Siri Hustvedt
Sorgesång

Siri Hustvedt är född av norska föräldrar, gift med den amerikanske ­författaren Paul Auster och bosatt i Brooklyn, New York. Hennes Sorgesång (Norstedts) som kom ut i somras är enligt förlaget en ”tankeväckande sträckläsningsbok”. Och jag håller med.

Berättaren är en framgångsrik manlig psykoanalytiker med många intressanta patienter. Han är nyskild och tillbringar mycket tid med sin ­nyligen avlidne fars efterlämnade brev, papper och dagböcker. Handlingen flyter lätt och skickligt fram och tillbaka – från den lantliga uppväxten i Minnesota via pappans svåra skildringar från andra världskriget  och till dramatisk nutid. Erik Davidsen, som han heter, förälskar sig i sin nya hyresgäst Miranda med ursprung från Jamaica, och som flyttat in i ­husets nedervåning med sin lilla ­udda, begåvade dotter Eglantine.
En sällsam kontakt skapas mellan ­hyresvärden och den lilla brådmogna flickan. Stor roll i Eriks liv spelar ­också systern Inga, änka efter en känd författare och mamma till Sonia, älskad systerdotter.

Kring dessa människor och deras förflutna utspelar sig ett ganska avancerat skeende med psykoanalystiska utblickar, starka känslor och dramatik. Dåtid och nutid blandas skickligt. En bok som ändå är lättläst, den ­liksom rinnner framåt, faktiskt utan kapitelindelning. Skildringen är ­delvis fiktiv, men faderns bidrag är tagna ­direkt från hans utkast till ­memoarer. Med pappans tillstånd återger Siri Hustvedt hans texter.
”På det viset blev min far efter sin död min medarbetare”.
Den här boken har mycket att ge.

Tio författare
Tio hundar och en katt

Något helt annat, men också med kvalitet, är Tio hundar och en katt (Brombergs). Tio författare skriver med charm och stor kärlek om hundar i sina liv, om ansvar, lekar och promenader. Och om allt annat som dominerar hundägarens liv, om allt de får och ger och den frid och närhet en så oreserverad kärlek skänker. Majgull Axelsson, Sture Linnér, Yrsa Stenius och Kerstin Ekman har mycket att lära ut och berätta. I Håkan Nessers bidrag skriver hunden själv om sin husse, tackar för lånet av datorn, och beskriver deras resor och vistelser runt om i världen.

In smyger sig också en katt. Göran Hägg berättar om sin katt Josef. ”Ett engelskt talesätt säger: Hundar har herrar, katter har tjänstefolk Sedan sju år betjänar jag Josef.” Josef är en liten bondkatt av Pelle Svanslös-modell och med likartad social bakgrund som författaren, född i Bandhagen, söder om Söder i Stockholm.

En bok för djurägare att äga och känna igen sig i. Och för oss andra att ge bort. Man blir nästan sugen på att bli med hund igen.

Anneli Jordahl
Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)

Så heter lustigt nog Anneli Jordahls starka skildring (Atlas) av Ellen Keys liv. Vi följer hennes tillvaro som ung radikal kvinna, lärare och författare i Stockholm på 1880-talet, till ålder­domen på hennes älskade Strand vid medelhavsblå Vättern. Ja, en och annan hund dyker upp där.

Det centrala i Ellen Keys liv, i hennes känslor och tankar, är kärleken till den stilige löjtnanten och godsägaren Urban von Feilitzen, en gift ­fyrabarnsfar. De fick aldrig varann men skrev hundratals brev om året. Romansen varade en livstid, men de träffades bara ett fåtal gånger.

Ellen Keys känslor är starka och krävande, hon hoppas och väntar, för­bereder sig, drömmer och våndas. Han tvekar – och han ­sviker. De bryter kontakten, men tar upp den igen. Livet igenom.

Korrespondensen är delvis fiktiv, men bygger på de brev som finns ­bevarade. Detta är också en färgstark tidsskildring, men det är dock ­kärlekssagan och  kärlekssorgen som tar tag.

En gripande roman om kärlek och vänskap, beroende och frihet.