Välfärdens finansiering i framtiden:

Bra äldreomsorg är en del av lösningen

Äldreomsorg är en del av lösningen för den demografiska utmaningen, inte bara ett problem. Det framhöll Kommunals nya chefekonom Emma Lennartsson vid PROs seminarium om den demografiska utmaningen, under Almedalsveckan i Visby. Hennes hjärtefråga är att kvinnor ska ges möjlighet att yrkesarbeta mer. En annan lösning som diskuterades var en obligatorisk äldreomsorgsförsäkring.

På bilden i mitten två av debattörerna, Anna Hedborg och Emma Lennartsson.

Obalans mellan yrkesverksamma och äldre

År 1970 fanns det 25 personer i yrkesverksam ålder för varje person som var över 80 år. I år finns det 12 personer.

Forskarna beräknar att år 2040 kommer det att finnas endast 7 personer i åldern 20-64 år på varje person som är 80 år eller äldre.

Detta är ett sätt att illustrera den demografiska utmaningen, som var huvudtema för ett av PROs seminarier under Almedalsveckan.

Fler friska år men också fler sjuka på slutet

De flesta anser förstås att ett långt liv är en stor välfärdsvinst. Men den oro som många har är hur samhället ska klara av att erbjuda den omsorg och vård som kommer att behövas.

En första frågeställning är förstås om behoven verkligen kommer att öka i takt med att vi lever länge. Vi blir ju samtidigt friskare. Mats Thorslund, professor i socialgerontologi, som deltog vid seminariet, hävdar att behoven i vart fall inte kommer att minska. Forskarna är lite oeniga om ifall de kommer att vara ungefär som nu, eller om de kommer att öka. Det som framför allt händer när vi lever längre är att vi får fler friska år. Men det verkar också som att vi får fler sjuka år på slutet eller i vart fall inte färre, trots att vi röker mindre, motionerar mer och äter allt bättre. Det som händer när vi lever sundare är att vi går in i den så kallade fjärde åldern, den tid som vi behöver andras hjälp, med en allt bättre reservkapacitet, vilket innebär att även den sjuka tiden kan förlängas.

- Jag brukar säga: när ska jag börja röka? sa Mats Thorslund, dock inte helt allvarsamt.

Detta gäller även dementa. Genom bra omvårdnad och bättre fysiska förutsättningar kan man leva allt längre även med demens.

Valfrihet ingen lösning

Mats Thorslund fokuserade främst på resursbristen som kommer att finnas, som han för övrigt menar finns redan idag. Det finns ett bemanningsproblem, för få platser i olika boenden, bristande ledarskap och även en ojämlikhet mellan kommunerna.

Valfrihetssystemen ser han inte som någon lösning.

- Det ska väldigt mycket till för att man flyttar ifrån ett särskilt boende när man väl har flyttat in, framhöll han. Därtill kan de flesta äldre som beviljats omsorg inte välja själva. Det saknas också konsumentupplysning och det saknas reella alternativ att välja mellan för de flesta.

Ilija Batljan, som är nationalekonom och doktor i socialt arbete, stödde Mats Thorslunds resonemang om behoven i framtiden och betonade samtidigt hur starkt den generella ekonomin styr satsningarna på vård och omsorg.

- Den viktigaste faktorn som påverkar vad äldreomsorgen får kosta är tillgången på resurser. Ju rikare ett land är desto mer satsar man på äldreomsorgen, framhöll han.

Behövs en äldreomsorgsförsäkring?

Ilija Batljan betonade att inget land i världen har en privat äldreomsorgsförsäkring. En solidarisk finansiering av vård och omsorg av äldre kommer troligen att prioriteras av svenska folket också i framtiden, menar han. Men han efterlyste samtidigt en specialdestinering av pengarna till äldreomsorgen, för att höja tilltron till systemet, till exempel genom en obligatorisk äldreomsorgsförsäkring.

Det finns inga enkla lösningar, framhöll han. Fler arbetade timmar och breddad skattebas är en av många dellösningar, liksom en översyn av gränsdragningar mellan vård och omsorg och samarbete mellan offentligt och privat.

- Det är bara i det offentliga som man inte ser att den som ska flytta in faktiskt är en hyresgäst. I ett fastighetsbolag vill man ha bra hyresgäster, framhöll han, angående kommunernas svårigheter att erbjuda äldre möjlighet att fortsätta bo tillsammans även då den ena behöver särskilt boende. Detta är egentligen inte ett resursproblem utan ett fastighetsproblem, menade han.

Ilija Batljans resonemang om någon form av äldreomsorgsförsäkring var huvudtema för förre socialförsäkringsminister Anna Hedborgs inlägg på seminariet.

- Det är en väldig skillnad om pengarna kommer utifrån statistik om hur många äldre man har, eller om de verkligen följer den äldre, framhöll hon.

Vad ska finansieras gemensamt?

Anna Hedborg påpekade att en äldreomsorgsförsäkring måste vara nationell. Då löser man problemet med fördelningen mellan kommunerna. Exakt hur den skulle kunna utformas vill hon gärna ha en diskussion om.

- Det är förstås svårt att se, hur ska det där kontraktet se ut?
Själv tycker hon att den ska omfatta den sista tiden i livet, när vård- och omsorgsbehoven är väldigt stora. Då är behoven också relativt lika, menar hon.  Det bör handla om den personliga omvårdnaden men man kan också lägga in äldresjukvården om man vill, de riktigt stora vårdbehoven. Hon ser också möjlighet att lägga in någon form av äldre-RUT i detta.

- Många har svårt för RUT för yngre, men nästan ingen har svårt för RUT för äldre, framhöll hon.

- Det är klart att det kräver sin utredning, och det är lite bråttom. Jag tror det är en god idé att man startar den här diskussionen. Vad är kärnan i det som vi ska finansiera gemensamt?

Ökade resurser om fler arbetar mer

Kommunalarbetareförbundets nya chefsekonom Emma Lennartsson, vidareutvecklade en annan av Ilija Batljans trådar, nämligen att vi måste arbeta mer.

Det finns flera sätt att finansiera framtidens välfärdstjänster, framhöll hon. Ökad effektivitet, nya inkomstkällor och att fler jobbar mer. Hon vill inte stänga dörren till någon av dem. Men hon tycker också att jämställdhetspolitiken måste lyftas fram som en lösning.

Det blev helt fullsatt när PRO arrangerade seminarium om Välfärdens finansiering i framtiden.

Kvinnor arbetar väsentligt färre timmar än män idag. Medelarbetstiden per vecka för män är 34 timmar medan medelarbetstiden för kvinnor är 28 timmar per vecka. Om kvinnorna skulle jobba lika mycket som männen skulle arbetsutbudet öka med en halv miljon personer påpekade hon, även om det kanske inte är realistiskt. Om kvinnorna skulle jobba mer skulle sannolikt männen jobba lite mindre, trodde hon.

Men vill kvinnor jobba mer frågade hon sig retoriskt och svarade samtidigt ja på den frågan. I vården är det ungefär en fjärdedel av alla som vill jobba mer. I de branscher där många kvinnor arbetar finns en utbredd deltidsnorm, som ofta omöjliggör heltid, till exempel genom att man har delade turer – arbetstiden fördelad i två pass under dagen. Kommunals krav om rätt till heltid har inte vunnit gehör, vilket Emma Lennartsson beklagade.

- Vi har ju lagstiftning om rätt till deltid när man är småbarnsförälder, det är klart att man kan ha en lag även om rätt till heltid. Dagens välfärdsmodell har lett till att kvinnor jobbar i Sverige men inte att kvinnor jobbar lika mycket som män, framhöll hon.

Jämställdhet en viktig pusselbit

Emma Lennartsson anser att välfärden måste uppvärderas ytterligare. Med förskolor som är öppna de tider människor arbetar, och av tillräcklig kvalitet så att föräldrar vill att barnen ska gå där, med en fungerande äldreomsorgs som ger trygghet för de äldre familjemedlemmarna, så ökar förutsättningarna för kvinnor att kunna arbeta mer.

- Ska jag kunna jobba måste jag känna att äldreomsorgen och barnomsorgen är tillräckligt bra. Är det så att vi försämrar äldreomsorgen så kommer folk att jobba mindre, vilket ökar finansieringsgapet. Äldreomsorgen är faktiskt också en del av lösningen, tillsammans med förskolan, betonade Emma Lennartsson.

I diskussionen om hur vi ska klara framtidens vård- och omsorg är jämställdhetspolitiken också en viktig pusselbit för att klara rekryteringen av personal till vård- och omsorg framhöll hon, eftersom deltidsarbetet är mycket mer utbrett i denna sektor än i samhället i stort.  Om man minskar deltidsarbetet i vården till samma nivå som övriga näringslivet ökar arbetsutbudet med 183 000 personer. Då löser man också en del av rekryteringsproblemen. Som jämförelse redovisade hon att om man höjer den faktiska pensionsåldern med två år – en lösning som många fler har lyft fram - så ökar man arbetsutbudet med 80 000 personer.

Nedan kan du även se de ppt-bilder som visades under seminariet.

Länk till Mats Thorslunds bildpresentation (ppt>>
Länk till Ilija Batljans bildpresentation (ppt) >>
Länk till Emma Lennartsson bildpresentation (ppt)>>

Kontakt: Maja Fröman, informationschef PRO, 070-247 17 99

Foto: Maria Hemlin Palje

Länk till information om PROs övriga arrangemang under Almedalsveckan>>