Korsika -en vresig skönhet…
Vild och motsträvig, svårtillgänglig och med lite dåligt rykte – Korsika har inte gjort det enkelt för sig. Men den som en gång besökt klippan i det blå havet är alltid på väg tillbaka…
Vild och vresig reser sig den bergiga ön ur Medelhavet. Bergen bidrar till att hålla Korsika grön även sommartid.
De gamla grekerna gav ön namnet Kallisté – den vackraste, och gudarna skall veta att de hade att jämföra med. Napoleon Bonaparte föddes på den vresiga ön. Långt senare skulle han suckande yttra ”På Korsika är allting bättre och skönare än någon annanstans”. Han påstod också att om man så band för hans ögon skulle han utan vidare kunna styra ett skepp mot ön enbart med hjälp av doften från den blommande maquisen. Den som sålt sitt hjärta till den motsträviga skönheten är beredd att instämma.
– Törs man åka till Korsika…? frågan har ofta nog ställts oss av vänner som hört alarmerande rykten om ön. Visst har Korsika som tillhör Frankrike gjort sitt bästa för att hålla liv i ryktet om sin explosiva befolkning. Öborna har varit måna om att behålla öns särart, och när man ansett att moderlandets intressen tagit över har man alltför gärna sprängt franskägd egendom i luften. Bortsett från detta är Korsika paradoxalt nog en tämligen fridsam ö. En vanlig besökare har ingen anledning att känna sig orolig, och ingen tvekar ju att åka till storstäder som London.
Korsika är Medelhavets gröna ö. Dess inre domineras av höga berg täckta av den blommande buskvegetaion som kallas ’le maquis’. En stor del är nationalpark med otaliga vandringsleder. Västra kusten stupar rakt ner i havet med insprängda badvikar här och var, medan östra sidan sluttar långsamt ned mot en lång sandstand. Mer lättillgänglig men mindre intressant.
Korsika är inget stort chartermål, öborna vill ha det så, men ett och annat plan landar främst i Bastia på öns nordöstra sida. De flesta turisterna kommer sjövägen t.ex. med snabbfärja från Nice. Här finns gott om inkvartering i alla prisklasser, men inga sönderbyggda stränder med vita hotellkomplex. Språket är franska, men det går ofta bra att hanka sig fram på olika tungomål.
Det är synd att enbart stanna på en plats på ön – Korsika har oändliga upplevelser att erbjuda. Få sevärdheter, men en natur som fullständigt tar andan ur besökaren. Hyrbil en vecka, kombinerat med en badvecka, kan vara en bra lösning. Den som kan väljer endera försommaren när maquisen blommar, eller väntar till eftersäsongen i september.
Följ med på en tur runt ön. Räkna med att bergsvägarna tar tid att köra, tanka i tid och se till att ha vatten med i bilen.
Det lilla mingel som erbjuds på Korsika samlar sig i Calvi, öns charmigaste stad. Grisar på vägen är ingen ovanlig syn för Korsikas bilister. Vill ni äta genuint så besök de små ställena som U Fragnu i byn Venzolasca där paret Garelli står i köket. Myrten, lavendel, smultronträd och inte minst blommande klipprosor ger karkatär åt den doftande buskvegetaion som är ’le maquis’.
Kastanjeskogar
Vi väljer södra kustvägen från Bastia. Låt er inte luras, detta är öns enda raka väg och omgivningen tämligen händelselös till dess man närmar sig Porto Vecchio i söder. Vi tar av mot bergen på väg N 193 som går tvärs över ön mot Ajaccio, Korsikas största stad.
Vid Ponte Leccia, ett par mil bort, svänger vi av mot området Castagniccia, och nu blir vägstandarden avgjort enklare och naturen alltmer dramatisk. Namnet kommer av de stora kastanjeskogarna som i orostider var tillflyktsort för öborna. De tunga mättande kastanjerna kunde föda både folk och fä.
Mitt i detta Urkorsika ligger den ålderdomliga byn Morosaglia där frihetshjälten Pascal Paoli ligger begravd under golvet i sitt födelsehus som nu är museum. Tillbaka på kustvägen söderut kör vi några snabba mil innan bergen åter lockar oss. Avtag vid Solenzara mot öns höjdpunkt Col de la Bavella – det mest storslagna av bergsmassiv. Glöm inte kameran här! Räkna med att plötsligt finna en kossa eller rentav en hel grishjord som tar sin middagsvila mitt i vägen. Byarna Zonza och Quenza är knutpunkter för bergsturisterna och här finns både mat och bra inkvartering. Vill man ha en baddag finns utmärkta plager runt Porto Vecchio. Sväng av mot Palombaggia söder om stan och ni får svårt att åka därifrån.
Längst i söder ligger Bonifacio högt på sin kritklippa. Parkera nedanför stan och ta en tur längs strandpromenaden med sina serveringar upp till fortet där man i klart väder kan skymta Sardinen. Omelett, smaksatt med mynta och den korsikanske färskosten brocciu, är ett säkert lunchtips.
Sartene några mil norrut är en av våra favoriter. Genuin, ålderdomlig med trånga gränder tronar stan på sin kulle. Ett par enkla och bra hotell ligger nedanför. Slå er ned vid ett café på torget, njut av det stillsamma folklivet och kanske ett glas Cap Corse, den svartögda aperitif som är öns egen.
Missa inte en sväng ned till Filitosa. Här finns öns enda stora område med fornlämningar, en omväg väl värd sin tid. Några mil norrut och ni når Ajaccio. Stan är värd en sightseeing, inte minst Napoleons födelsehus. Dessutom står han staty lite här och var i stan.
Betagande utsikt
Välj sen vägen ’Calvi par la Côte’, en bitvis hisande och avgjort långsam väg. Lika bra, då utsikten är betagande. Runt Golfe de Sagone ligger badhotellen tätt, vid lilla Cargése glesnar det. Målet är Piana, beläget just vid ingången till les Calanches – Korsikas mest spektakulära bergslandskap. Stanna här och njut av dagen, och se solen gå ned. Blir ni sugen så erbjuder Hotel Capo Rosso en alldeles utmärkt langustemeny.
Vägen mot Porto ett par mil bort är lika storslagen som krävande. Ibland känns det bra att ha innerspår. Väl framme kan man behöva en fika för att smälta intrycken innan man fortsätter mot Calvi cirka åtta mil bort. Räkna med en heldagstur och tanka i Porto om så behövs.
Calvi är öns charmigaste stad, och här trängs turisterna på gott och ont. Ett kvarter upp från strandpromenaden är både priserna och maten bättre. Våga välja öns specialiteter. Coppa, lonzu, figatellu är fina charkuterier från öns vilda grisar. Fisk och skaldjur kommer från Cap Corse, den halvö som pekar finger åt moderlandet. Öns viner skäms inte för sig, de bästa kommer från området runt Patrimonio.
Mer stillsamt bor man i I’le Rousse ett par mil norrut. Fin strand, pittoreskt och lagom stort. Skulle ni få en kväll över så ta en tur upp till byn Monticello, på berget strax ovanför. Vid bytorget ligger A Pasturella, med mat och husrum för vägfarande. Fler än ni kommer att ha upptäckt den kvinnliga kökschefens utmärkta kokkonst. Solen sjunker i havet och i hjärtat är ni redan på väg tillbaka till Korsika.
Ta sig hit:
Charter eller flygstol med Langley Travel. SNCM bilfärja från t.ex Nice, Toulon, Marseille eller Moby Lines från Livorno. Kan bokas via Ferry Center tel. 0771–471000 som även bokar biltåg om man vill ta egen bil.
www.visit-corsica.com är öns hemsida.
Franska Turistbyrån i Stockhom kan också ge upplysningar.
Hotelltips:
Boka gärna hotell hemifrån. Det spar tid och blir ofta både billigare och bättre.
Här är några hotell som vi funnit trivsamma. De flesta i mellanprisklass.
• Corniche, San Martino di Lota – en dryg mil norr om Bastia
• Castel Brando, Erbalunga – charmig by på Cap Corse en mil norr om Bastia
• Sole e Monti, Quenza – nära Col de la Bavella
• San Giovanni, Porto Vecchio – avskilt
läge några kilometer från stan
• Villa Piana, Sartene – bra läge, granne med fint värdshus
• Capo Rosso, Piana – en favorit, lite dyrare
• A Pasteurella, Monticello – på berget ovanför I`le Rousseô
Text och foto: Siv Key Nilson
Nr 8 2007