2010-12-15

Registrator
Integrations- och jämställdhetsdepartementet
103 33 Stockholm

Yttrande över betänkandet ”Ett utvidgat skydd mot åldersdiskriminering” (SOU 2010:60) från Utredningen om stärkt skydd mot åldersdiskriminering, dnr IJ2010/1419/DISK

Tankesmedjan Seniorkraft, Pensionärernas Riksorganisation PRO, Riksförbundet PensionärsGemenskap RPG, Svenska KommunalPensionärernas Förbund SKPF, Sveriges Pensionärsförbund SPF, samt Sveriges Pensionärers Riksförbund SPRF har beretts tillfälle att lämna synpunkter på rubricerat betänkande och får härmed gemensamt lämna följande yttrande. Organisationerna är alla företrädare för de äldre i Sverige, varför yttrandet endast behandlar åldersdiskriminering av de äldre. 

Sammanfattning

Organisationerna ställer sig bakom huvudprincipen att ålder inte får utgöra en diskrimineringsgrund med undantag för särbehandling på grund av ålder om den har ett berättigat syfte. Betänkandets förslag tillstyrks till stora delar med följande avvikande synpunkter.

• Åldersgränser inom boende för äldre är åldersdiskriminerande och bör avlägsnas.
• Undantaget för försäkringsområdet i betänkandet är omotiverat och kan lösas inom ramen för särbehandling. Om detta inte kan lösas genom denna utredning bör frågan utredas vidare.
• Inom hälso- och sjukvården och förekommer i dag undanträngningseffekter, där äldre över 65 år placeras i annan vårdkö s.k. självald kö. Därmed hamnar dessa äldre utanför vårdgarantin. Vårdsökande över 65 år erhåller inte heller den rehabilitering som de är berättigade till, pga. bristande resurser och organisation hos regioner, landsting och kommuner. Dessa effekter är åldersdiskriminerande, då alla har lika rätt till vård på samma villkor enligt Hälso- och sjukvårdslagen.
• Åldersgränser inom socialtjänsten och socialförsäkringssystemet, som tar sikte på övergången mellan förvärvsarbete och pensionering, bör i första hand ersättas med den tidpunkt den enskilde tar ut hel ålderspension.
• Åldersgränser för kommunala insatser inom ramen för socialtjänstlagstiftningens bör ersättas med där behov finns förutom vid insatser utan behovsprövning, där åldersgränser är motiverade och därför bör finnas kvar.
• Rätten att erhålla personlig assistans bör ersättas med ovan föreslagna åldersgränser, då funktionshinder kan uppkomma oberoende av ålder och eventuell äldreomsorg inte alltid kan ge samma bistånd som personlig assistans.
• Rätten till bilstöd, som idag är begränsad till uppnådda 50 år, är klart åldersdiskriminerande och bör ersättas med ovan föreslagna åldersgränser. Om detta inte kan lösas genom denna utredning bör frågan utredas vidare. 

Skydd mot diskriminering av äldre inom bostäder

Inom boendet finns omotiverade åldersgränser för tillgång till olika bostäder för äldre. Ett exempel är åldersgränser på 70 år för tillträde till olika seniorboenden. Dessa åldersgränser har inget berättigat syfte, är åldersdiskriminerande och bör avlägsnas.

Skydd mot diskriminering av äldre inom försäkringstjänster

Organisationerna är väl medvetna om de särskilda förhållanden som gäller försäkringar, samtidigt som det är viktigt att äldre inte särbehandlas på försäkringsområdet om det inte finns ett tydligt samband mellan ålder och det förhållande som den aktuella försäkringen avser. Det allmänna undantaget från diskrimineringsförbudet om annan särbehandling på grund av ålder täcker mer än väl de särskilda förhållanden som gäller försäkringstjänsterna.

Skydd mot diskriminering av äldre inom socialtjänsten

Övre åldersgränser inom socialtjänsten – främst kommunala åldersgränser för olika insatser inom socialtjänstlagstiftningen – bör ersättas med där behov finns. Vid insatser utan behovsprövning är åldersgränser motiverade och bör vara kvar. Insatsen ”daglig verksamhet” i LSS är avsedd för personer i yrkesverksam ålder, vilket har inneburit att många kommuner har satt en övre åldersgräns på 65 eller 67 år. Statliga stimulansregler utgår till kommuner för förebyggande hembesök hos äldre personer, vilket av kommuner har tolkats till äldre personer över en viss åldersgräns, som t.ex. 75 eller 80 år. Dessa nämnda åldersgränser bör ersättas med där behov finns.

I Lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter, får kommunen enligt 2 kap. 7 § får utan föregående individuell behovsprövning tillhandahålla servicetjänster åt personer, som fyllt 67 år. En mer lämplig gräns är när den enskilde äldre tar ut hel ålderspension eller motsvarande.

Skydd mot diskriminering av äldre inom LSS

En försäkrad, som är över 65 år kan inte beviljas särskilda insatser enligt LSS i form av personlig assistans om inte ansökan därom kommit Försäkringskassan tillhanda senast dagen före 65-årsdagen. Organisationerna menar att rätten att erhålla personlig assistans skall utsträckas till att även finnas efter fyllda 65 år. En äldre skall även därefter ha möjlighet att leva ett aktivt liv oberoende av funktionshinder. Ett sådant kan ju uppkomma senare i livet även när den äldre fortfarande förvärvsarbetar. Åldersgränsen 65 år är därför klart diskriminerande och omotiverad. Syftet med åldersgränsen är vare sig lämplig eller nödvändig, då alternativet äldreomsorgen inte alltid kan garantera samma bistånd som personlig assistans. I linje med vad som tidigare har anförts bör åldersgränsen ersättas med i första hand när den äldre går i hel ålderspension alternativt i andra hand när den äldre uppnår åldern för att kunna sägas upp från en anställning på grund av ålder.

Samma resonemang bör tillämpas när det gäller rätten till bilstöd. Utredningen konstaterar att statsfinansiella skäl ligger bakom nuvarande åldersgräns. Även här är åldersgränsen klart diskriminerande och omotiverad. Inte bara att den enskilde, som har ett förflyttningshandikapp och som uppnått åldersgränsen, isoleras och inte kan på samma villkor som andra delta i samhällslivet, utan en värdefull produktionsresurs för samhället försvinner när arbetsredskapet för att kunna fortsätta förvärvsarbeta inte längre är tillgängligt. Organisationerna avvisar att en diskrimineringsgrund fastställs lagstiftningsvägen och i linje med vad som tidigare har anförts bör åldersgränsen ersättas med i första hand när den äldre går i hel ålderspension alternativt i andra hand när den äldre uppnår åldern för att kunna sägas upp från en anställning på grund av ålder.

Skydd mot diskriminering av äldre inom socialförsäkringen

Fler förmåner för de äldre inom socialförsäkringssystemet är beroende av åldersgränser, som 65 och 67 år eller ibland vid andra åldrar oavsett förvärvsarbete eller pensionering. Exempel på förmåner som upphör eller som får restriktioner efter 65 eller 67 år vid sjukdom eller arbetsskada är sjukpenning, rehabiliteringsersättning, bidrag till arbetshjälpmedel och arbetsskadeersättning. Detta gäller även om den enskilde skulle vara berättigad till dessa förmåner om denne varit yngre än 65 eller 67 år. Förmånerna är inte i allmänhet knutna till förvärvsarbete utan direkt relaterade till ålder, vilket gör det svårt att förstå att det skall finnas en åldersgräns.

Många av dessa åldersgränser är en rest från den tid pensionsåldern inträdde vid en bestämd ålder. Någon anpassning till att pensionsåldern numera är rörlig från 61 års ålder har inte genomförts. Andra åldersgränser är satta främst ur statsfinansiella skäl.

Utredningen föreslår i stort sett inga förändringar av dessa bestämmelser. Betänkandet föreslår att undantag från förbud mot särbehandling pga. ålder får förekomma om det har ett berättigat syfte och att de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet. Vad detta berättigade syfte är i dessa sammanhang, är otydligt och tycks gälla alla de exempel på åldersgränser. I utredningen hänvisas till att den enskilde i vissa fall har rätt till äldreomsorg, vilket dock inte kan ersätta förmåner i socialförsäkringen. Dessa hänvisningar visar knappast på lämpligheten eller nödvändigheten av åldersgränser. 

Det finns ett politiskt samförstånd för en beredskap att utforma olika statliga system för att stärka drivkrafterna till arbete. Detta innefattar att låta äldre få arbeta så långt upp i åldrarna som möjligt. Regeringen har nyligen inbjudit riksdagspartierna att diskutera en höjning av gränsen för när en arbetsgivare får säga upp en arbetstagare på grund av ålder från 67 till 69 års ålder.

Denna vilja till att låta äldre få arbeta så långt upp i åldrarna som möjligt rimmar illa med fasta åldersgränser. Organisationerna vill därför som huvudprincip ersätta åldersgränser med det individuella beslutet att lämna förvärvslivet och gå i pension. De olika åldersgränserna inom socialtjänsten, socialförsäkringssystemet och anslutna bidragssystem, som tar sikte på övergången från aktivt förvärvsarbete till pensionering, bör ersättas med när den enskilde tar ut hel ålderspension. Hel ålderspension innebär förutom hel ålderspension från det statliga pensionssystemet även hel ålders-, invaliditets- och sjukpension eller motsvarande, som utgår enligt avtal eller enligt utländsk lagstiftning. Om en åldersgräns absolut ska sättas bör åldersgränsen vara densamma i de olika författningarna genom att enklast referera till lagen (1982:80) om anställningsskydd 32 a §, som behandlar den lägsta ålder en arbetsgivare får säga upp en arbetstagare pga. ålder.

TANKESMEDJAN SENIORKRAFT

Cecilia Malmsten

PENSIONÄRERNAS RIKSFÖRBUND 

Curt Persson

RIKSFÖRBUNDET PENSIONÄRSGEMENSKAP

Sten-Gunnar Hedin

SVENSKA KOMMUNALPENSIONÄRERNAS FÖRBUND 

Sam Sandberg

SVERIGES PENSIONÄRERS RIKSFÖRBUND 

Jöran Rubensson

SVERIGES PENSIONÄRSFÖRBUND

Karl Erik Olsson