Fjällfiske i vilda Bartek

Fjällfiske i vilda Bartek

I fjälltrakterna kring polcirkeln finns ett stort antal spännande fiskevatten för att fånga sin drömöring eller röding. Ett av dem är Bartek, några mil från Arjeplog. Följ med på en spännande tur i midnattssolens land.

Full fart mot öringen. Fluglinan sveper i luften för att förhoppningsvis nå hela vägen fram till fisken.

De första som möter oss när vi parkerat bilen är myggen. Det är ett möte vi helst hade sluppit. Myggen däremot, verkar gilla oss över allt annat. Innan vi hunnit täcka armar, händer, ansikte och nacke med myggmedel är de på oss överallt. Men så fort vi hunnit lasta klart från bilen till båten och far ut på sjön Riebnesjaure försvinner de i blåsten.

Det är i slutet av juni månad och vi är precis vid polcirkeln, några mil nordväst om Arjeplog – kommunen som lär ha två och en halv sjö per invånare och som kanske är Sveriges bästa område för fjällfiske efter öring, röding och harr.

Här finns det så mycket att välja på att det skulle ta flera fiskarliv för att få åtminstone en hyfsad överblick av hela utbudet.

Det är nästan så man skulle kunna tejpa upp en karta över Arjeplog på väggen framför sig, blunda och trycka fast en nål så har man gjort sitt val, snabbt och enkelt. För så bra är fisket i de här trakterna. För vår egen del har vi läst artiklar i fiskepressen om en speciell älv som heter Bartek. Den ligger precis på samma breddgrad som polcirkeln och går ner här i sjön Riebnesjaure. Så nu sitter vi här i båten som för oss över sjön upp mot Vuonatjvikens sameby, fulla av förväntningar efter en nästan plågsamt lång bilresa. 

Det är midsommarhelg och så här långt norrut har det precis slagit över från vinter till sommar. Fjällsluttningarna som omger Riebnesjaure är fortfarande täckta av snö och på marken ner mot björkskogen ligger gräset platt, precis som om det har vattenkammats i en lång bena. Så man förstår att det inte är lång tid sedan det låg tung, blöt snö här i skogen. Jan och Eva Johansson berättar att vi är de första fisketuristerna här uppe för säsongen. Det känns bra.

Framför oss ligger flera kilometrar av otrampade stigar att följa längs Bartekälven och det kommer bli spännande att kasta ut våra beten åt fisken som i alla fall inte hunnit bli krokvan ännu. Men tidpunkten är även något av en chansning. Det kan vara för tidigt, vattnet kan fortfarande vara för kallt av smältvatten från fjällen och så har vi det här problemet med myggen som också verkar vara premiärsugna.

– Myggen kom igår, förklarar Eva Johansson, och maken Jan fyller i att det säkert går att få fisk uppe i älven trots att det är så tidigt på säsongen.  

Den första bosättaren här uppe var Jans förfader Abraham Johansson som byggde hus här vid förra sekelskiftet. Sonen Johan började med turistnäring redan på 1920-talet och i dag är det Jan, som i sin tur tagit över stafettpinnen från sin far Tage, som nu sköter ruljansen. Jan och Eva erbjuder bland annat båtskjuts över den stora, reglerade sjön för fiskare och vandrare, de har fiskeguidning och jaktpaket samt även stuguthyrning och viss restaurangverksamhet i anslutning till campen.  

På väg mot äventyret över sjön Riebnesjaure nordväst om Arjeplog, till vänster Eva Johansson som tillsammans med maken Jan sköter jakt- och fiskecampen Vuonatjviken.
 
 
Myggen var extra aktiva den här sommaren och hade just kläckts, juli och augusti brukar vara bättre, men då kan knotten ställa till problem.
 
 
Kabbelekan verkar gilla närheten till vattnet, den lyser verkligen upp den annars så karga fjällvegetationen.
 
 
En mycket glad fiskare. Det är sådana här sköna stunder som värmer och får besökaren att glömma bort både mygg och trötta fötter.
 
 
På väg hem. Båtskjuts över sjön Riebnesjaure med campens hund som följeslagare över det blå vattnet.
 
Men själva nöjer vi oss med båtskjuts och fiskekort. Vi har valt att leva några dagar i tält för att komma nära vattnet och förhöja vildmarksupplevelsen. Vi vandrar några kilometer längs Kungsleden till en plats som kallas Korsselet. Där vittnar eldstäder och en gammal rostig yxa om att det är en populär plats att ha lägret på. När vi sätter tältet känns det nästan lite overkligt. En fjällsemester föregås alltid av en hel del planering, packningslistor, förberedelser och inköp som nästan blir en del av själva resan. För varje karta eller nya strumpor till kängorna man köper så drömmer man sig dit och tänker på hur det ska bli. Och så plötsligt är man där och har rest tältet och tänt en lägereld och tittar ut mot älven som rinner klar och vacker i dalgången.

Hade det inte varit för myggen så hade det varit som att stå mitt i paradiset.   

Långt frampå kvällen är vi ute i älven och fiskar. Midnattssolen lyser upp himlen och det blir aldrig mer än halvskumt förrän det vänder igen efter midnatt och fåglarna börjar kvittra redan vid klockan två-tre på morgonen. Det är lätt att bli lite halvgalen i fjällen den här tiden på året när ljuset aldrig släpper taget. Man riktigt känner att naturen exploderar och lever upp. Det är som om alla levande varelser här förstår att nu gäller det, för några månader senare är allt kallt och på nedgång igen. Nu ska allt ske. Under några intensiva sommarmånader ska allt växa till sig och hinna fortplanta sig.

Småfåglarna flyger snabbt mellan dvärgbjörkarna och bäcksländor har börjat kläckas. Och i vattnet borde åtminstone den mindre fisken ha blivit aktiv av ljuset och insekterna, men vi känner ingenting i huvudälven.

Inte ett napp. Trots att det finns massor av fina platser att fiska av. Små bakvatten, strömmar, lugnvatten och småpooler som borde hysa massor av fisk. Men inte ens när vi vadar ut i strömfåran över grundbottnarna ser vi något liv. Det verkar helt tomt.

Men vi har ett äss i skjortärmen. Vi har fått tips om att fisken finns i den lite varmare Mieskejaurebäcken som löper ner i Bartek, nära tältplatsen. I Mieskejaurebäcken finns ett helt koppel små håar, större lugnvatten, förbundna av bäcken där det bör stå fisk. Det är öring vi är ute efter. Den vackra lappländska öringen vars prickar är unika för varje individ. Prickarna skiftar i färg från svart till rött och gällocket brukar till och med ha ett litet turkost inslag. 

De är inte bara ettriga och starka att få på kroken. De brukar vara röda i köttet och oerhört goda att steka i en vildmarkspanna över öppen eld, nedsköljda med en mugg kallt bäckvatten och kokkaffe efteråt, är det en smakupplevelse som jag tror ingen tröttnar på. I Mieskejaurebäcken är det också tillåtet att fiska med spinn, annars är det enbart tillåtet med fluga i huvudälven Bartek.

Det blir varma dagar. Nästan ingen vind alls. En dag vandrar vi längs Kungsleden upp till bron över älven, här är nästan ännu mer storslaget, kargare och med utsikt ännu närmare de snörika fjällsidorna. Älven kastar sig bitvis nedför dalgången så det stänker vatten åt alla håll. I soldiset från vattendimman syns alla regnbågens färger. 

Tipset visar sig stämma. Uppe i Mieskejaurebäcken hittar vi öringen. De är inte många och de är inte lätta att fånga, men de finns där. Vi får några stycken på fluga. De är vackra och starka. Vi tappar en större fisk och får även flera gäddor som står och lurar i strömkanterna. De är också ovanligt starka, säkert har de fått mer muskler av livet i strömmarna. Men ärligt talat; det är nog få sörlänningar som åker så långt norrut som till vattnen kring Arjeplog för att fånga gädda. Det är snarare rödingen och öringen man vill åt. Och harren förstås, som finns i ett stort antal vatten
på de här breddgraderna.

Öringen, och framförallt rödingen, kan verkligen vara svårflirtade fiskar. Harren likaså, men i de här vattnen runt polcirkeln finns så stora mängder i de bästa sjöarna och vattendragen att fiskaren sällan blir helt utan. Vädret kan dock ställa till problem. Kall väderlek med ihållande regn tenderar att göra fisken mer passiv och de trycks ner mot botten. Då gäller det att fiska djupt, med sjunklina eller förtyngda flugor om man fiskar fluga. Eller med tyngre spinnare eller sjunkwobblers om man spinnfiskar. Men så snart värmen kommer brukar också fisken bli mer aktiv och gå högre upp i vattenlagren. Då brukar fisket vara som bäst, särskilt för den som orkar vara uppe sent på natten när den större fisken gärna jagar föda, i skydd av mörkret.

Vi har chokladransonering, vilket betyder en rad choklad till varje fikapaus och som efterrätt till maten. Det blir så när man måste bära allt med sig. Alla av oss tre är lika chokladberoende så man tar verkligen vara på de stunderna runt lägerelden eller vid en fin plats nära bäcken innan man vandrar vidare. Att leva lite knapert några dagar per år mår nog kroppen bara bra av. 

Ändå känns livet i fjällen ganska enkelt, i alla fall så länge vädret är hyfsat. Är man törstig böjer man sig ner och dricker, är man hungrig tänder man en eld och steker fisk eller falukorvsskivor. Och så blir man så skönt trött man bara kan bli av en fjällvistelse. Någon somnar en stund i tältet, någon läser en bok och en tredje sitter och väljer flugor ur asken för kvällsfisket. Och så finns det så mycket att se i den karga naturen. 

Äntligen fast fisk! En fin öring har tagit flugan och kämpar för att inte hamna i håven. Barnbarnet Emrik Dahl-Jändel tittar nyfiket på.

Längst ut på en udde hittar vi resterna av en död sjöfågel, fjädrarna ligger utspridda runt om. Troligen är det en kungsörn som slagit till och suttit här och plockat fjädrar av sitt offer. Hjortronblommor lyser upp myrar och tuvor i vitt. I det klara vattnet syns varenda sten på botten när solen är uppe. Kabbelekan verkar gilla fjällvattnet för de växer på vissa platser mitt ute i älven.

En eftermiddag blir det kortspel i tältet och så räknar vi myggbett. Den äldste av oss har minst antal stick, den yngste kommer tvåa och den mittemellan har flest. Men otur i myggbett verkar ge tur i kortspel, för undertecknad vinner flera pokerpartier i rad.   

Efter några dar i vildmarken vandrar vi ner till samebyn. Bland björkriset är myggen ännu fler och så fort de känner av våra fuktsvettiga kroppar går de till angrepp. Vi kan inte stanna utan går på hela vägen nonstop. Som tur är har packningen lättat sedan uppresan. Det allra mesta av maten är uppätet så det går ganska bra att ösa på längs leden.

Nere i campen får vi tillgång till dusch och wc och får låna en liten stuga för att vila ett par timmar innan Eva och Jan kan skjutsa oss över sjön igen. Det blir som en belöning efter några dygn i tält. Med vattnet som strilar ner i duschbrunnen rinner all myggolja, rökdoft och fisklukt av oss och gör oss redo för civilisationen igen.

Och redan i bilen på väg söderut när de snöbeklädda fjällen blir allt svårare att se genom den dammiga bakrutan har man börjat drömma om nästa års fjälltur. Om var den ska gå och vid vilken tidpunkt. Man ser framför sig hur solen kommer att lysa hela tiden och hur lite mygg det surrar runt huvudet och hur stora de svartprickiga öringarna kommer att vara.

Så stora att vi antagligen behöver köpa en större håv till nästa år. Orden ”skaffa större håv” står redan nedskrivna på almanackans kom-ihåg-lista.  

Text och foto: Nicolas Jändel

Nr 8 2007 

Fakta om fjällfiske

Vill du själv pröva på fjällfiske? En bra början är att gå in på den webbsajt som Länsstyrelsen i Norrbotten ställt samman, på adress www.fjallen.nu där du hittar massor av tips på bra fiskeplatser, länkar, ansökningsregler för fiske i kvoterade vatten, boktips om fjällvandring m m.   

I trakterna kring Arjeplog finns massor av fiskemöjligheter, här ligger bl a ett flertal klassiska öring- och rödingvatten som Miekaks fiskecamp till exempel med både öring- och rödingfiske i strömmande vatten eller i sjöar. Andra bra vatten än Viejeströmmen som har höga tätheter

av fisk och Arjeplogsströmmarna där det går att fånga stor öring mitt inne i centrala Arjeplog. Men det finns som sagt ett stort utbud att upptäcka.

Det så kallade ”Arjeplogskortet” gör det möjligt att fiska i ett stort antal statliga vatten ovan trädgränsen.

Inne i Arjeplog finns GK’s Fiske & Café (tel 0961–100 89) där du kan få hjälp med utrustningsval, betestips och ta del av aktuella fiskerapporter. Här finns även övernattningsmöjligheter och du kan hyra fiskeutrustning.

Vuonatjvikens sameby

Vill du kontakta Eva och Jan Johansson i Vuonatjviken nås de på tel 0961–430 31 eller

e-post: eva@vuonatjviken.com

I älven Bartek är fiske tillåtet i den nedersta delen, fisket i den övre delen är kvoterat och gäller från den första juli, tillstånd kan sökas från Länsstyrelsen.

Allt fiske i älven sker med fluga, men spinn är tillåtet i Mieskejaurebäcken och även i sjön Riebnesjaure. Kungsleden går precis förbi samebyn och ringlar sig några kilometrar längs Bartekälven, leden underlättar vandring längs älven.