Glasklart!
Text Sven Henriksson. 

Tack vare vår duktiga och alerta Kulturgrupp med Kulturdrottningen Carin Quick själv i spetsen, hade de gett inte mindre än 69 medlemmar i PRO-Oxie, möjligheten att tillsammans med flera hundra andra PRO-are, den 4 december 2006 besöka Restaurangen Glasklart för att bl.a. avnjuta estradörerna Stefan & Kims framträdande.

Restaurangen Glasklart ligger i det väldiga Sigmahuset vars ägare Dan Olofsson även är ägare till firman med samma namn. Han är en duktig ”Malmöpåg” som från enkla förhållanden arbetat upp sina företag till världskoncerner, och sig själv till miljardär! 

Redan innanför entrén möttes vi av en fiolspelande ”näck” näck, som ganska säkert var Kim i lätt förklädnad. Vidare bjöds vi att fylla våra glas i en till synes outsinlig, vinsprutande källa i form av en fontän! Det vara bara att hålla fram sitt glas under "vinfallet". Och få handen sköljd av det trettonprocentiga flödet. Vid återkomsten till bordet visade Vilgot Quick glatt sina rena, vita naglar vilket framkallade följande kommentar från bordets spefågel: Jag tycker nog man kan känna att vinet har den rätta jordiga smaken!"

Efter att ha satt oss till bords blev vi hälsade välkomna av en förklädd sjungande herre som kunde associeras till Stefan.

En synnerligen välsmord organisation försåg oss alla med en jultallrik, samt därtill potatis, bröd, smör och så småningom småvarmt med brunkål och till slut ris á la malta samt kaffe, kort sagt det mesta en människa kan önska sig. 

Skrivarens kännedom om Stefan & Kim härleder sig till ett program av Lasse Holmqvist där dessa två som mycket unga uppträdde. Nu hade de syn- och hörbart utvecklats till världsartister, vilket framkom när de startade sin sprakande musik och sångshow på en scen i form av en bro, framför en enorm glasvägg med hamnbassängen och dess förbiglidande båtar som effektfull bakgrund.

Ljudvolymen var nästan plågsamt hög men anpassad till dagens ungdomliga sedvänjor, så pass hög att inte ens ljudnivån när PRO-medlemmarna i Oxie samlas till möte förmådde konkurrera med detta!

Stefans huvudinstrument var tydligtvis gitarr medan Kims var fiol, som de hanterade mästerligt, men båda tycktes kunna spela på hart när vilket instrument som helst.

Ett mera spektakulärt nummer var när båda med nerdragna byxor och armarna över huvudet spelade på flygeln, med gissa vad? Kanske kunde man kalla det pittfingervalsen!

Stefans röstomfång räckte till både ”Helga Natt” och ”Ol man River” och tiden förflöt snabbt i dessa skickliga och glada spelemäns sällskap.