genomgicks stadgarnas § 2 t.o.m. § 6. En diskussion uppstod varför man inte kan påverka stadgarnas lydelse även mellan kongresserna?
Femte sammanträdet
Med anledning av Lars Wettergrens belåtenhet med att PRO ökat sitt medlemsantal med 3% vilket var något av rekord, hade Lennart roat sig med att räkna ut motsvarande ökning för Skåne 3,4% och för Oxie hela 6,8%!!!
I tidskriften Stadsbyggnad fastnade vi för en artikel av f.d. planchefen Lars Brattberg, betitlad "Malmös möjligheter" där han förvisso pekar på stadens problem med segregation, arbetslöshet, etniska problem där det tar 3 generationer att bli assimilerade m.m. Men där han också påvisar Malmös enorma möjligheter framöver, vi ligger i skuggan av Köpenhamn men denna närhet gör att Malmöborna i stor utsträckning kan dra fördel av denna position, vi har en positiv åldersprofil med mycket ungdomar, som ofta saknar förebilder i vuxna, men som om de kan kanaliseras rätt blir en stor tillgång. Han pekar också på det för oss självklara, att inte alla ungdomar är lämpade för enbart teoretisk utbildning, utan i stället ska slussas in i traditionell industriverksamhet och hantverk som till all lycka fortfarande finns.
Beträffande Pensionärerna hävdar han att unga pensionärer är de allra billigaste invånarna för kommunen, beroende på att de är friska och vill spendera sina pengar medan de är i livet, de säljer ofta sina egnahem som övertages av barnfamiljer, och de äldre kan efterfråga attraktiva lägenheter centralt, vilket stimulerar kvalitativa moderniseringar av lägenheter, och hjälper barnfamiljerna genom sjunkande priser på villor.
Vi gick över till PRO Oxies egen verksamhetsplan som i kapitel 1 behandlar mötesverksamhet, månadsmöten, informationsmöten, trivseleftermiddagar, antal, tidpunkt och hur dessa ska finansieras. Man lägger stor vikt vid att mötesvärd/värdinna ska hjälpa såväl nya som gamla medlemmar att finna lämplig sittplats vid borden.
Kulturevenemang och studiebesök anordnas som finansieras i huvudsak av deltagarna själva.
Föreningen verkar aktivt för en bred studieverksamhet i huvudsak tillsammans med ABF. Deltagarna betalar 25 kr. i avgift till föreningen.
Föreningen ordnar längre och kortare resor, efter anbudsförfarande, resorna finansieras av deltagarna.
PRO-Kontakt en ytterst viktig verksamhet som främst är ägnad till trivselskapande för de som annars inte kan deltaga i verksamheten, samt vara ett komplement till den sociala hemtjänsten
Föreningens förlängda arm till lokalpolitikerna kan Lokala Pensionärsrådet sägas vara, som har att bevaka talrika frågor som gäller omsorgen.
Konsumentpolitiken bevakas ständigt genom prisövervakning och studier.
Friskvård bedrivs av föreningen genom ett flertal hälsobefrämjande aktiviteter.
Lotteriverksamheten är en av hörnpelarna i föreningens ekonomi, och bedrivs mycket aktivt.
Media, här är det viktigt att stimulera medlemmarna att inte glömma bort skrivkonsten, genom att medverka i föreningens Hemsida eller föreningens tidning PROfilen.
Stadgarnas § 16 gicks igenom noggrant i samtliga moment, samt även § 6 som behandlar uteslutning.
På direkt fråga om svårigheten att komma i kontakt med vårdande myndigheter i en annan Stadsdel i Malmö, fick den frågande rådet att kontakta Erik Boij, som har god kännedom om dylika saker även utanför Oxie.
Sjätte sammanträdet
Cirkelledare Lennart Olsson tog sig an en debattartikel, där författaren frågar, "Vems är skattemedlen" är pengarna att anse som medborgarnas, utlånade till myndigheterna, eller är skattemedlen statens pengar som medborgarna fått låna? Statens utgifter överstiger i dag inkomsterna och något måste göras. Att då höja skatten kan synas vara en lättframkomlig väg, den andra är att spara, medan vi i gruppen i likhet med debattören anser att en effektivare användning av skattemedlen inom ramarna för det nuvarande skatteuttaget vore värt att seriöst pröva. Det är ett stort ansvar att handha andras pengar, och alla har vi några exempel där skattemedel använts på ett felaktigt och ibland slösaktigt sätt, ty det är ju väl känt att om det finns möjligheter till bidrag eller understöd, så är nästan alla beredda att ta emot, speciellt om någon motprestation inte krävs. Alltså effektivare användning av de skattemedel som nu står till buds, först därefter kan det bli tal om skattesänkning eller höjning.
Med anledning av det gigantiska slöseriet med pengar som förekommit i den privata sektorn, pengar som arbetats ihop här i landet, har vi i cirkeln inte kunnat undgå att debattera f. VD och styrelseordföranden i Skandia och Ericsson Lars Ramqvists agerande. Som privatman har han förvaltat sitt pund mycket förståndigt, han har investerat sin förmögenhet i fast egendom, i detta fallet ett slott med tillhörande skog och lantbruk, som han köpte billigt och som stigit kraftigt i värde, han driver det som näringsverksamhet, och kan på detta sätt, fullt lagligt och oantastligt, bo där gratis!
Som företagare har han däremot gjort gigantiska felgrepp, med honom som ledare har landets två största företag körts nära nog till konkursens brant, Ericsson och Skandia (Volvo där han också var styrelseordf. hann han inte riktigt med att stjälpa innan han fick sparken). Under sin storhetstid drog han sig inte ens för att i föredrag kritisera Regering och Riksdag för att de inte förstod sig på företagspolitik!! För Skandias del har han medverkat till att dränera företaget på 2 miljarder kr. (2000 000 000) i bonus till cheferna, för detta försöker han köpa sig fri, genom att betala tillbaka i detta sammanhang ynka 2,2 miljoner. Naturligtvis nöjer sig inte flera stora aktieägare med denna uppgörelse, men Ramqvists anhängare som alla kliar varandra på ryggen hotar samfällt att avgå ur styrelsen, om inte överenskommelsen står fast. Spännande fortsättningen följer!
Enligt Tage G. Pettersson borde samhället köpa tillbaka Sydkraft och dylika för allmänheten viktiga företag som man låtit glida sig ur händerna, en eftertankens kranka blekhet som torde bli svår för att inte säga omöjlig att förverkliga.
Malmö lär vara en farlig stad för speciellt unga människor, vilket dagligen avspeglar sig i media. På grund av slapp invandrarpolitik har ett stort antal krigsförbrytare tagit sin tillflykt till Sverige och här fått en fristad, något som knappast kan accepteras ens av de främsta tillskyndarna av en generös flykting- och invandrarpolitik.
Helt i enlighet med vår satsning på stavgång, meddelades att numera ½ miljon människor i landet köpt sig stavar, en formidabel framgång för denna utmärkta motionsform.
Under senare hälften av sammanträdet kom vår distriktsombudsman Lena Larsson in som vår resursperson, hon kastade sig direkt in i gemenskapen med att presentera sig själv och den väg som fört henne in som ombudsman i PRO. Hon hade en gedigen såväl folkrörelse – som politisk bakgrund, genom att bl.a. vara kommunfullmäktiges ordf. I Eslöv där hon är bosatt. Bland pensionärerna sade hon sig trivas ypperligt med spontaniteten och den öppna attityden, som exempel tog hon att då hon tidigare i politiska sammanhang talat för ett fåtal åhörare, så samlades det i PRO ofta 100 till 200 intresserade medlemmar på sammankomsterna, naturligtvis inspirerande, men en frukt av att vår generation i stor utsträckning sysslat med just folkrörelsefrågor.
Lena talade entusiastiskt om sitt arbete med Skånes 173 PRO-föreningar, och då främst om utbildningsfrågor, som att utbilda cirkelledare för Data och Mobilärkunskap samt utbildning av pensionärsråd på de olika nivåerna, nog så viktiga frågor. De många kommittéerna i distriktet reduceras till 2 st. nämligen den Socialpolitiska, och Informationskommittén där även utbildnings frågorna ligger, varvid man kan konstatera att distriktet går på tvärs med vår förening i denna fråga, efter att under flera år inte haft några kommittéer, har vi helt nyligen tillsatt ett antal dylika. Aldrig någonsin har det varit så lätt att skaffa medlemmar till PRO som nu, det är "inne" att bli medlem, bl.a. beroende på att man kan peka på flera konkreta fördelar med medlemskapet, som förutom samvaron och försäkringarna, ett förmånligt kommande Tandvårdsavtal som ger 15% rabatt utöver högkostnadsskyddet, samt ett Elavtal för medlemmarna.
Hon berörde även Region Skånes strävan att utbilda sin vårdpersonal till minst undersköterskor, att all vårdpersonal ska ha gällande fotolegitimation, sparavsikten med Läkemedel – Likamedel, samt att 6 st. skyddsombud tillsatts på Länsstyrelsens sociala enhet, enbart för vårdtagarna.
På övertid talade så Lena om Elavtalet med Umeå Energi, av alla kraftbolag, som i vart fall till en början är så pass förmånligt för PROs medlemmar, att bäva månde Sydkraft och liknande stora kraftbolag. Avtalet torde vara högintressant för alla som inte har långtidskontrakt med något annat bolag, och man kan skicka in intresseanmälan om PRO-el som inte blir bindande förrän man undertecknar. Umeå sköter uppsägningar av tidigare avtal.
Lena tackades för sin medverkan med en blomsterbukett och en varm applåd.
Sjunde sammanträdet
Cirkelledare Lennart Olsson tog direkt upp frågan om när och var vi skulle intaga den beslutade lunchen som avslutning på cirkeln. Det överenskoms ganska snabbt om Rönnebäcks Golfklubb, med samling där kl. 12, onsdagen den 30 mars, samt efteråt c:a 13,30 genomgång i S-lokalen av terminssammanfattningen om nu skrivaren kan få till något i Påskhelgen.
I enlighet med vår vana att inte slaviskt följa studieplanen i vår cirkel, togs en insändare i Sydsvenskan upp, som på ett skämtsamt sätt men med allvarlig underton, påpekade vilken skillnad det fanns mellan fängelsekunder och vårdtagare i åldringsvården, till fängelsekundernas fördel, de fick dyrare och bättre mat, fick komma ut och lufta sig varje dag, samt hade eget rum med TV, en del andra fördelar att förtiga.
Handlingsprogrammets kapitel 4, Konsumentmakt genomgicks noggrant, och cirkelmedlemmarna uppfattar det som omtumlande med de snabba förändringar som försiggår runt om oss, med väldiga utländska affärskedjor som etablerar sig här med låga priser och framförallt lockpriser som lättrörliga kunder har svårt att motstå, men som slår hårt mot den lilla närbutiken, vars existens kan vara helt oumbärlig för den allra svagaste kunden. Exempel gavs på stora prisskillnader mellan udda saker i olika affärer, dock ganska betydelselösa i det stora sammanhanget där man måste titta på prisgenomsnittet på ett antal basvaror.
En diskussion uppstod om värdet av att slå vakt om sin närbutik medan tid är, om eller när ens förhållanden ändras så att man inte längre har tillgång till bil, är det kanske för sent och butiken nerlagd, sådant finns det talrika exempel på. I ett dylikt skede väger kanske några öres prisskillnad lätt, däremot är dagens konsumenter utsatta för så mycket mer tryck från starka krafter när det gäller annat än matvaror. ICAs försök att möta övriga kedjors kampanjer med "prispressarvaror" torpederades av en vaken konsument som påvisade genom gamla kvitton att aktionen var båg, och kampanjen avblåstes snabbt.
PROs fleråriga prisbevakning har varit till stor gagn, men ter sig kanske nu som något otillräcklig i det enorma utbud av tekniska och elektroniska prylar, vilka marknadsförs som absolut nödvändiga för alla, det är lätt för speciellt den äldre befolkningen att gå vilse i djungeln. Konsumenterna har varit starka när de på allvar gått samman, men är nu på väg mot försvagning, beroende på de starka marknadskrafter som styr handeln, och detta gäller inte bara konsumenterna, utan även producenterna av varorna som pressas till olönsamhetens gräns.
Att post och banktjänster borde tillhandahållas på konsumentens villkor skulle vara en självklarhet, men kanske ingen annan servicegren har undergått en sådan total utarmning som denna på ett par årtionden, i dag ses det som nästan accepterat att stå utomhus i ur och skur och tigga tillbaka sina sparpengar, som banken haft om hand till nollränta, i en själlös automat, medan bankpersonalen sitter inomhus och lever gott på den avsevärda avgift vi betalar dem för att sköta och i några fall missköta våra fonder av olika slag. Vårt en gång välskötta Postverk ligger i ruiner, delvis för ändrade förhållanden, men huvudsakligen för statsmakternas oförmåga att vitalisera och följa med förändringar som alla visste skulle uppstå, tragiskt men numera troligen oreparerbart. Dock tror vi att Kooperation i rätt och sund form ännu inte spelat ut sin roll i samhället, speciellt om den kan spela på de miljökrav som med rätta ställs i dag!
Vi har tillsammans med styrelsen i vår förening bestämt oss för att även läsa "Tre träffar om framtiden" om PROs roll inför framtiden där 40-talisterna ska nås som presumtiva medlemmar. Helt klart är att de måste mötas på deras villkor, med sådana fritidssysselsättningar som de är intresserade av, kanske resor, golf, naturupplevelser, motion o. dyl. men vi måste även ta hänsyn till att de i gemen inte varit så folkrörelseförankrade som tidigare generationer, samt att de ofta har en mera individuell inriktning, beroende på att de är vana att ta för sig och lita på sig själv. Kanske måste man i högre grad samarbeta med andra PRO-föreningar för att bredda verksamheten, och det kommande tandläkaravtalet samt elavtalet torde vara av stor vikt vid rekrytering av nya medlemmar.
Lennart riktade en allvarlig uppmaning till oss att inför nästa termin tänka över vad som erfordras, för att göra 40-talisterna intresserade, så att de ser PRO som ett attraktivt för att inte säga oumbärligt inslag även i deras väg efter pensioneringen. Gärna med att under sommaren prata med några 40-talister om deras ev. förväntningar. Vi fick även i uppdrag att ta reda på hur många i Malmö som är över 65 år, 2005, 2010 och 2015 och vad det kan betyda för rekryteringen av nya medlemmar till PRO, samt en ev. målsättning för medlemsantalet.
Till sist en ganska allvarlig kritik. Vi medlemmar har i alla år haft ett konstant tryck på oss att skaffa andra medlemmar, vilket vi efter förmåga också gjort, och kommer fortsättningsvis att göra, medan vi upplever att våra organisationer, Samfälligheter, Distrikt och RO gör ingenting eller ytterst lite för medlemsvärvning. Man arbetar väldigt bra inom organisationen med dem som redan är medlemmar, och vår tidning är ypperlig, men når inte utanför organisationen. Våra förtroendevalda måste bli bättre på att hantera Media så att våra frågor belyses på ett helt annat sätt än som nu är fallet, så att begreppet PRO syns och hörs i Media, i nödfall genom annonskampanjer och reklaminslag.
Detta försök till sammanfattning kommer att överlämnas till cirkeldeltagarna vid eftersitsen till den gemensamma lunch vi kommer att intaga den 30 mars, och då självfallet nagelfaras.
Vardera 1 ex. sänds på begäran till Christer Nilsson, Torsten Sonesson och Lena Larsson.