Socialdepartementet
103 33 Stockholm

Remissvar över promemorian
”Förändringar i Lex Sarah-bestämmelsen”
(Ds 2009:33)

Pensionärernas Riksorganisation (PRO) har beretts tillfälle att ge synpunkter på promemorians förslag till förändringar i Lex Sarah-bestämmelsen.

Inledande kommentar

Vår organisation har vid tidigare tillfällen ställt krav på att de regler i Lex Sarah som gäller enskilda verksamheter måste förändras. Dagens utformning riskerar att hämma tillämpningen av Lex Sarah. Sammanställningarna av anmälningar visar också att andelen är betydligt lägre hos privata utförare än hos offentliga, utan att det i övrigt finns stöd för att de förstnämnda skulle ha högre kvalitet i arbetet.

Man behöver inte misstro privata utförare för att anta att Lex Sarah inte alltid fungerar som det är tänkt enligt socialtjänstlagen. Situationen skulle vara densamma hos offentliga utförare om personalen där skulle rapportera till sin chef. Den som ansvarar för en verksamhet vill i första hand försöka komma tillrätta med eventuella missförhållanden internt och inte blanda in ytterligare instanser. 

Förslagen

Var och en som fullgör uppgifter inom socialtjänsten… ska vaka över att de insatser som genomförs är av god kvalitet. Den som fullgör uppgifter inom socialtjänsten och som uppmärksammar eller får kännedom om missförhållanden, eller en påtaglig risk för ett missförhållande som rör den som får eller kan komma ifråga för insatser inom socialtjänsten ska genast rapportera detta till socialnämnden…..I yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet ska rapporteringsskyldigheten fullgöras till den som bedriver verksamheten.  En kopia av rapporten ska även skickas till socialnämnden…….

Förslaget att begränsa rapporteringsskyldigheten till dem som är yrkes-verksamma inom socialtjänsten, får väl i praktiken knappast någon större betydelse. Vi tror dock inte att dagens regler, som även omfattar dem som är frivilligt verksamma, skapar några stora svårigheter att rekrytera frivilligarbetare. Snarare bör nog detta läggas på myternas bord.  Det finns ju inga sanktioner mot den som inte rapporterar. Mot den bakgrunden finns det ingen anledning att ändra på den personkrets som har rapporteringsskyldighet, utan den bör även fortsättningsvis omfatta ”var och en som är verksam”.

Rapporteringsskyldigheten vidgas i förslaget genom att den även ska gälla påtaglig risk för ett missförhållande. För den enskilde börjar kontakten med äldreomsorgen redan vid biståndsbedömningen. En bristfällig biståndsbedöm-ning eller andra brister i de första kontakterna med socialtjänsten kan få stor betydelse för vilka insatser från äldreomsorgen som kan komma ifråga. PRO stödjer därför denna utvidgning av Lex Sarahs rapportskyldighet.

I de regler som gäller idag anges allvarligt missförhållande som grund för rapporteringsskyldigheten. Förstärkningsordet ”allvarligt” skapar problem vid bedömningen om ett missförhållande ska anmälas. Frågan måste då alltid ställas var gränsen går mellan allvarligt och det som endast kan betecknas som missförhållande.

Genom att ta bort förstärkningsordet allvarligt och endast ange missförhållande som grund för en rapportering, behöver den anställde inte avväga graden av missförhållanden. Ansvaret blir därmed tydligare och enklare att efterleva.

Vår organisation har vid tidigare tillfällen påtalat det olämpliga i att ha olika regler för offentliga och enskilda utförare vid Lex Sarah-anmälningar. För att säkerställa och utveckla kvaliteten i omsorgerna måste eventuella missför-hållanden bli kända för dem som ansvarar för kommunens äldreomsorg. Varken offentliga eller enskilda utförare ska få dölja dessa.

Förslaget att en kopia av Lex Sarahrapporten ska skickas till socialnämnden vid ”yrkesmässigt bedriven verksamhet” och inte endast till den som ansvarar för verksamheten, kanske kan leda till samma öppenhet mellan olika utförare.

Samtidigt kvarstår frågan varför det inte ska vara helt likvärdiga rapporterings-villkor. Kan denna kvarstående skillnad få betydelse för viljan att rapportera missförhållanden? Trots allt kan det finnas en hämsko i att först tvingas vända sig till sin chef för att rapportera om ett missförhållande. För personalens och brukarnas skull bör missförhållanden rapporteras direkt till socialnämnden.

Övriga förslag i promemorian instämmer vår organisation i, utan övriga kommentarer.

Stockholm den 2009-09-28
 
PENSIONÄRERNAS RIKSORGANISATION

Curt Persson                     Guy Lööv
ordförande                        socialpolitisk ombudsman