Lars Wettergrens anförande vid PROs representantskap den 9 maj
 
 

Den nya regeringens politik skiljer sig väsentligt från den förra regeringens. I vissa fall innebär den kraftiga försämringar för oss pensionärer. Just nu i denna stund, debatteras ett nytt lagförslag i Riksdagen; ”Driftsformer för sjukhus”. Förslaget gör det möjligt att sälja ut alla sjukhus i landet och öppnar för privata försäkringar i den offentligt finansierade vården.

I valrörelsen, inför miljoner TV-tittare, lovade Fredrik Reinfeldt att inte sälja ut ett enda akutsjukhus. Därmed ströks privatiseringsdebatten från dagordningen inför valet. Vad alliansregeringen nu genomför är ett löftesbrott och ett svek mot alla som kände sig trygga med statsministerns uttalande före valet.

Två av landets mest namnkunniga debattörer, PC Jersild och Göran Rosenberg, har från olika utgångspunkter skrivit artiklar om det nya lagförslaget. Jag hoppas att ni läser och begrundar deras tunga kritik.

Vi pensionärer har all anledning att oroas av alliansens förslag.

För det första; Sverige har en liten befolkning, men en sjukvård i världsklass. Det är svårt att upprätthålla högspecialiserad sjukvård i alla landsting, därför samarbetar sjukhus i hela landet. Den samordning som krävs i ett litet land riskerar att splittras om sjukhusen får ett annat ägarskap. Vad kommer då att hända med den toppkvalitet som är svensk sjukvårds kännetecken? Kommer alla medborgare i landet att få del av den högspecialiserade vården?

Vi vet inte svaren.

För det andra; Landstingen har det yttersta ansvaret för att medborgarna får den sjukvård de behöver. Det finns landsting med endast ett sjukhus. Vad händer om ett privatiserat sjukhus går i konkurs? Eller om sjukhuset köps upp av en internationell koncern som har helt andra intressen än den lokala befolkningens behov av sjukvård?

Det vet vi heller ingenting om.

För det tredje; Sjukhus som drivs av vinstdrivande företag får genom den nya lagen möjlighet att ta emot privata patienter som då kan gå före i kön.

Det kommer naturligtvis att skapa stor oro hos människor. De som har råd skaffar sig försäkringar för att inte behöva vänta på eller bli utan vård. Det kommer att skapas ett A- och B-lag inom vården, eftersom alla inte har råd att teckna försäkringar.

Kostnaderna för försäkringarna beror på hur frisk eller sjuk du är. För en pensionär med diabetes och utsliten höft, blir försäkringspremien betydligt högre, än för en frisk och stark 23-åring.  Det är dock tveksamt om något försäkringsbolag överhuvudtaget vill teckna försäkring för en pensionär! Och vad händer med den som inte har råd med egen försäkring?

Det förslag som idag debatteras i Riksdagen kommer att förändra hela det svenska sjukvårdssystemet i grunden. Dagens princip om en vård på lika villkor, där solidariskt finansierad sjukvård ska ges efter behov kommer successivt att kunna förändras till en vård där plånboken och inte behovet styr vilken vård man får.

PRO välkomnar mångfald i vården, men säger nej till vård som bedrivs i vinstsyfte och öppnar för försäkringsfinansierad vård som ger förtur.

PRO slår vakt om en sjukvård som ges efter behov och är solidariskt finansierad över skattsedeln!

Det finns fler frågor som oroar. Det är fortfarande inte helt klart vad som kommer att hända med Apoteket. Den förra regeringens utredning lades ner och en ny har tillsatts med nya direktiv. Utredningen sker i två steg. Senast den 31 december i år ska utredaren lämna förslag som gör det möjligt för fler aktörer att bedriva detaljhandel med läkemedel, både receptbelagda och receptfria. Den 1 april 2008 ska utredningen slutredovisas och då ska även förslag som öppnar möjligheten att sälja ett urval av receptfria läkemedel på andra platser än i apotek finnas med.  

PRO är representerat i den nya utredningens referensgrupp och har vid ett tillfälle fått yttra sig över Apotekets framtid.  Det nuvarande systemet fungerar bra och det kommande förslaget bör innehålla så lite förändringar som möjligt. PRO har också tryckt på att det inte går att särskilja receptbelagda läkemedel från icke receptbelagda läkemedel. Det krävs farmaceutisk kompetens även vid försäljning av receptfria läkemedel.

Allt är inte nattsvart. Äldreomsorgsminister Maria Larsson har påbörjat en äldresatsning om ytterligare 1,9 miljarder kronor.

Pengarna ska användas för

- att stimulera byggandet av fler bostäder för äldre

- öka läkarnas medverkan i vården av de äldre som är mest sjuka.

- fler läkemedelsgenomgångar.

- demensvårdssatsningar.

- att det sociala innehållet i äldreomsorgen ska förbättras och ohälsa och olyckor ska förebyggas.

Rätten till en god äldreomsorg är en hörnpelare för PRO. Därför är det viktigt att vi noga följer utvecklingen så att de satsningar som aviserats verkligen genomförs och att pengar till äldreomsorgen öronmärks så mycket som möjligt. Det är viktigt att vi bevakar att medlen inte går till att täcka underskott i kommunernas budgetar.

Den förra regeringen lovade att öka resurserna till äldreomsorgen med en nivåhöjning på minst 10 miljarder kronor under en tioårsperiod. Hur ser den nya regeringens långsiktiga plan för äldreomsorgens ut? Regeringen har bara talat om 2008 – sedan är det tyst. Vi vet inte hur den nya regeringen ser på framtiden.

När det gäller äldreomsorgen finns det några frågor som är särskilt viktiga för PRO att uppmärksamma.

För det första; Det krävs en rejäl satsning på personalens kompetens. Fortfarande saknar nästan hälften av personalen den grundläggande utbildning som krävs för arbete inom äldreomsorgen. Särskilt allvarlig är bristen på tillräckligt utbildad personal inom demensvården. Ansvaret för personalens kompetensutveckling ligger främst på kommunerna i deras egenskap av arbetsgivare. Men det krävs också statliga resurser för att stimulera kommunernas kompetenssatsningar. Den statliga satsningen Kompetensstegen upphör vid årsskiftet.

För det andra; Den eviga matfrågan. Måltider ska vara en källa till glädje och njutning. I det senaste numret av PRO Pensionären finns ett reportage från Tjörn där PRO försöker stoppa kommunens förslag att centralisera all matlagning till ett enda storkök. Det här händer på många håll i landet. Äldres mat handlar tyvärr allt oftare om sju kylda matlådor som levereras en gång i veckan. 

I vissa kommuner har man infört så kallad valfrihet. Du kan välja matlådor av andra företag vid sidan av kommunens leverans. Men vad är det för valfrihet att få välja vem som ska producera de kylda köttbullarna? Kommunerna måste tänka om. Äldre måste själva få välja om de vill ha matlåda eller lagad mat åtminstone ett par dagar i veckan. Det måste också finnas möjlighet för dem som vill, att äta tillsammans med andra. Måltiden är väldigt viktig för många äldre, och ofta dagens höjdpunkt.

Ett annat område är; Äldrebostäder. Möjligheten att kunna bo kvar hemma är en viktig del av äldrepolitiken. Det ska finnas bra och lämpliga bostäder för äldres behov. Det kan handla om allt från att handikappanpassa det egna boendet till olika mellanformer av boende, korttidsboende och särskilt boende.

Nedläggningar av särskilda boenden har gått alldeles för långt. 18 000 platser har försvunnit under de senaste åren. Vissa boenden har varit omoderna, men situationen innebär att många inte kan få plats vid ett särskilt boende trots att de önskar det. Platserna är reserverade för personer med mycket stora vård- och omsorgsbehov, nästan enbart demenssjuka. Behovet av särskilt boende kommer att öka. PRO kräver att kommunerna tar sitt ansvar och ökar antalet platser i särskilt boende.

På förra kongressen formulerade vi ett krav om att det krävs särskilda stimulanser för att bygga fler äldreboenden. Nu vill alla partier bygga ut. Det är en seger för PRO.

Kommunerna är idag bra på att planera för barn och barnfamiljer, men inte alltid lika duktiga på att planera för en åldrande befolkning och dess behov!

För det femte och till sist; Valfrihet inom äldreomsorgen. Det är Maria Larsson särskilda skötebarn och egentligen inte så mycket att hetsa upp sig över. Idag handlar valfrihet ofta om kundval.  Kundval erbjuds i ca 25 av landets kommuner. Vad som menas är inte alltid så tydligt. I de flesta fall handlar det om att den enskilde brukaren kan välja mellan fler anordnare för någon eller några insatser inom äldreomsorgen. Blir det som äldreomsorgsministern vill kommer vi inom en snar framtid att få se mer av fritt val i äldreomsorgen.

Ett av de viktigaste kraven för PRO är att den äldre ska få ett större inflytande över innehållet i hemtjänsten. I detta sammanhang vill jag särskilt lyfta fram hemtjänsten i Falun som ett mycket gott exempel. När brukaren har fått ett beslut om hemtjänst är det hon eller han som bestämmer vad som ska göras. Är det soligt väder kanske jag bestämmer att använda timmen till en promenad istället för städning.

PRO ska kanske inte säga nej till kundval. Det är ingen jättefråga. Det viktiga är att alla brukare av hemtjänst ska ha rätt till god kvalitet i insatserna. Vi måste gå från dagens system med bestämda insatser. Efter biståndsbedömning ska insatserna omvandlas till de antal timmar i veckan som den äldre behöver. Dessa timmar ska sedan den äldre ha stort inflytande över.

Då får vi en valfrihet som är värd namnet!

Jag vill också ta upp de sämst ställda pensionärernas situation.

PRO:s ståndpunkt är att det är viktigt att stärka de sämst ställda pensionärernas ställning. Man måste kunna leva på sin pension. Frågan om höjning av garantipensionen togs upp av centern och kristdemokraterna i valrörelsen, men inte i alliansens valmanifest.

Vi har drivit höjning av bostadstilläggen, en rejäl tandvårdsreform och höjt grundavdrag för alla.

Höjt grundavdrag har i dagsläget blockerats av den sittande regeringens så kallade jobbavdrag som gör att pensionärerna betalar högre skatt än förvärvsarbetande.

PRO anser att det är starkt motiverat att göra en förbättring av garantipensionen som träffar de sämst ställda pensionärerna.

PRO kräver att överläggningar snarast bör tas upp mellan de partier som står bakom pensionsöverenskommelsen för att skyndsamt hitta en lösning på frågan.

Det jag nu sagt visar med all tydlighet att PRO:s intressepolitiska arbete är viktigare än någonsin.

I september nästa år har vi kongress i PRO. Då ska vi peka ut kompasskursen för de kommande fyra åren. Det är viktigt att PRO:s alla medlemmar känner delaktighet i och kan påverka det kommande handlingsprogrammet.

Riksorganisationens styrelse har tillsatt två arbetsgrupper som inför kongressen; en intressepolitisk och en organisatorisk. I höst får alla medlemmar möjlighet att vara med och formulera kraven kring de intressepolitiska frågorna med inriktning på hälso- och sjukvård och boende för äldre och äldreomsorg.

Rådslagsmaterialet kommer att distribueras till distrikt, samorganisationer och föreningar direkt efter sommaren.

Vi ser fram mot en bred aktivitet och många diskussioner om dessa frågor så att det programförslag som läggs fram inför kongressen är väl förankrat bland medlemmarna.

Mycket av det jag hittills sagt handlar om nutiden. Avslutningsvis vill jag säga några ord om framtiden.

Vilka utmaningar står PRO inför? Kommer vi att drabbas av samma svårigheter som andra folkrörelser. Nämligen att tappa medlemmar och sedan nedgång i verksamheten? Spiralen går åt fel håll. Det finns all anledning att vi allvarligt tittar på vår medlemsutveckling. 2006 var det år då vår andel medlemmar av antalet ålderspensionärer sjönk jämfört med föregående år. PRO har nu på riksnivå 25,5 procent av medlemmar av antalet ålderspensionärer jämfört med 26,6 procent året innan. Var 2006 ett trendbrott eller endast en tillfällig paus i vår medlemsökning?

Jag har ofta sagt att PRO inte är något självspelande piano utan kräver ett medvetet övervägande hur vi uppfattas och vad vi gör. Vi fick under år 2006 totalt 35 800 nya medlemmar av vilka 15 000 var födda 1940 och senare. Det är i och för sig positivt, men räcker det? Andra pensionärsorganisationer ökar mer än PRO.

PRO är i ordets bästa bemärkelse en fackförening för pensionärer där vi både driver pensionärernas intressepolitiska frågor och har en verksamhet som leder till social gemenskap. Men, pensionärerna är inte en homogen grupp utan många.

PRO är ett starkt varumärke med gott renommé, många vet vad organisationen står för men inte vad den gör. Det måste vi ändra på. PRO måste bli attraktivt för de yngre pensionärsgrupperna. Det är en utmaning som kräver ett långsiktigt förnyelsearbete – vad vill vi att PRO ska vara och kännetecknas av i framtiden?

Jag ser några utvecklingsområden framför mig. Vi ska stärka bilden av PRO som den främsta organisationen för pensionärer. Vi ska stärka vår intressepolitiska profil. Det är ett måste att verksamheten anpassas till nuvarande medlemmar och de nya medlemmarnas intressen. Vi ska ytterligare skärpa vår grafiska profil och producera ännu bättre material. Vi ska se över vår tidning, 65-årsbrevet och formerna för medlemsrekrytering. Föreningarna bör också se över sin verksamhet. Det kan gälla mötesformer och medlemsvård. Studier är viktigt för att PRO ska bli attraktivt för kommande medlemmar.

Det är stora uppgifter vi har framför oss. Med gemensamma krafter ska vi göra ett bra PRO ännu bättre.

Med dessa ord yrkar jag på att verksamhetsberättelsen och årsredovisningen för 2006 godkänns.