Stort intresse för historiska Vandringar genom tid och rum
Det är en av sommarens sällsynta varma och vackra julikvällar. En stor grupp människor samlas i Ugglans Park i Strängnäs för att vara med om en vandring genom Strängnäs historia. Svalorna flyger högt över Mälaren och till domkyrkans mäktiga torn samlas stadens kajflockar.
– Intresset för historia och våra stadsvandringar bara växer, berättar guiden Bodil Hammar. Ikväll ska vi gå runt med fem grupper och både Strängnäsbor och turister deltar.
Under medeltiden var Strängnäs en av rikets viktigaste städer. Här förvarades Rikets Nycklar och biskopen var konungens ställföreträdare. Här är Gyllenhielmsgatan som leder upp till domkyrkan – enligt Strängnäspoeten Bo Setterlind Sveriges vackraste gata.
Efter en historielös tid växer nu intresset för vår svenska historia och många fyrtiotalister söker sin hembygds rötter. Det spelas historiska dramer, bygdespel och arbetarspel på många platser och det lockar publik. Stadsvandringarna är snabbt slutsålda i Strängnäs, liksom Gustav Vasaspelen i juni. Många nyinflyttade vill också lära känna sin hembygd och deltar med liv och lust i olika arrangemang.
Strängnäsbygden är en del av Mälardalens fornminnesrika kulturcentrum. Gravfält ger vid handen att trakten varit befolkad redan under yngre järnåldern. Under vikingatiden var Strängnäs centrum för handel och sjöfart. Särskilt stor betydelse hade de två årliga marknaderna då man även hade ting.
– Strängnäs har stolta anor och under medeltiden var staden en av rikets främsta eftersom biskopen också var rikets kansler, säger Bodil Hammar.
Strängnäs var en viktig kultplats under förkristen tid. Sankt Eskil (knäböjande) red från Eskilstuna till Strängnäs 1080 för att kristna invånarna för då hölls ett storblot. Sankt Eskil ställde sig oförskräckt mitt ibland de asatroende och försökte övertyga dem att gå över till den kristna tron. Enligt legenden var det den hedniske kungen Blot-Sven (i vit dräkt) som uppviglade folket till att stena Sankt Eskil.
Augusta Widebeck var en kraftfull kvinna i staden. Hon var en av de första kvinnliga telegrafisterna och en stark nykterhetskämpe som inte drog sig för att skälla ut fyllehundar. Carl Carlsson Gyllenhielm dyker upp på sin egen gata Gyllenhielmsgatan, som han lät bredda under sin levnad för att ett praktfullt begravningståg skulle kunna dra fram till domkyrkan där han likaså begravdes.
Gyllenhielm grundar landets första folkskola i Sundbyholm som tack till Gud för han sluppit ut ur den polska fångenskapen. 1523 den 6 juni väljs Gustav Vasa till konung i Strängnäs och efter detta datum firar vi Sveriges nationaldag. Han avger sina kungalöften och utbrister: ”Det ger mer galla än honung att vara konung". Munkarna berättar om reformationen och om hur Gustav Vasa rev deras kloster för att bygga Gripsholms slott. I Strängnäs historia intar biskop han lät bygga om domkyrkan och uppföra biskopsborgen ”Roggeborgen.” Han var biskop i Strängnäs 1479–1501. Sankt Eskil, biskop och martyr, som stenades 11 juni 1080, har fått en vacker minnesplats på Klostergatan i Eskilstuna. 1871 drabbas Strängnäs av en stor brand. Omkring 800 människor blev hemlösa och 72 bebyggda gårdar låg i aska. Lola Nilsson, ordförande för PRO-distriktet i Sörmland har tillsammans med sin Kennet varit med i många dramatiserade stadsvandringar.
– Vi har så roligt när vi spelar Strängnäs historia, säger hon.
Kennet Nilsson, känd PROare dricker hellre brännvin än hjälper till att släcka elden. Tvätterskan visar och berättar om vilket hårt arbete det är att få herrskapskläderna rena.
Vi vandrar upp på Lillgatan eller ”Liktornsgatan” som den också kallas. Här finns gamla gårdar från fyra sekler och stora kullerstenar i mitten av gatan. Där gick herrskapsfolket för att undvika att trampa i sopor som folk bara slängde ut från fönstren. Här möter vi en legendarisk kvinna, Augusta Widebeck (1847–1937). Hon var en av de första kvinnliga telegrafisterna i Sverige och sitt sista telegram expedierade hon i brudklänning.
Vid 18 års ålder utnämndes denna duktiga kvinna till föreståndare för telegrafstationen i Strängnäs. Med tiden blev hon både respekterad för sin begåvning och viljekraft, som var långt borta från den tidens kvinnoideal. Hon gifte sig och fick sju barn. Hon såg mycket i samhället som behövde förbättras, och hon drev en envis och outtröttlig kamp för nykterheten. Hennes insatser i föreningslivet gör att hon är en av de få kvinnor som nämns i det digra verket om Strängnäs stads historia. Hon blev den stridbara liberalen, nykterhetskämpen och kvinnosakskvinnan. Hon kämpade hela sitt vuxna liv för vad hon ansåg vara rätt. Efter hennes död fann man en liten anteckningsbok där hon med darrande stil skrivit ner några rader: ”Hellre spricker jag en aln, än viker mig ett tum.”
På den breda Gyllenhielmsgatan som leder upp till domkyrkan – enligt Strängnäspoeten Bo Setterlind Sveriges vackraste gata – möter vi Carl Carlsson Gyllenhielm. Han berättar om sitt liv, skapade Sveriges första folkskola, byggde Sundbyholms slott och gjorde så att Sverige fick sin första rusdrycksförordning.
Carl Carlsson Gyllenhielm var utomäktenskapligt barn till hertig Karl, sedermera Karl lX, modern var prästdottern Karin. Han föddes 1574 och var alltså halvbror till Gustav ll Adolf. Carl blev väl omhändertagen, fick en herremans uppfostran och tillhörde den framväxande svenska stormaktens innersta krets. Han blev tidigt officer och deltog i fälttågen i Baltikum mot polackerna i början av 1600-talet. Här blev han tillfångatagen och fick tillbringa tolv år i polsk krigsfångenskap. Efter hemkomsten blir han riksamiral, och den här sommarkvällen berättar Carl Carlsson Gyllenhielm om sin otroligt stora begravning.
– För att processionen ska komma fram köpte jag upp alla hus och gårdar för att dra upp en paradgata till domkyrkan. Och det blev en enorm procession med musikanter, ryttare från Södermanlands regemente, följt av 500 fotfolk från samma regemente.
Kungavalet i Strängnäs
Uppe vid domkyrkan möter vi Gustav Eriksson Vasa tillsammans med ärkedjäknen Laurentius Andræ. 1520-talet var ett ovanligt händelserikt årtionde för Strängnäs, som blev skådeplatsen för rikshistoriska avgöranden.
Lördagen den 6 juni 1523 väljs frihetshjälten och riksföreståndaren Gustav Eriksson Vasa till Sveriges konung på ett riksmöte i Strängnäs och på midsommarafton höll han sitt intåg i det krigshärjade Stockholm.
Den nyvalde konungen fann snart att ärkedjäknen Laurentius Andræ var rätt man att ta hand om de kyrkopolitiska problemen. Traditionen berättar att det var Laurentius som bekantade konungen med Olaus Petri. Gustav Vasa förstod att han skulle ha nytta av dessa män för att införa den lutherska läran. Med Västeråsriksdagen 1527 påbörjades reformationen i Sverige.
Det skulle inte dröja länge förrän Gustav Vasas målmedvetna strategi ställde Strängnäs inför stora anpassningsproblem. På kort tid raserades den ena efter den andra stolta positionen som Strängnäskyrkan hade byggt upp under årtionden. Den förr så mäktige biskopen underkastades ett kungligt förmyndarskap, som bestod av ständiga förödmjukelser.
Kyrkans rikedomar plundrades, kyrkliga inkomster anslogs till underhåll åt fogdar och högadeln, vars beskydd Gustav Vasa var beroende av. Dominikanerna i Strängnäs fick även överge sitt kloster, vars rikedomar kungen lade beslag på.
Med tiden växte något nytt och livskraftigt fram och kyrkan kunde återuppta sin kulturskapande verksamhet.
Kända biskopar
Vid Roggebiblioteket står en av Strängnäs berömda biskopar på trappan – nämligen biskop Kort Rogge. Han tillträdde sitt ämbete år 1480 och då inleddes en av de glansfullaste perioderna i stiftets historia. Kort Rogges far var rik och kunde bekosta sonens exklusiva utländska utbildningar i juridik och humaniora. Endast ett fåtal svenskar på den tiden hade lika god utbildning, och Rogge steg snabbt i graderna. Han räknas som en av humanisternas första representanter i Sverige och intar en framträdande plats i Strängnäs historia. Han lät bygga om domkyrkan och uppförde biskopsborgen, ”Roggeborgen,” som genom en täckt luftbro var förbunden med kyrkan. Han beställde två förnämliga altarskåp från Bryssel, som man tror han donerade till kyrkan eftersom han var en frikostig donator till Strängnäskatedralen.
En annan känd Strängnäsbiskop är Thomas Simonsson, som valdes till biskop 1428. Han återfanns praktiskt taget överallt där det inom Sveriges gränser hände något av politisk betydelse. Biskop Thomas kända ”Frihetsvisa” hyllar Engelbrekt och har blivit en av medeltidslitteraturens mest citerade dikt:
Frihet är det bästa ting
där sökas kan all världen omkring
den frihet kan väl bära
vill du vara dig själver huld
du älska frihet mer än guld
ty frihet följer ära.
Strängnäs var en viktig kultplats under förkristen tid, här hölls storblot för ett stort område. År 1080 hölls en stor offerfest, vid denna tid hade kristendomen nått Sörmland. Blotet i Strängnäs anses vara asatrons sista reaktion mot den nya läran. Hit kom biskop Eskil ridande för att kristna invånarna. Han var en engelsk munk, som utsågs till missionsbiskop över ”all Sverige norranskogs”, d v s Mälardalens landskap. Eskil var stationerad i nuvarande Eskilstuna, staden har fått sin namn efter honom och här grundande han sitt stift.
På blotplatsen höll Eskil en ljungande straffpredikan för dem ”i glömska av Herren sin skapare, hembjöd offer åt djävlarna, i stället för åt Gud”.
Blot-Sven var en av ledarna för oppositionen mot kristendomen och han ledde stenkastningen mot Eskil, som blev hans död. När Eskils vänner skulle transportera hans kropp till Eskilstuna gjorde de ett uppehåll väster om Strängnäs. På den plats där kroppen sattes ned sprang en källa fram – S:t Eskils källa rinner fortfarande och en minnessten finns där.
Branden
I Strängnäs fanns ett hus som kallades för Kråkslottet, och enligt sägnen så menade folk att om Kråkslottet revs skulle det drabba staden. Mycket riktigt skedde så, strax efter rivningen startade den stora stadsbranden i april 1871.
Branden startade hos Järnhandlaren på Stortorget, som då var apotek och snart stod stora delar av staden i lågor. Omkring 800 människor blev husvilla och branden lade 73 bebyggda gårdar i aska. Det berättas att männen riskerade sina liv för att rädda brännvinstunnorna från magasinet.
Den vackra borgargården, Grassagården från 1600-talet, räddades tack vare rådigt ingripande från kvinnor och barn som bildade langarkedja och öste på vatten från Västerviken.
Men som så många gånger under historien reste sig Strängnäs ännu en gång efter den svåra branden.
I eld och rök och med svedda Strängnäsbor, avslutas den intressanta dramatiska stadsvandringen som görs helt ideellt av engagerade hembygdsvänner. Men innan dess har vi också fått möta tvätterskan, en övergiven vikingahustru, två munkar som berättar om reformationen och hur deras kloster revs för att Gustav Vasa skulle få byggmaterial till Gripsholms slott. Färjkarlen Anders dyker upp vid Lurudden och mjölnaren Bertil finns uppe vid kvarnen.
Sommarkvällen är ännu ljus och har du tur kan du få möta munken Sven Präntare som hade en kärleksaffär med en nunna från Vårfruberga kloster. Hon födde ett barn som dog i tidig ålder och begravdes utanför stadsmuren. Nunnan fick sitt straff genom att hon murades in levande i muren runt domkyrkan. Och munken låtsades som ingenting – men han fick sitt straff. Han fick ingen ro i graven och därför går han nu runt och letar efter sitt barn i de gamla Strängnäskvarteren.
Text: Agneta Berg-Wahlstedt
Foto: Alf Wahlstedt
Nr 8 2007