Det var torsdagen den tjugoåttonde april tjugohundrafem och klockan var tretton och trettio och det spritte i buskisarna på Törringelund. Solen sken nånstans och förtäringen var jättefin med grönsaker som lök på den rökta laxen iförd romdressing och sen kom dom inflygande med grillad kycklingfilé som dom landade på faten. Är det elefanter som föder kycklingar nuförtiden? Man kan ju undra Tyvärr kunde jag inte hitta nåt fel på portvinssåsen eller den smalstrimlade råstekta potatisen heller. Men det får gå… Och personalen ska vi inte tala om. Nä! För dom var oförskämt trevliga…

Spruddeluttdamen Lotta Engberg stormade sig in på scen, sjöng en låt av sin gamle idol Lasse Berghagen, "En kväll i juni" hette den visst. Javisst, ja, hon kommenterade hans storlek på - skorna!... hm. Och så bjöd hon på ett hit-potpurri med bl.a. "Bugg och Coca-cola" och "Kär och galen"… Jodå, hon kom ihåg dom utantill…

Håkan Brinck sjöng med hjälp av publikens handiklapp "Hej hej hejda mej…" men det gick ju inte. Han var med ända till slutet.

Siw Carlsson ledde allsången "Jag är torpare jag" iförd känd mundering; mössa, tajt klänning, handväska och krumma ben. Därefter bjöd hon på en monolog om språk och resor. De va en tjomme som var i Paris och fick chansen att studera kroppsspråk på mycket nära håll. Det blev visst ganska slirigt på slutet för han fick använda sin klockekedja som en snökedja, för att inte halka å, eller hur de nu va´.

På tal om språk så sjöng Lotta "Som en bro över mörka vatten…" på utrikiska, jag tippar engelska eller what. Det lutade åt bravur!!! Men en gång gav Lotta sin orkester ledigt, plockade fram basleif och gjorde publiken till orkester genom att få den att fingerknäppa. Sen blev det en jazzlåt. Häftigt.

Lottas monolog handlade om när hon hade tre sommarjobb samtidigt. Hon planterade skog, var kantor i en kyrka samt kock på värdshuset. Hon beskrev levande om hur tokit det kan bli med kockmössa, bröllop och orgel …

Håkan Brinck läste en dikt "Sommar" som hans mossa hade skrivit och sen sjöng han en som hon hade skrivit som en egen text till melodin "Jag har bott vid en landsväg…" Jodå…

Om vi nu tar och blunnar så ser vi Siw när hon verklighetstroget och detaljerat beskriver hur hon kränger, eller snarare stoppar sig in i en sån däringa försmalningsböjsa som ger mängder med dubbelhakor, sa´ hon i alla fall…

Mot slutet sjöng Siw, Lotta och Håkan "Sånt e´ livet…" där Siws agerande var obetalbart, men vi slapp ändå undan med 350 spänn!

Sen var det kafferast.

Å sen dansa man tills svitten rann ud med Uffe Qvicks Orkester…

Det gick inte att hejda Håkan, men här måste jag, Henry Sjöman, hejda mej. Hejdå!