Alexandra Coelho Ahndoril
Mäster

Alexandra Coelho Ahndoril fick ett lysande mottagande förra sensommaren med sin roman Mäster (Albert Bonniers Förlag) om skräddarmästaren August Palm, en av förgrundsfigurerna i den svenska arbetarrörelsen. Och jag kan bara instämma. Ahndoril har en sällsynt förmåga att skänka liv, kött och blod och känslor till historiska personer i en förfluten tid.

August Palms livsresa fängslar från första sidan. Hans egna erfarenheter från en arm och fattig barndom med svält och barnauktioner följs av ett slitsamt liv som hunsad skräddargesäll  genom Tyskland, Danmark och slutligen Sverige igen där han slutar sina dagar som socialistisk agitator och rörelsegrundare på 1880-talet. Han kämpar hela livet mot orättvisor, hunger och fattigdom och står modigt och kompromisslöst på de utsattas ­sida. Med sin starka hustru Johanna vid sin sida och deras barn att värna om, utstår  han förföljelser, misshandel och landsförvisning. Han vägrar att ge upp och är besatt av tanken att hans barn ska få ett bättre liv än hans. Så följer vi hans skräck och sorg, men även hans drömmar. Vi möter här ett Sverige för ändå inte så länge sedan och det känns starkt och gripande. Ett stort mästerverk i det lilla formatet.

Alexandra Coelho Ahndoril är 43 år och uppväxt i Helsingborg med svensk far och portugisisk mamma.

I ett färgstarkt vinterprat i julhelgen – Sveriges Radios  motsvarighet till Sommarpratarna i P1 – skildrade hon sin bakgrund och sin väg till författandet. Detta är ett spännande författarskap med ett vackert och kraftfullt språk som jag gärna vill följa.

I en helt annan genre uppmärksammades Alexandra Coelho i höstas tillsammans med sin man Alexander för deckarsuccén Hypnotisören som de skrev gemensamt under pseudonymen Lars Kepler. Litteratur-Sverige häpnade och nu är den såld till 30 länder och ska även filmas.

Alice Munro
Nära hem

I många veckor har Alice Munros Nära hem (Atlas) legat högt på Dagens Nyheters boklista. Hon bor i Kanada och är väl känd främst som novellförfattare. Jag har alltid haft ­litet svårt att engagera mig i noveller, de känns på något sätt ofta för korta och oavslutade. Men här fick jag ge mig.

I tolv fängslande noveller som är ett urval från några av Munros tidigare böcker möter jag färgstarka spännande personligheter från kanadensiska Ontario. Det hela blir till ögonblicksbilder som fastnar på näthin­nan. Så skickligt. ”Att läsa Alice Munro är att lära sig någonting man aldrig tänkt på förut”, löd motiveringen till ett av de många internationella priser hon fått.

Om du tycker om att läsa inte så långt och ändå med väldig behållning, goda historier fyllda med ­atmosfär och underfundighet, ska du välja henne.

Till våren kommer Alica Munros nya bok på svenska, För mycket lycka. Den gläder jag mig åt.

Ragnar Thoursie
Sånger från äldreomsorgen

För oss som är litet äldre, kanske nära eller redan i någon form av relation till äldreomsorgen talar Ragnar Thoursies prosalyriska Sånger från äldreomsorgen (Albert Bonniers ­förlag).

Ragnar Thoursie verkade i många decennier med kraft och engagemang i statsförvaltningen. Först som pen­sionär  kom han som författare. En poet och ämbetsman ger här i sitt nittionde år en bild av åldrande, vård och en ­annan värld. Det blir till sånger fyllda av vemod, värme och sorg. Och humor litet här och var.

Eller vad sägs om detta:

Raja, Addis, Eva, Mirja, Nasi,­ ­Jami,
Abbi, Sirpa, Karin, Halimo, ­Jehosif…
Namn ur Babylons förbistring?
Nej, från Nacka kommun i ­Stockholms län.
Några bland de många invandrare och infödda som sköter oss ensamboende gamla.
Hemtjänstens tappra väldfärdsarmé.