Artikel av Curt Persson i Nerikes Allehanda 2010-02-11

Ett av syftena när det nya pensionssystemet infördes var att villkoren för pensionärer skulle vara långsiktiga. Man menade, att när en person väl är pensionär är det för sent att genom arbete påverka det ekonomiska utfallet i någon större utsträckning. Därför skulle systemet vara förutsebart och gärna beslutas över blockgränsen.

Nu laboreras det med skatteskalor, utan betänkligheter för vilka konsekvenser det
får för pensionärernas ekonomi och även för den långsiktiga tryggheten.

För inte så många år sedan betalade pensionärer lägre skatt än löntagare. I samband med att det nya pensionssystemet infördes så infördes också lika beskattning. Det höll i fyra år.

År 2007 införde regeringen ett jobbskatteavdrag och med det en skatteorättvisa som därefter har ökat i flera steg.

I år betalar en pensionär i genomsnitt ca 700 kronor mer i skatt varje månad jämfört med en löntagare som har samma inkomst.

Få hävdar att skatteskillnaden är rättvis. Men ändå hörs ibland i debatten att det är acceptabelt eftersom pensionärerna har mycket mindre utgifter än de som jobbar.

Men betänk då att pensionären redan har gått ner rejält i inkomst jämfört med när han eller hon var yrkesverksam, kanske till ungefär 60 procent av sin tidigare inkomst.

Maten kostar lika för alla. Bostäder kan till och med kosta lite mer för en pensionär om han eller hon behöver en anpassad lägenhet med hiss. Läkemedel och tandvård kostar sannolikt mer eftersom behoven generellt är större.

PRO har låtit undersöka, men faktiskt inte kunnat finna något annat land än Sverige som beskattar pensionärers inkomster hårdare än löntagares.

Vi valde att titta på förhållandena i 18 länder (EU-15, Norge, USA och Australien). Vi ställde frågan hur mycket skatt en pensionär och en löntagare betalar, dels vid en inkomst som motsvarar en genomsnittlig pensionär, dels vid en inkomst som genomsnittlig löntagare får i pension. Det var alltså bara i Sverige som pensionären konsekvent betalade mer i skatt än en löntagare vid denna undersökning.

I debatten har det ofta framförts att Finland skulle ha samma skatteorättvisa som Sverige. Men det stämmer inte. Där har regeringen kompenserat pensionärerna för det särskilda jobbskatteavdrag som infördes för några år sedan. Nu betalar en pensionär till och med lite lägre skatt än motsvarande löntagare. I Danmark är skillnaden 7 procentenheter och i Norge 6 procentenheter. I Tyskland betalar en pensionär, med en inkomst som motsvarar vad löntagaren får i pension, 18 procentenheter lägre skatt.

Regeringen hävdar att syftet med jobbskatteavdraget är att fler ska arbeta och de som arbetar ska arbeta mer. Men det vi hittills sett är bara en kraftig ökning av arbetslösheten. Till och med regeringen själv är osäker på effekterna. I den ekonomiska vårpropositionen förra året, under avsnittet ”Har regeringens reformer haft avsedd effekt?” betonades osäkerheten. Regeringen skrev att kunskapen om effekterna är ”långt från fullständig” och att ”det råder ingen enighet i forskningen kring vilka statistiska metoder som bör tillämpas” när man ska skilja ut effekter som beror på konjunkturen.

Det som sker nu är en drastisk förskjutning av pensionärernas standard i förhållande till löntagarnas, där en del är nedräkningen av inkomstpensionerna till följd av finanskrisen och en del de stora skillnaderna i beskattning av löner och pensioner. Den sammantagna effekten är att samhället mer och mer rivs isär och generation ställs mot generation. Samhällskontraktet som har varit en bärande del av den svenska välfärdsmodellen bryts nu upp.

Det är inte bra för pensionärerna. Det är inte bra för de yngre. Det är inte bra för samhället! Regeringen måste omedelbart sätta sig ner och utvärdera pensionssystemets och skattesystemets sammantagna effekter och fatta beslut om åtgärder. Dagens ordning fungerar inte! Det första som bör göras är att snabbt rätta till skatteorättvisan.

Curt Persson
Ordförande PRO