Vägar till det förflutna
Historieintresset har ökat markant under senare år. Man älskar gamla hus, läser om hembygdens historia och forskar om sin släkt. För många startar hembygdsintresset med släktforskning. Trådarna från släktforskningen leder till en önskan om mer kunskap om hembygden.
Kanske började det vid industrialismens genombrott i Sverige, en tid som fick människor att flytta, städerna blev en ny hembygd. Samtidigt ledde omflyttningarna till en rotlöshet, som i sig alstrade intresset för att få veta mer om sin släkt, men också den nya och gamla hembygden som man lämnat.
Släktforskning är lika populärt som allsvensk fotboll. Antalet människor som aktivt ägnar sig åt släktforskning närmar sig 70 000 – nästan lika med publiksiffran en genomsnittlig omgång i fotbollsallsvenskan. Men det är bara en del av sanningen; enligt en undersökning uppger två miljoner svenskar att de är intresserade av släktforskning och gärna skulle vilja ha det som hobby.
Många genealoger (släktforskare), menar att när man en gång börjat blir släktforskningen vanebildande och beroendeframkallande. Har man en gång kommit sin släktsaga på spåren är det hart när omöjligt att hoppa av.
Släktforskningsintresset har gamla anor. Redan i Bibeln finns släkttavlor. I Matteusevangeliet finns ett släktträd som visar att Jesus är ättling till kung David och patriarken Abraham.
Välkända är berättelserna i de isländska sagorna där varje persons släktförhållande redovisas. I Njáls saga: ”Där bodde en man, som hette Hoskuld. Han var son till Dala-Koll. Hans moder hette Torgerd och var dotter till Torsten röd. Moder till Torsten röd var Aud den djuptänkta, dotter till Kjettil flatnäsa, som var son till Björn buna, son till Grim herse från Sogn.”
Gräv där du står …
.. är titeln på en bok Sven Lindqvist skrev 1978. Boken har varit en viktig inspirationskälla för industri-, lokalhistorisk- och släktforskning. Lindqvist menar att historien inte är död, historien är viktig därför att resultatet av den finns kvar. Boken visar vad du kan göra av den och budskapet är – Gräv där du står!
Precis som med släktforskning ökar intresset för hembygden. Oftast är det en följd av forskningen om familjen och släkten. En av de frågor som ofta ställs är: vad arbetade ”farfar” med och hur var deras boende och närmiljö?
Det finns en hembygdsförening i nästan varje socken i vårt land. Det visar på vårt intresse för kulturarv och kulturmiljöfrågor. Många medlemmar i lokala hembygdsföreningar eller i studiecirklar hos PRO-föreningar skriver ned resultatet av sin forskning och ger ut i bokform. Hembygdslitteraturen är enormt omfattande och slår säkert ut många andra genrer i svensk litteratur. Svensk hembygdsrörelse har nästan en halv miljon medlemmar i de cirka 2 000 hembygdsföreningarna i landet.
Tre namn utkristalliserar sig när det gäller hembygdsrörelsen. Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, som grundade Smålands museum och gav ut folklivsskildringen ”Wärend och widarne” 1868. En annan är Artur Hazelius född 1833. Han var språkvetare och lärare och hade i många år samlat och dokumenterat uttryck för den folkliga kulturen i form av sånger och berättelser, kläder, möbler, hus och byggnader. Resultatet blev Nordiska museet 1880 och Skansen 1891.
Den tredje är Karl-Erik Forsslund född 1872. Han var folkbildare, författare och initiativtagare till Brunnsviks folkhögskola. Forsslunds kritik mot industrisamhällets framfart blev en verklig väckarklocka för den framväxande hembygdsrörelsen till att söka motverka det ”nya” samhällets negativa verkningar. Forsslund såg hembygdsrörelsen som ett värn för människors och bygders integritet och en länk mellan historien och framtiden.
Ett bra sätt att skapa samling kring hembygden är böcker om dess historia då och nu. Men det kan också vara guidade natur- och stadsvandringar som i Eskilstuna och Strängnäs.
Alf Wahlstedt
Nr 8 2007