Pensionärernas organisationer utgör en maktfaktor i svensk politik. Det visade David Feltenius i den avhandling i statsvetenskap som han la fram i november 2004 vid Umeå universitet.
 
Feltenius har studerat landets två största pensionärsorganisationer, Pensionärernas Riksorganisation, PRO, och Sveriges Pensionärsförbund, SPF, och deras agerande i syfte att påverka politiken.
 
Undersökningen, som omfattar perioden 1990 och framåt, visar att pensionärsorganisationerna på central nivå haft möjligheter att föra fram sina krav till regeringen genom en särskild kommitté på Socialdepartementet – den s.k. Pensionärskommittén. Flera av de krav som förts fram av pensionärsorganisationerna inom ramen för kommittén har dessutom tillgodosetts av regeringen.
 
De krav som tillgodosetts har handlat om en statligt reglerad maxtaxa och förbehållsbelopp inom äldreomsorgen, ett förstärkt tandvårdsstöd åt äldre, förbättringar av bostadstillägget, en återgång till tidigare beräkningsgrunder för pensionerna samt en viss kompensation till delar av pensionärskollektivet för pensionernas försämrade värdeutveckling under 1990-talet.
 
Organisationernas inflytande förklaras i avhandlingen med att de har tillgång till anställd expertis för att kunna bereda sina krav, att de representerar en viktig väljargrupp för de politiska partierna samt att de får uppmärksamhet för sina krav i massmedia.