Margareta Wersäll

Ivar Lo-Johansson och ­kärleken

Ivar Lo-Jo Johansson har för mig hittills varit mest känd som allvars­tyngd proletärförfattare, lite svårtillgänglig har jag alltid tyckt honom vara, men nu ges han en ny, mjukare och annorlunda framtoning i Margareta Wersälls ganska nyutkomna bok Ivar Lo-Johansson och kärleken. Med underrubrik Kvinnorna i hans liv och verk (Natur & Kultur).

Tjugo år efter Ivar Los död har Margareta Wersäll, som tidigare disputerat med en avhandling om Ivar Lo-Johansson, funnit och publicerat personliga och vackra brev, hittills opublicerade, till och från kvinnorna i hans liv. Och de var många och viktiga för hans diktning. Ivar Lo-Johansson gifte sig aldrig men levde starkt i sina känslorelationer till kvinnor.

Med Sara Lidman hade den då betydligt äldre Ivar Lo en stormande och stormig kärlekssaga som pågick i flera år. Hon ville gifta sig och skaffa barn, men inte han. Deras första romantiska möte på Sveavägen i Stockholm gjorde starkt intryck på Ivar Lo och han minns själva mötespla tsen i romanen Blå Jungfrun. Där skriver hans alter ego att ”för var gång han pånytt passerade stället, tyckte han sig se gatstenarna lysa.” Och själv skriver Sara Lidman till sin vän Mona Dan-Bergman: ”Jag beundrar och älskar honom. Han har gjort upp räkningen med kärleken för länge sedan, han skulle aldrig tillåta sig att älska så som Du och jag menar. Jag går i ett rus och håller på att spricka av älskogsord jag inte vågar säga…” Sara Lidmans roman Regn­spiran anses vara skriven för Ivar Lo.

Två adliga damer och dessa relationer har skapat diskussion kring Ivar Los revanschlystnad efter den fattiga barndomen och statarlivet. Ingrid Stiernblad, som han kallar Pingvin, och deras passion, deras många resor och umgänge skildrar han i romanen Lyckan.

”Luften omkring henne hade ett flimmer, en aura, en corona.(…) Det var första gången jag såg kärleken.”

Med den skånska adelsdamen Loyse Sjöcrona seglar Ivar Lo en händelserik sommar. Några år senare blev Loyse, sambo med den legendariska stjärnreportern och författaren Barbro Alving, Bang, och älskad ­extra-mamma till Bangs dotter Ruffa.

Relationen med poeten Ann Smith blev nog den mest långvariga. Den började med ännu ett dramatiskt möte på en sommaräng på Nordkoster på västkusten. Attraktionen var omedelbar och inledningen till ett kärleksförhållande, som senare övergick i en varm vänskap och varade under hela Ivar Los livstid.

Ann var vacker, filmstjärnevacker, tänkte Ivar Lo först. Och hon var inte enbart en litteraturintresserad skribent utan också konstnärligt lagd, hon skulpterar, målar och tecknar. ”Hon hade stor   begåvning för glädje”, skriver Ivar Lo. ”Det var en stor upplevelse att träffa en kvinna som var självständig och nyfiken på allt hon såg och som började var dag som om det varit söndagsmorgon”. Och Ivar Lo hade stort behov av glädje nu efter den bedrövliga brytningen med Sara Lidman.

Efter deras sista möte skriver Ann Smith: ”Ivar Lo skrev för hand med hela kroppen och orden prövades först på tungan. Därför lever hans blod­omlopp i böckerna till nya generationers läsare.”

Den 11 april 1990 dog Ivar Lo-­Johansson på Ersta sjukhus i Stockholm. Ensam.

Det är breven som bär och skapar den här boken. Och nostalgiskt kan jag sakna de där brevskrivande åren, inte minst i min egen ungdom. Här ger alla brev och citat okonventionella inblickar i kärlekens och romantikens betydelse för Ivar Los författarskap. Detta skapar inspiration till att läsa eller läsa om ur hans rika produktion. Och även ur Sara Lidmans.

Kaj Jill Tingsten Klackenberg

I skuggan av Tingsten – en släktberättelse

En annan framstående man som delvis levde under samma period men i ett helt annat sammanhang är Herbert Tingsten, en av dåtidens samhällstoppar. Han var professor i statskunskap, skrev ett femtiotal böcker och var färgstark chefredaktör för Dagens Nyheter mellan åren 1946 och 1959. Och så var han pappa till en enda dotter, Karin Gunilla, kallad Kaj.

Nu har dotterdottern Kaj Jill Tingsten Klackenberg skrivit en stark och gripande bok om sin mamma, sin morfar och sin egen säregna uppväxt. I skuggan av Tingsten – en släktberättelse (Natur & Kultur).

Här möter vi tre generationer Tingsten. Ett lärdomsgeni, en osedd dotter som med tiden blev alkoholist och en dotterdotter som blev maskrosbarn. Fast på Östermalm, lägger författaren Jill till bilden. Jill växte upp som fjärde barn till mamma Kaj och det var hon och hennes bror som redan i unga år fick ta hand om och skydda sin mamma.

Kaj var en liten väluppfostrad flicka som växte upp på 1920- och 30-talen hos sin frånskilda mamma och hennes nya man. Kaj lärde sig snart att inte ta plats. Den mäktige fadern, Herbert Tingsten, träffade hon sällan. Men hela tiden längtade hon – och saknade. Min mamma försökte nå honom hela sitt liv, berättar dottern Jill. I Herbert Tingstens berömda självbiografi Mitt liv i fyra band på över ­tusen sidor skymtar hans dotter bara förbi ett fåtal gånger.

Kajs liv från osynlig dotter till glad student i Uppsala får snart en djupt tragisk vändning. Senare som mamma fyllde hon tillvaron med allt mer ­alkohol och allt fler ­pinsamma situationer. Och barnen gömde och räddade. Jag fastnade s­peciellt för beskrivningen av hur Jill och hennes bror drog fram klockan på lördagseftermiddagen så att mamma skulle missa öppettiden på Systembolaget.

Jill skildrar öppet sin mammas trassliga liv mer med förståelse än bitterhet.
– Det här är mitt sätt att ge mamma upprättelse, säger Jill i en intervju. För hon var inte bara en spillra, hon var också jädrans häftig, full av liv och fart och charm.

Läs boken. Det ångrar ni inte.

7 boktips i fickformat

Sommartid – lästid, sa man förr i världen. Och kanske är det just nu ­alla pocketböcker, så lättillgängliga, kommer väl till pass. Prisbilliga och lätthanterliga.

Flera böcker som jag tidigare skrivit om här på Boklådan finns nu i pocket.

Alex Schulmans kärleksfulla bok om sin legendariska pappa Allan, Skynda att älska (Månpocket) rekommenderar jag varmt. Liksom Min far hade en dröm (Bonnier Pocket) skriven av Barack Obama innan han blev USA:s president, om sin bakgrund, uppväxt och familjehistoria. Nattfåk (Månpocket) är min favorit bland deckare. Ölandsskildraren ­Johan Theorins andra lovprisade gastkramande kriminalroman.

Har ni inte läst Åsa Lindeborgs gripande bok om sin pappa, Mig äger ingen (Atlas pocket) väntar er härlig läsning. Liksom i Carl Johan De ­Geers personliga livsskildring Jakten mot nollpunkten (Månpocket), som han också kallar En roman om mig själv. Och mitt senaste fynd i Lars Gustafssons rika produktion – Fru Sorgedahls vackra vita armar  ­(Atlantis), som nu kommit i pocket.

Själv tänker jag i sommar läsa fransyskan Anna Gavaldas senaste succé Lyckan är en sällsam fågel (Bonnier Pocket). Hon är en riktig sagoberättare och den här boken är redan såld i 600 000 ex bara i Frankrike. Och den är lycklig, sorglig, humoristisk, rörande, ljuv och sentimental, skriver Göteborgs-Posten. Ännu en framgång – om människor som fått sina törnar i livet men som finner tröst i varandra.

Visst låter det härligt?

Glad läs-sommar önskas er alla.