Tågutflykt till Tomelilla!Text och bild Sven Henriksson PRO-Oxies alerta och duktiga Kulturkommitté ordnade, i strålande försommarväder, ett efterlängtat besök på Hasse & Tage-museet i Tomelilla torsdagen den 3 maj för 18 stycken PROare, som samtliga åkte Pågatåg dit Bekvämt och bra.
Vi hade lyckosamt tillgång till lokalguider genom att vi har medlemmar i vår förening som visserligen i många år varit Oxiebor, men vars vagga stått i fagra Österlen, och de var väl förtrogna med förhållandena i just Tomelilla.
I det lilla museet rymdes endast 7 – 8 personer åt gången, varför resten under tiden fick förlusta sig i en lika liten byggnad som påpassligt inretts till bar, där arrendatorn, en ung trevlig man, kunde servera både smörgås och diverse livgivande drycker, som hade sådan inverkan att stora delar av vår sånggrupp, till den unge bartenderns uppenbara förtjusning, unisont klämde i med Hasses kända visa ”Ett glas öl”.
Det är ingen tillfällighet att detta unika museum placerats just i Tomelilla, där ”AB Svenska Ord”, som de kallade sig, förlade stora delar av sin enorma produktion av underhållning och filminspelning dit, där man även flitigt använde lokala förmågor vid inspelningarna.
Hans Alfredsson och Tage Danielsson, dessa två giganter i svenskt nöjesliv, hade sin bakgrund i de studentikosa Spexen, Hasse i Lund och Tage i Uppsala, men trots sitt olika utgångsläge samarbetade de så intensivt att det troligen saknar motstycke.
Vår generation har haft den stora förmånen, att ständigt överraskas av nya roliga uppslag av dessa två, ända fram till Tages tragiska, alldeles för tidiga bortgång.
Som flertalet andra komiker var de i grunden djupt allvarliga, och engagerade sig starkt i samhällsproblemen. Sålunda var de synnerligen aktiva i Amnesti och räddade flera oskyldiga från hårda straff. Tidigast av alla pekade de på vår skyldighet att vara rädda om vår miljö i filmen ”Äppelkriget” De drog sig inte för att med bitande ironi gissla sådant som de ansåg vara fel. Tages ”Sannolikhetsmonolog” var ett lysande exempel på detta, och lämnade ditintills kavata kärnkraftsexperter vilsna och golvade efter sig.
Såväl Hasses som Tages författarskap är värd ett särskilt kapitel, t. ex. den sistnämndes ”Sagor för barn över 18 år, Postilla och Grallimmatik”
Hasses produktion spände från ”Blommig Falukorv” över ”Jag är på rymmen från ålderdomshemmet” där hela åldrandets problematik togs på kornet. ”Ringaren” ,där ”Pastor Jansson” blev en väckarklocka för Svenska Kyrkan, till den personifierade absoluta ondskan i ”Den enfaldige mördaren”. Vem minns inte arrendator Månssons ( i Nisse Ahlrots gestalt) förtvivlade uppsyn, när han med yttersta möda lyckats skrapa ihop till arrendet, och godsägaren kastade pengarna på elden, åberopande den heliga ”principen”.
Allt detta fick vi se ytterst komprimerat i det lilla museet, och de som har ordnat dessa samlingarna, har gjort det med stor kärlek och helt i paritet med de två storheternas andemening att framställa något som ingen gjort förut, nämligen Världens minsta museum, och Världens största Hasse & Tagemuseum.
Sven Henriksson, imponerad besökare.
Vill Du se vad vi såg så kan du det med en klick på