Vattenriket 21 maj

Gunn:

Äntligen är dagen  för vår årliga vårresa inne.  Snacka om att ha tur med vädret . Lördagen med hällregn och söndagen kylig vind. Så denna härliga måndag 21 maj 2007 när det skulle ske. Värme och sol mötte oss när vi träffades vid kyrkan klockan 9:00. En liten skara på 21 personer med stor förväntan

 Där kommer vår vackra ”svarta” buss från Scandorama med vår trevliga chaufför  Lars-Gunnar och vår guide Emma , nästan på minuten . När vi stiger på bussen har den först varit i Malmö och hämtat 9 stycken  glada medlemmar som hälsar glatt på oss . Tyvärr har handikappsbussen gått sönder  .Men efter diskussion med reseledaren och de berörda om olika lösningar bestämmer Daisy och Jörgen sig för att köra med egen bil efter bussen . Skönt att det löste sig .  Sista stället att hämta upp var vid Preem-macken där 22 stycken steg på . Reseledaren Torsten räknade in oss , 52 personer.  Det stämde.

Då är vi på väg till Kristianstad och Vattenriket . Vi började med en helt underbar flodfärd på Helgeån I Tivoliparken väntade en kanalbåt med en kunnig och humoristisk skeppare vid namn Lennart . Han berättade om allt vackert som skulle finnas, om växter och djur  på vår färd i detta EKO-museum. Vi ansträngde oss till det yttersta för att upptäck allt . Våra huvud och ögon for från höger till  vänster

Och ibland , ja där såg vi en Rödsnäppa och några Kanadagäss (fast sådana har vi sett förr). En rovfågel högt uppe i skyn , våra nackar gick nästan ur led . Vid halva färden körde Lennart in i en vassdunge där han bjöd oss på kaffe med doppgott, . När vi skulle fortsätta påstod skepparn att vi stod på grund och fråga om någon frivillig gentleman kunde hoppa av och få oss flott, men ingen erbjöd sig så han undrade var vi hade hittat dessa ouppfostrade herrefolk 1 1/2 – 2 tim tog denna härliga färd . Nu var vi hungriga . Middagen på Ivön väntade . Tur som vi hade kom pråmen , som skulle föra över hela bussen till ön , i land med en annan buss från Scandorama med folk som redan hunnit äta . Otroligt nog var våra middagar färdiga med en ovanlig kotlett som dekorerats med potatismos runt om med en svampstuvning i mitten som var så varm att man brände sig på tungan ,

Över detta ost , grönsaker och sallad samt dricka . Kaffe fanns till dom som ville ha. När vi var mätta och kissandet var över bjöds vi en kort rundtur på denna vackra ö med bussen tillbaka till pråmen som hade fullt upp med att frakta bussar och bilar fram och tillbaka .  När vi kommit till fastlandet kördes vi runt på Humleslingan som gick runt Ivösjön . Jag tror vi var inne i Blekinge också och snusade . Nu vände bussen mot Malmö igen. Vår guide Emma berättade om platserna som vi körde förbi på hela resan Några roliga historier blev också berättade av både personal och resande

Halvvägs hemma stannade vi på en skön rastplats där vi fick sträcka på våra stelnade ben och dricka stärkande busskaffe med  kaka . Det fanns annat dricka också för dom som inte ville ha kaffe

Jag tror att toan också var välbesökt så vi kunde sitta avkopplade på sista biten hem. Emma tog tillfället i akt och läste en trevlig saga av Tage Danielsson innan vi såg Oxie närma sig. Klockan 19 körde vi in på Preem-macken som var först i tur för avgående.  Alla tackade varandra för en härlig dag och hoppades på fler liknande resor i framtiden.

Sven-Eric:

Att man kan ramla in på ett bananskal är inte ovanligt - men att göra detsamma med en damcykel sker inte varje dag. Det var i varje fall det som gjorde vår resa möjlig. Efter en natts betänketid befann vi oss på riksväg 22 mot Kristianstad och en väntande flodbåt i det som kallas Vattenriket, tillsammans med en massa glada personer. Alla var där - med några få undantag. Bussvärdinnan, säkert med förflutet som flygvärdinna, underhöll oss ända till Hörby med säkerhetsföreskrifter. Vi fick öva oss i att slå ut rutor och släcka bränder. Det enda som missades var den obligatoriska ljusslingan i golvet som alltid poängteras när man flyger. Det var spännande att återvända till "brottsplatsen" Kristianstad, den första stad i Skåne som tog emot en smålänning på jakt efter lyckan 1949. Och som två år senare tog emot rekryten med marschmusik på regementet på Näsby.

Tivoliparken var sig inte riktigt lik när bussen så småningom kryssade sig ner till bryggan där Lennart Björk väntade med sin sightseeingbåt. En svag doft av nystekt sill retade våra smaklökar tills vi fick veta att båten kördes på rapsdiesel. Sen´ började en två timmar lång teaterföreställning med skepparen som aktör. Det ena rena revynumret efter det andra förlustade passagerarna. Han framträdde ömsom som ornitolog, ömsom som biolog. Vi fick veta att pungmesen är en fåglarnas toffelhjälte. Gillar inte honan hans egenhändigt byggda kärleksnäste river hon ner hela rasket och prövar ett annat kvarter. Överallt hittade skepparen något spännande att titta på. En snäppa där. En brun kärrhök här till vänster. Där uppe en havsörn - spanande efter något örngott. Under oss, vattenrikets krokodil. malen som väntas nafsa efter armbågar utanför relingen. Kor som betar på timpeng. Gamla broar som Clint Eastwood skulle bli salig över att fotografera. Tillsammans med Meryl Streep från "Broarna i Madison County".

Med livet som insats tog oss Lennart rakt ut på Araslövssjön där vattendjupet är 30 centimeter. Betänk att båtens djupgående är 45 centimeter. Det går väl inte? Jo, det gick. När kaffetarmen skrikit sig hes lyckades skepparn´ hitta Café Vassruggen som på dagens meny hade Zoega, med lite Gevalia. Å´ en kaka till. Vi överlevde även den blandningen.

Egentligen är det dumt att berätta allt det här för dej som nu säkert har börjat planera för en tur till Vattenriket. Jag lovar att det blev mer, mycket mer, som hände och som berättades (eller ljögs). Men Absolut sant är att Lennart har varit skeppare i Karibien på lyxkryssningsfartyg. Därom kan man läsa på Internet.

Ivösjön med sin Ivö

Från Tivoliparken tog bussen oss till Ivösjöns västra strand och färjeläget med linfärjan till Ivön. Där väntade dukade bord på en prästgård. Trodde vi! Men prästen var väl bortrest så det blev istället hamnkrogen som fått äran att utspisa 54 män och kvinnor. Lunchen bestod av en härligt torrstekt karré med handskuren sås. Allt detta under en fluffig potatispuré med någon obestämbar svampröra. Till denna kulinariska anrättning serverades en superb "Lady Bike Blanche" (Ramlösa) eller en skummande "Pågabeer". Till kaffet en superläcker havrekaka, sirligt dekorerad med chokladsträngar.

Som en skänk från ovan slogs snart dörrarna upp på bussen för en besiktning av öns sevärdheter. De bestod av en källare utan hus ovanpå samt en högklackad kulle bakom skogens djupa grönska. "Ivö klack" påminde om Himmelsbjerget i Danmark. Men den har jag inte heller sett toppen på!

Tillbaka på fastlandet tog busschauffören med guide oss i en höger humlesväng runt Ivösjön till en rastplats för det obligatorisk busskaffet. Bästa kaffet sen Café Vassruggen i Helge å. Bäckaskogs slott hade visst tagit ledigt - likt skomakaren. Han som stängde butiken mellan hägg och syren. Varför kommer jag att tänka på Beppe Wolgers? Och hans nattsagor? Jo, nu vet jag! Våran guide läste en annan saga på vägen hem. Den om busschauffören från Midsommarkransen som körde vilse och hamnade i Monaco. Tage Danielsson ska ha tack för den slummern!

Att vi kom lyckligt hem har du redan förstått av Gunns anteckningar ovan.