Vem minns inte när sillen kom till Skanör? På medeltiden kom den i sådana mängder att båtar inte kunde ta sig fram - åtminstone om man får tro krönikörerna. Sillen kom passande nog när skörden var bärgad. Drängar, elever och alla sorts manskap i hela Danmark lämnade allt och for till Skanör och Falsterbo för att fånga sill. Sillen var den stora exportvaran, i de katolska fastemånaderna var fisk det enda man fick äta och behovet av den billiga sillen var därför omättligt. Det berättas att man gick ut med dynggrepar och lastade sillen direkt i rullebörar.När vår nystartade fiskegrupp i PRO Oxie for på Gåsafiske med fiskeklubben Spinnaren, söndagen den 23 september, fick vi uppleva något av det medeltida fisket i södra Öresund. När jag bestämt mig för att återuppleva Öresundsfisket från 1950-talet när jag kommit till Malmö från de småländska sjöarna - var det till att göra en djupdykning i garageförrådet efter "de största och och längsta, med grejor från Svängsta". Ett niofots tvåhandsspö från plastfabriken i Ryd (det var där man häromdagen kraschlandade två helikoptrar). Fabriken var också känd för sina plastbåtar. Det fanns också några spinnrullar, anno dazumal, längst inne i en låda. De fick duga. Vad tror ni väntade när vi anlände till Sallerupsdammarna? Gud, vilken samling storfräsare. Där fanns spö i tusenkronorsklass. Och de mest fantastiska fiskerullar från Nipponfabrikerna till ett värde av en mindre småbil.
Och hur var dom klädda? Här kom vi i jeans eller kasserade finbyxor och dito jackor. Tala om sparvar! Där fanns det allra senaste i modeväg. Byxor i vildmarksstil med femton olika fickor för allehanda prylar - Gud vet vad man skulle ha alla till. Jackorna var behängda med diverse kroktänger, nagelklippare och några obestämbara attiraljer. Men inte nog med detta - alla dessa packväskor och snickarlådor. Ryggsäckar och axelväskor! Har fisken i Öresund blivit så in i helsikes bortskämda på dessa femtio år så inte duger väl ett Sjollendrag och en halvtaskig ambassadör 3000 från tidigt femtiotal i min gamla bouleklotväska?
Vi var 33 personer som for iväg i en Swebuss med en medlem i Spinnaren som förare. Det visade sig senare att han var hejare på silladragning. Båten i Helsingborgs lusthamn såg betryggande ut. Vi tilldelades platser längs relingen där det fanns "spöhållare". Ja, inte några matroser utan praktiska rör att ställa ifrån sig "stangen" i. Efter tjugo minuters gång, sydvästvart, hade kaptenen lokaliserat ett sillstim i "ekolodet" (Herre Gud - ge mig styrka). Jag frågade vår mentor, Kaj Pålsson i PRO, om man skulle låta draget sjunka till botten efter utkastet. "Du skall inte kasta alls - bara hissa ner det längs båtsidan, så går sillarna på själv". "Draget" består av fem singelkrokar, vackert utsmyckade med fjädrar, längs en tafs. Längst ut på linan kan man ha en gråsten - eller ett avkrokat torskdrag. Dagens vikt angavs till 250 gram på grund av den rådande strömmen. Det tog en god stund innan jag hade smygtittat mej fram till en bra teknik. Det är inte bara att släppa ner linan - lite får man faktiskt göra själv. Dum som en sill - är omdömet bekant? Nja, nyfikna skulle jag vilja säja. Det enda problem som man måste ta itu med är att leta reda på hur djupt sillstimmet rör sig. Det kan variera från plats till plats.
Nu tror jag ni kan det här. Välkomna i vårt gäng och ni har garanterat sill till julbordet.Hur gick nu fiskafänget - hör jag att ni hojtar. Skanör på medeltiden är bla ha bla ha. Inga namn, men två PRO-are från Oxie asade hem mer än 200 sillar. Tillsammans. Och ingen av dem var jag. Men jag var en av två som specialiserade sig på makrill - och som fick lön för mödan. Men det hände innan sjösjukan slog till efter någon timme. Om jag hade kunnat fortsätta. Och om jag fått upp alla sillar som hoppade av när dom fick syn på vem höll i spöet så hade det nog blivit frukostsill fram till jul. En gång i veckan.
Här är vi - åtminstone tre av oss från PRO Oxie utanför Spinnarens klubbstuga vid Sallelrupsdammarna. Efter återkomsten till klubbstugan serverades det ärtsoppa - med punch! Dagens reseledare häller upp. Jan kollar att jag inte får för mycket?
Den här killen till vänster på bilden till höger här ovan var jätteduktig. 47 sillar och en torsk. Pappan fick nöja sig med 37. "Grabben med graven bredvid" på bilden under var inte dålig heller.
En liten fotnot. Nagelklipparna som hängde lättåtkomliga på proffsens jackor, är ett måste när man fiskar. Det kom jag på när våran fiskeklubb hade en studiedag där vi lärde oss knyta ihop linor. Man putsar alltid till knutarna så dom inte hänger upp sig när dom löper. Genom spööglorna. Det gäller inte tikar här - pucko!