Finns Posten?
Av Torsten Nilsson, text och bilder

Ja. Och den har funnits sen 1636 då rikskanslern Axel Oxenstierna beslöt inrätta ett postväsende. Posten har betraktats som en institution i samhället, men var under 1990-talet utsatt för stora förändringar, bl.a. ombildades Posten 1994 från affärsverk till aktiebolag med konkurrens på de marknader där Posten verkar.

Den 20 september gjorde 12 nyfikna PRO-are - flera av dem pensionerade postare – ett studiebesök på Malmö Postterminal på Borrgatan. Vår guide, John Andersson, tog oss med på en rundvandring i anläggningen, som är en av totalt 11 postterminaler i Sverige och invigdes 1975 och ombyggdes 1996. Då marken i området är utfylld havsbotten står byggnaden på 1500 cementpålar, en del 50 meter långa.

Byggnadens golvyta är 45 000 kvadratmeter. De cirka 1000 anställda och maskinerna hanterar under ett dygn cirka 2,5 miljoner brev (500 000 år 1975) och 1,2 miljoner kundsorterad post. Här sorteras också all ankommande post, där postnumret börjar med en tvåa, från landets övriga terminaler. Vidare fick vi veta att 800 extraanställda skolungdomar sorterar 14 miljoner julkort inför varje jul, enbart från Skåne.

Vad fick vi då mer se och höra? Jo, om porto och till rätt värde för olika viktklasser samt alla streckkoder på brev och paket satt på rätt plats så klarade maskinerna av att vända rätt och sortera det som kom på ett löpande band. Personalen satte rättvända brev på ett matningsband som var kopplat till en lång sorteringsmaskin med blåa lådor under.
Det gick med blixtens hastighet när rätt klaff öppnades till rätt postnummerlåda.

När de här blå lådorna infördes 1996 uppstod väldiga problem, men som idag fungerar väl, berättade John för oss.
Nog så viktigt då systemet omfattar 10 miljoner lådor där varje låda har sin egen specifika streckkod.

Redaktörens instick: 1968 är ett år i Postens historia som innebar att en mycket kompetent yrkesgrupp i företaget blev obehövlig i samband med att postnumret infördes och bildade underlag för maskinell sortering. Den aktuella personalgruppen hade fullständig koll på ca 5000 adressorter i landet och var dessa var placerade längs järnvägar och busslinjer. Oberoende var i landet sorteringen skedde hade man klart för sig vilken väg varje enskilt brev skulle befordras för att snabbast nå adressorten. Skedde sorteringen på ett postkontor ändrades befordringskedjorna efterhand som dagen gick. Det fanns alltså flera postavgångar, oftast med järnväg, under ett dygn.
 

Vi som istället utförde sorteringen på rullande postkontor, postkupéerna, fick ta hänsyn till var på banan vi befann oss och knutpunkterna längs banan.
Under "järnvägspostens" glansperiod framfördes postkupéer på nästan alla bandelar. Vad säjs om sträckan Börringe–Östra Torp.

Skämtsamt brukade man säja om den banan att – "bara genom att runda stinsens utedass så var man på nästa station." Den här vagnen är en DF39, som jag jobbat i under många år, "plåtad" i Malmö 1988. Men då satt jag framför en dator och "programmerade hjärnan" för kommande hemsidesbygge i PRO Oxie!