Jugend
– den nya stilen med svenska ögon
Varje tid har sin stil. Vid förra sekelskiftet började ett nytt uttryckssätt se dagens ljus. Den skulle skilja sig från de föregående stilarna som imiterade fritt ur historien. Med tidstypisk framtidstro och optimism fick stilen passande namn: art noveau (den nya konsten) eller jugend (ungdom).
Art noveau är ganska lätt att känna igen med sina långa slanka linjer, ibland med geometriska inslag. Ofta är linjerna utdragna till en ”pisksnärt”.
Art noveau-stilen gick igen i allt konsthantverk, som här i en stol av Louis Majorelle, omkring 1900. Ornamenten hämtades från naturen. Det märks framför allt i konsthantverk som möbler och keramik. Men stilen omfattar egentligen allt hantverk från bokomslag till arkitektur.
Rörelsen fick grunddragen till sina idéer i den engelska Arts and Crafts-rörelsen.
Formgivaren och teoretikern William Morris var med sitt företag en viktig inspiratör. För honom hade konsthantverk och konst lika hög status. Genom rörelsens tidning The Studio spreds de nya idéerna. Här i Sverige inspirerades läsare som konstnärsparet Karin och Carl Larsson i Sundborn. Teknikutvecklingen vid förra sekelskiftet med allt fler fotografier i tidningar gjorde nu att många läsare allt snabbare kunde ta del av allt det nya.
År 1895 öppnade entreprenören Samuel Bing en butik i Paris med namnet L’Art Noveau. Här ställde de formgivare ut som anslöt sig till de nya idealen. Glaskonstnärer som Louis Comfort Tiffany från USA och fransmännen Émile Gallé och René Lalique satte sin prägel på stilen. Resenärer med tunnelbanan – métron – passerar dagligen genom de sirligt utförda nedgångarna i gjutjärn som ritats omkring 1900 av Hector Guimard.
Ferdinand Boberg ritade porten till Stockholms första elektricitetsverk 1892.
13 år tidigare hade Thomas Edison uppfunnit glödlampan. Här kopplas lampor med sladdar och förvandlas till växtornament tillsammans med ekblad och ekollon. Rosenbads luftiga och lättsamma arkitektur påverkades av byggnader i Venedig och Spanien. Bakom valven mot Strömmen inrymdes populära Restaurant Rosenbad med uteservering och café i svalkande skugga. Restaurant Rosenbads kolonner pryds av anspelningar på råvaror och Strömmens vatten. Detalj av entrén till Kreditbanken i Rosenbad. Mynt i en aldrig sinande ström samlas upp i penningpåsar med snören som bildar dekorativa mönster. NK på Hamngatan i Stockholm uppfördes 1911 – 1915 efter Ferdinand Bobergs ritningar. Flera av de ursprungliga nedgångarna till Paris tunnelbana – metron – finns kvar intakta från förra sekelskiftet i tidstypisk art noveau. Tidskriften Jugend, som utkom i München, var tyskarnas benämning på stilen. Det blev också den vanligaste i Sverige. Men av sin samtid kallades stilen enbart för den nya stilen eller den moderna rörelsen.
Genombrottet här hemma kom på Konst- och Industriutställningen i Stockholm 1897 och upphörde med den Baltiska utställningen i Malmö 1914. Mest berömda för sina produkter i den nya stilen blev nu keramiker som Alf Wallander på Rörstrand och Gunnar Wennerberg på Gustavsberg.
Nyskapande
Ferdinand Boberg (1860–1946) är den arkitekt som mest kom att förknippas med jugendstilen i Sverige. Själv förnekade han mot slutet av sitt liv att han tillhört den. Men det ligger nog också i sakens natur, eftersom han omformade den på ett högst personligt sätt. Idén med den nya stilen var ju just att den skulle vara nyskapande och fri från tyngande traditioner.
Det gällde i högsta grad för Boberg som var arkitekt för flera byggnader på 1897 års utställning och den mest anlitade svenske arkitekten på olika världsutställningar jorden runt kommande år. Hans aktiva period slutade också med Baltiska utställningen i Malmö 1914 och han var på det sättet verksam under hela jugendstilens period och blev tidens bäst betalde arkitekt i Sverige.
Ferdinand Boberg hämtade mycket inspiration från studieresor till USA i slutet av 1890-talet och påverkades av den moderna skyskrapans viktigaste formgivare, Louis Sullivan.
Han visade ofta hur den inre funktionen och meningen med byggnaden skulle avspegla sig i det yttre. Om man tittar noga ser man hur han tar ett humoristiskt och nyskapande grepp på ornamenten i sina byggnader. Boberg var allkonstnär och ritade även möbler och interiör så att allt bildade en helhet.
Centralpalats kallades en byggnad som rymde flera olika inrättningar vid förra sekelskiftet. Just detta blev också en av Bobergs specialiteter.
Det mest kända är Rosenbad i Stockholm, som en gång i tiden rymde bland annat bank, café, restaurang och lyxlägenheter. Sedan 1981 är det regeringskansliets säte. Rosen återkommer på olika ställen i arkitekturen, passande för Socialdemokraterna som har denna blomma som partisymbol, och är det parti som suttit längst i palatset.
En kommersiell pendang som också ritats av Boberg ligger ett par stenkast därifrån. Nordiska Kompaniet, NK, (1911–15) fungerar fortfarande som ett slags varuhus. Hans kanske mest uppskattade byggnader från den här perioden, de stora centralposthusen i Stockholm och Malmö, har inte överlevt postens omstrukturering utan har fått lämna sin ursprungliga funktion.
Om man inte vill lämna Sverige för att uppleva en hel miljö i orörd jugend kan man besöka restaurangen Bobergs matsal högst upp i NK-varuhuset i Stockholm. Det är den enda fullständigt bevarade interiören i det gamla varuhuset. Växtmotiv i form av vinrankor slingrar fram längs tak och pelare. Väggarna är klädda med paneler i masurbjörk och stolarna är också ritade av Boberg och utförda på NKs egen fabrik. En levande jugendpärla mitt i stan!
Text och foto: Johan Åström
Nr 8 2007