Pensionärerna på efterkälken
Vid flera tillfällen har jag tagit upp de orättvisor som pensionärskollektivet drabbats av det senaste året.
Det gäller skatteavdraget för förvärvsarbetande, som pensionärer som slutat jobba inte får göra. Det innebär att man får betala cirka 500 kronor mer i skatt per månad vid lika inkomst som en förvärvsarbetande.
Förklaringen är införandet av det så kallade jobbavdraget. Beslutet har mötts av berättigad upprördhet hos landets pensionärer. Från PROs sida har vi varit bestämda motståndare till det orättvisa beslutet.
Regeringen har nu aviserat att jobbavdragen ska ökas och därmed orättvisorna. Det strider givetvis mot vår uppfattning, vilket vi meddelat regeringen. Vi anser att pension är uppskjuten lön och alltså ersättning för arbete, vilket borde berättiga till samma skatteavdrag som andra inom arbetslivet. Det bör ske genom en höjning av grundavdraget så att alla behandlas lika i skattehänseende.
Ett annat exempel på ett stötande beslut är sänkningen av förtidspensionärernas ålderspension, som den nyvalda majoriteten av allianspartierna beslutade om i riksdagen i december förra året. Det är ett brott mot den fempartiöverenskommelse som träffats om det svenska pensionssystemet. Beslutet innebär rejäla försämringar för många förtidspensionärer.
PROs krav är att beslutet snarast upphävs och att de tidigare reglerna som gällde före 2007 återinförs. Här har de olika pensionärsorganisationerna samma uppfattning, vilket är glädjande.
Höj pensionerna rejält
Löneutvecklingen för de förvärvsaktiva har sedan början av 1990-talet varit god. Under åren 1992–2005 har lönerna nominellt i genomsnitt för samtliga sektorer ökat med drygt 65 procent. Också för de följande åren har lönerna utvecklats gynnsamt. Detta är naturligtvis positivt och glädjande. Det ökar konsumtionen och sparandet, vilket är bra för ekonomin och sysselsättningen.
Pensionerna har däremot utvecklats betydligt sämre. Under motsvarande period 1992–2005 har pensionerna för en person med inkomstgrundad pension endast ökat med 20,6 procent.
Pensionerna släpar alltså efter rejält. Skillnaden till de förvärvsaktiva ökar hela tiden och fortsätter att göra så också under de kommande åren.
Detta är naturligtvis inte acceptabelt. Det minskar pensionärernas andel av konsumtionsutrymmet samtidigt som det skapar en känsla av att man är en grupp som inte blir sedd och står utanför.
Införandet av jobbskatteavdraget har ytterligare fördjupat inkomstklyftorna. För PRO är det orimligt att pensionärer och löntagare ska betala olika skattesatser på samma inkomster. Att förtidspensionärernas framtida ålderspensioner också sänktes från årsskiftet gör inte saken bättre.
PROs medlemmar ser på de ökande ekonomiska klyftorna mellan förvärvsaktiva och pensionärer med stigande frustration och ilska. Den orättvisa fördelningen mellan förvärvsaktiva och pensionärer måste rättas till så att pensionärerna får en ökad och rimlig andel av den ekonomiska tillväxten. En massiv medlemsopinion anser därför att pensionen måste höjas.
PROs uppfattning är att detta ska ske genom en uppräkning av pensionerna med 1 000 kronor per månad. Kravet gäller ålderspensioner och förtidspensioner (sjukersättning).
Det kan inte vara så att pensionärer ska vara den grupp som ständigt ska hålla tillbaka när andra gruppers inkomster ökar.
En höjning på den nivå vi föreslår skulle ge pensionärerna ett rejält tillskott i plånboken samtidigt som det skulle kompensera för de gångna årens eftersläpning. Det skulle också betyda mest för de pensionärer som har de lägsta pensionerna.
Vid ett genomförande av höjningen finns komplicerade samband mellan olika delar i pensionssystemen som behöver beaktas. Vi föreslår därför att en utredning/arbetsgrupp snarast tillsätts för att närmare utreda hur höjningen ska genomföras.
PROs uppfattning är att frågan bör beslutas av de fem partierna som står bakom systemet gemensamt. De bör känna stort ansvar för ett starkt folkligt krav i en mycket angelägen fråga.
Lars Wettergren
Nr 8 2007