Anförande av PROs ordförande Lars Wettergren vid PROs representantskaps höstmöte den 22 november
 
 

PRO-vänner

När vi träffades senast på representantskapets årsmöte var vi mitt inne i en av de mest intensiva verksamhetsperioderna i PRO på länge. Vi skulle avsluta vår budkavle med en stor manifestation på Mynttorget i Stockholm och uppvaktning av statsminister Fredrik Reinfeldt.

Av de tre krav vi hade i vår budkavle har vi fått igenom ett. Helt och hållet. När riksdagen i går behandlade den del i statsbudgeten som handlar om pensioner tillförde riksdagen 1,7 nya miljarder till förtidspensionernas ålderspension. Prata om att köra över sin egen finansminister som dagen innan finansutskottets behandling av frågan sa att det måste till en finansiering inom ramarna för att lösa frågan.

Det är inte bara en stor seger för landets förtidspensionärer utan också en viktig seger för PRO. Det visar att det lönar sig att driva opinion för sina frågor.

Den minnesgode kan erinra sig att vi var först ute på planen och protesterade mot den försämring av hur man skulle beräkna förtidspensionärernas ålderspension som genomfördes vid årsskiftet 06-07genom en manifestation på Mynttorget redan i december förra året. Sedan kom budkavlen och vår stora manifestation den 10 maj i år.

PRO gör skillnad! Det är viktigt för oss att vi blir framgångsrika i det intressepolitiska påverkansarbetet.

Nu går vi vidare med arbetet för en bättre äldreomsorg och att pensionärer ska betala lika skatt som löntagare vid samma inkomst. Detta var de två andra frågorna vid drev i vår budkavle.

Det händer mycket i PRO just nu. Kongressen nästa år förbereds genom det intressepolitiska rådslag som just nu pågår i våra föreningar, samorganisationer och distrikt. Det är viktiga frågor kring hälso- och sjukvård, äldreomsorg och boende för äldre som på ett intensivt diskuteras bland PROare i hela landet.

Min förhoppning är att vi genom deras engagemang ska få väl underbyggda beslut på kongressen som har stark förankring i hela PRO. De svar som kommer in ska bilda underlag för den intressepolitiska delen av vårt handlingsprogram.

Riksorganisationens styrelse har för att förbereda handlingsprogrammet tillsatt två arbetsgrupper. En intressepolitisk grupp som jag leder tillsammans med Inger Hestvik och en grupp som har ansvaret för verksamhet och organisation som leds av Manfred Karlsson.

Förslaget till handlingsprogram blir sedan tillsammans med utlåtanden över de motioner som nu skrivs av medlemmarna underlaget för besluten på nästa kongress.

Jag vill också passa på att lyfta fram vår prisundersökning. Det är den enskilda aktivitet som vi får störst medialt genomslag för. I år tycker jag att genomslaget har varit extra stort och vi har också utvecklat vårt sätt att presentera materialet. Vi får mycket extra gratisreklam när handlarna gör reklam för att de har lägst pris i PROs prisundersökning.

Utan våra prisundersökare som gör ett fantastiskt jobb skulle vi inte få denna goodwill och det stora genomslaget. Därför vill jag uppmana er att prioritera era prisundersökare i distrikten och ge dem den status de är värda.

Vänner!

Vi står inför stora utmaningar. Utmaningar som vi, som jag ser det, måste anta om vi ska ha kvar vår styrka som organisation. Under de kommande tio åren kommer antalet ålderspensionärer att öka med 300 000. 1,7 miljoner blir 2 miljoner.

Idag organiserar vi cirka 25 procent av ålderpensionärerna i PRO. Jag vet att det finns distrikt som organiserar en högre andel. Men vi håller oss nu till siffrorna på riksnivå. Var och en kan räkna ut att om vi inte ökar vårt medlemstal och med kraft värvar nya medlemmar kommer vi att minska vår organisationsgrad.

Styrelsen har under året arbetat med en framtidssatsning. De som medverkat från riksorganisationen på höstmöten och i andra sammanhang har presenterat framtidssatsningen och fört diskussion med er, företrädare i distrikten om hur vi gemensamt ska arbeta.

Skälen för denna framtidssatsning är uppenbara. Jag har varit inne på att vi måste öka medlemsantalet rejält om vi ska behåll vår styrka. Men det handlar också om hur vi ska driva våra frågor och vilken bild vi vill att medlemmar och kommande medlemmar ska ha av PRO.

PRO har en stark ställning. Ett starkt varumärke om man vill använda den benämningen. Varumärket handlar om vilken ställning vår organisation har och vilken trovärdighet vi har när vi för fram våra olika krav. PRO har en väldigt stark ställning i alla undersökningar som gjorts.

Men. Allt är inte rosenrött. Bilden är att vi är trovärdiga men hur är det med bilden i övrigt egentligen.

Styrelsen har i den verksamhetsplan som vi nu förelägger representantskapet beskrivit den bild som vi vill forma av PRO.

En stabil spännande ansvartagande organisation, som man vet vad den står för och vad den gör, modern och uppkäftig, en intressepolitisk kraft som pensionärerna kan räkna med i alla väder.

När vi har frågat våra medlemmar i en medlemsundersökning som vi gjorde i våras om vad som gjorde att de gick med i PRO är det två skäl som överväger för de flesta. De vill vara med i en organisation som driver pensionärernas intresse och vill hitta nya vänner och bekanta.

Det är viktigt att ha med detta när vi planerar vår verksamhet och formulerar vår framtidssatsning.

PRO verksamhet ska vila på tre ben.

PRO ska vara den kraft som medlemmarna förväntar sig i att driva de intressepolitiska frågorna och vinna framgång för våra krav.

PRO ska också vara den sociala kraft som innebär att medlemmar kan ta sig ur sin ensamhet och hitta nya bekantskaper som berikar livet.

Och i PRO ska man kunna utöva sina intressen tillsammans med andra likasinnade.

De tre benen gör att PRO i bästa mening blir en fackförening för pensionärer. Vi formar en gemensam kollektiv identitet som gör att de sociala insatserna blir en förutsättning för hur starka vi blir i att driva våra intressepolitiska krav och vår intressepolitiska styrka skapar kittet som gör de sociala insatserna möjliga.

PROs framtidssatsning är en långsiktig satsning. Vi planer nu vår verksamhet för de kommande fem åren; slutet på den innevarande kongressperioden och hela nästa kongressperiod. Fem år är en tid som går att överblicka men genom att planera för fem år så kommer det vi gör idag också att påverka i ytterligare fem år.

Framtid skapar vi nu. Det är våra handlingar nu som påverkar framtiden och inte vad vi gör om fem eller tio år.

Nu antar vi utmaningen som innebär att vi ska vara 450 000 medlemmar om fem år, att vi ska vinna gehör för en stor del av våra intressepolitiska krav och att alla våra medlemmar ska förmedla den bild vi vill skapa av PRO.

Ett exempel på vad vi redan startat inom ramen för framtidssatsningen är ett pilotprojekt med värvning av medlemmar via telefon med en professionell metod genomförd av ideella krafter. Piloten genomförs i Haninge, Katarina i Stockholm, Örebro och Storuman.

Detta för att vi ska kunna få ett underlag om hur arbetssättet fungerar i storstad, medelstor stad och glesbyggd. Utvärdering kommer att göras och sedan bestämmer vi hur vi ska gå vidare.

Är det ett nytt PRO vi vill skapa? Svaret på frågan är nog nej. Vi vill att PRO ska bli en organisation på hugget.. En organisation som kan möta den nya tidens krav. Ett PRO som kan möta både nya och gamla pensionärer. Helt enkelt ett PRO som är takt med den tid vi lever.

Jag tror inte att ni känner igen den verksamhetsplan som nu ligger på ert bord om ni jämför den med tidigare verksamhetsplaner.

Vi i styrelsen har bestämt oss för att arbeta långsiktigt och målmedvetet. För att klara det krävs att vi sätter mål och beskriver vilka insatser som krävs för att nå dessa mål. Svårare än så är det inte.

Måluppfyllelsen kommer att utvärderas varje år. På det sättet kommer vi att se inom vilka områden vi måste göra mer för att nå målen och kanske också revidera en del mål och medel.

En satsning som den vi nu inleder kräver resurser. Styrelsen föreslår därför en del fondupplösningar. Självklart löser vi upp kongressfonden eftersom det är kongressnästa år. Men vi föreslår också att lösa upp dispositionsfonden och ta en del av tidigare års överskott.

Skälet är enkelt. Vi gör nu en investering i framtiden som vår framtidssatsning innebär.

Men vi måste också se över våra möjligheter till nya intäkter. Seniorlotteriet har inte förändrats på länge. Stora distrikt har fört fram kritik mot hur lotteriet fungerar och att det inte är i takt med tiden.

Därför kommer styrelsen på sitt nästa sammanträde ta ställning i hur vi kan gå vidare för att utveckla vårt lotteri och att det på sikt ska kunna ge nya intäkter.

Vi ger oss nu av på en resa som kommer att bli spännande och intressant. Vi har ett bra utgångsläge. Vi har en stor utmaning framför oss. Vi har inte så stort val. Låt oss anta utmaningen med entusiasm och lust. Då är jag övertygad om att vi kommer att bli framgångsrika.

Vänner!

På kongressen den 19-22 september 2008 ska PRO anta handlingsprogram och ta beslut om motioner. Därför är det viktigt att den intressepolitiska inriktningen under 2008 som vi ska anta idag inte föregriper kongressbesluten. ”Tio frågor som PRO ska driva” är namnet på det dokument som vi ska ta ställning till som ett komplement till verksamhetsplanen. Frågorna ska vara de som vi driver under våren och inför kongressen i våra kontakter med politiker på alla nivåer och i våra opinionsbildande insatser.

Jag tänker här peka på några av frågorna:

En höjning av pensionerna med 1 000 kr per månad står överst på dagordningen. Det är en myt att pensionärerna är en gynnad grupp. Det har skett en kraftig eftersläpning av pensionerna har ägt rum i förhållande till inkomstutvecklingen för de förvärvsaktiva. Lönerna har ökat realt med 40 procent under åren 1992-2006. En person som har haft inkomstgrundad pension under samma period har fått en real ökning av pensionen med 0,1 procent Skillnaden mellan de förvärvsaktiva och pensionärerna ökar hela tiden och fortsätter att göra så under de kommande åren. PRO anser att den orättvisa fördelningen mellan förvärvsaktiva och pensionärer måste rättas till så att pensionärerna får en ökad och rimlig andel av den ekonomiska tillväxten. Det är viktigt så att samhället inte dras isär mellan olika grupper.

Det generationskontrakt som den svenska välfärdsmodellen bygger på är på väg att vittra sönder.

I debatten har det ofta förts fram att höjningen enbart bör gå till garantipensionärerna. I vår rapport visar vi med exempel att en höjning bara för garantipensionärerna skulle leda till marginaleffekter i pensionssystemet som skulle leda oss bort från arbetslinjen.

Alla pensionärer släpar efter därför är det rimligt att en höjning ska komma alla till del.

Vi uppmanar de partier som står bakom pensionsöverenskommelsen att snarast ta fram ett förslag om hur höjning ska gå till och genomföra denna korrigering av pensionerna.

Vi kommer också att ta upp frågan i regerings pensionärskommitté den 12 december.

Att alla behandlas lika i skattehänseende är en självklarhet. Det bör ske genom en höjning av grundavdraget lika för alla istället för jobbskatteavdraget.

Det nya pensionssystemet innebar bland annat att det särskilda grundavdraget för folkpensionärer avskaffades från och med år 2003. All pension skulle beskattas som vanlig inkomst. Enighet om detta fanns om det mellan de fem partier som står bakom pensionsreformen.

Denna överenskommelse bröts genom införandet av det så kallade jobbskatteavdraget. Sänkningen av inkomstskatten för arbetsinkomster närmar sig med det andra steget från årsskiftet 50 miljarder kr.

Denna fördelning är synnerligen orättvis och ökar inkomstklyftorna mellan generationerna ytterligare. För PRO är det orimligt och orättvist att pensionärer och löntagare skallska betala olika skattesatser för samma inkomst. Pension är uppskjuten lön och alltså ersättning för arbete.

För få söker bostadstillägg. Enligt försäkringskassans bedömning är det cirka 165 000 pensionärer som har rätt att få bostadstillägg, men som inte söker. Skälen kan variera. Många tror att de inte har rätt att få bostadstillägg, andra uppfattar inte bostadstillägget som en rättighet och en del tycker det är för krångligt.

Det är försäkringskassans uppgift att ge en bra information om bostadstillägget och se till att de som har rätt söker. Regeringen måste därför se till att Försäkringskassan har de resurser man behöver och också får tydliga signaler om att prioritera frågan.

Vi uppmanar regeringen att ge Försäkringskassan i uppdrag att intensifiera sina insatser för att informera om bostadstillägget och underlätta för
dem som ska söka. Det handlar ju faktiskt om personer som har rätt till bostadstillägg för pensionärer enligt riksdagens beslut.

Det är närmast en skandal att så många människor inte fått information om sina rättigheter.

Äldreomsorgen måste vara värdig. Under de senaste åren har möjligheterna att flytta till äldreboenden stått i fokus. Ser vi sex år tillbaka i tiden har totalt närmare 23 000 platser försvunnit i särkskilda boenden enligt Sveriges kommuner och landsting.

Den så kallade hemmaboendeideologin har för många blivit ett tvång  atttvång att bo kvar i sin gamla lägenhet trots att det inte fungerar särskilt bra längre. Man känner sig otrygg och är rädd att inte få hjälp i tid.

Den äldre ska i äldreomsorgen mötas på ett värdigt sätt med respekt för varje enskild persons särskilda behov och önskemål. Det handlar bland annat om att själv kunna välja när hemtjänsten kommer, om att ha en valfrihet vad hemtjänsten ska göra när man kommer och att få en kontinuitet i vilka personer som kommer. En viktig fråga är maten inom äldreomsorgen, som påverkar såväl livskvalitet som hälsa. Måltiden ska vara en höjdpunkt på dagen, den ska ske i ett sammanhang där man inte behöver vara ensam och maten ska vara både god och näringsriktig.

Vi har duktig personal inom äldreomsorgen. Men vi vet att cirka 40 procent av äldreomsorgspersonalen saknar adekvat utbildning och att det finns en rad andra behov när det gäller kompetensutveckling. Personalens kompetens är en nyckelfråga för att få bra kvalitet i äldreomsorgen.

Det krävs långsiktiga kommunala satsningar och ökade statsbidrag som går direkt till äldreomsorgen, bland annat genom att anslå särkskilda medel för kompetensutveckling.land annat genom att anslå särskilda medel för kompetensutveckling.

Hälso- och sjukvården ska vara av hög kvalitet, ges efter behov och finansieras solidariskt. Det är självklarheter, m. Men det är inte alltid det fungerar så. Det måste göras något åt köer i vården, tillgängligheten och att de äldres och multisjukas behov inte prioriteras. Patientsäkerheten måste ges en reell innebörd.

Den vårdgaranti som nu gäller måste hållas. Idag varierar det alltför mycket mellan de olika landstingen. En diskussion måste också föras om tiderna inom vårdgarantin. PRO menar att diagnos och behandling ska ske så tidigt som möjligt.

Det finns en oro både när det gäller vårdval och olika kundvalsmodeller inom äldreomsorgen. Utvecklingen går fort och jag förstår att våra ledamöter i LPR och KPR kan känna sig vilsna.

Debatten inom PRO måste som jag ser det handla om förbättringar för våra äldre. Valfrihet inom äldreomsorgen där de som får omsorg får ett reellt inflytande över vad som ska utföras och inte bara väljer mellan olika utövare som leverera samma tjänster.

När det gäller hälso- och sjukvården måste nya modeller leda till bättre vård och ökad tillgänglighet. Det finns en risk att nya modeller för vårdval leder till att patienter med mindre vårdbehov prioriteras före dem med större vårdbehov.

På LPR-kursen förra veckan diskuterade frågan livligt, vad jag har förstått. Det är bra att vi har fokus på de viktiga vårdfrågorna. Samtliga deltagare ställe sig bakom en skrivelse som ställdes till representantskapet om att tillsätta en särkskild arbetsgrupp som skulle formulera en PRO-ståndpunkt inför kongressen.

Styrelsen har snabbehandlat frågan och kommit fram till att den grupp styrelsen tillsatt för att förbereda de intressepolitiska ställningstagandena i handlingsprogrammet redan har det uppdraget. Gruppen har en bred sammansättning från norr till söder. Olika uppfattningar är företrädda och det finns fler LPR och KPR ledamöter i gruppen.

För att ett samhälle ska hålla ihop krävs ökat inflytande för olika grupper. Pensionärernas inflytande kanaliseras via pensionärsorganisationerna och de organ där inflytandet utövas är regeringens pensionärskommitté och pensionärsråden i kommuner och landsting.

PRO uppmanar regeringen att prioritera sin pensionärskommitté och att ge pensionärsorganisationerna ett reellt inflytande. PRO uppmanar de politiska riksdagspartierna att anta pensionärsorganisationernas förslag till   uppgörelse om kommunernas och landstingens pensionärsråd.

Vår bedömning är att samtliga partier kommer att ställa upp på detta. Redan har vänsterpartiet och socialdemokraterna svarat ja. I det brev som socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog skickade till oss nämner hon att hon bjudit in partisekreterarna från övriga partier till en överläggning som syftar till en överenskommelse.

Vi får se denna uppgörelse som ett första steg mot en lagstiftning om obligatorium när det gäller pensionärsråd i kommuner och landsting. Vi har också tillskrivit Sveriges kommuner och landsting och begärt överläggningar om pensionärsråden ställning

PRO-vänner

Representantskapets höstmöte ger oss alltid en möjlighet att blicka framåt. När jag nu blickar framåt ser jag med tillförsikt fram mot de kommande åren. Vi ska ta ställning till en kraftfull framtidssatsning. Vi har arbetat fram långsiktiga mål men också medel för hur vi ska nå dessa.

Nästa år har vi kongress den 19-22 september. Det ger oss stora möjligheter att synas i medier och på andra sätt.

Låt oss använda kongressen som slutpunkt på starten men också en kraftfull början på fortsättningen i vårt arbete att göra en fantastisk organisation ännu bättre.