Första akademin på plats i Gysinge

Heta diskussioner om finansieringen av framtidens äldreomsorg. En obligatorisk äldrevårdsförsäkring för att finansiera äldreomsorgen?
Absolut! Värt att utreda.
Absolut inte!

Diskussionens vågor gick höga när PRO mötte ledande samhällsdebattörer och forskare i GysingeAkademin om framtidens äldreomsorg.

Ekonomen och tidigare socialförsäkringsministern Anna Hedborg har länge pläderat för en allmän obligatorisk äldrevårdsförsäkring. Den ger tydlighet och ordning i rättigheter och skyldigheter för individen, anser hon.

– En fördel med en försäkring är att man vet vad man betalar för och vad man har rätt till. Genom avgiften finansierar vi något som vi vet att alla i princip kommer att behöva – men inte när och i vilken omfattning, förklarade Anna Hedborg.

Förespråkare för en äldrevårdsförsäkring var också ekonomerna Johan Lönnroth och Per Borg, två andra föredragshållare på GysingeAkademin. Johan Lönnroth var övertygad om att en försäkringslösning skulle minska klassklyftorna och öka jämställdheten.

Persson efterlyste utredning

Andra, som förra riksbankschefen Kristina Persson, kunde se fördelar med försäkringen, men trodde ändå att det skulle fungera lika bra med vanlig skatt.

– Det viktiga är att vi kan vara säkra på att få en värdig vård och omsorg om äldre, sa hon.

Kristina Persson tyckte att PRO skulle kräva en parlamentarisk utredning om finansieringen.

Bland deltagarna var många skeptiska till en försäkringslösning: Varför ska vi ha en särlösning just för äldreomsorg?

Per Borg visade en brant stigande kurva – ett växande gap mellan behov/efterfrågan på äldreomsorg och ekonomiska förutsättningar. Mycket av diskussionen handlade sedan om hur gapet ska fyllas – höjd skatt eller försäkring, ökad effektivitet, tydligare prioritering.

Själv var Per Borg övertygad om att både vård och omsorg också måste kompletteras med privata lösningar.

Fler pensionärer som fortsätter att arbeta efter 65 kan vara en del av lösningen, ansåg Kristina Persson. Enligt Emma Lennartsson, chefsekonom på Kommunal, skulle en minskning av deltidarbetet inom vård och omsorg, som ofta är ofrivilligt, betyda mer än höjd pensionsålder för att öka arbetskraften och därmed skatteintäkterna.

– Men det kräver att äldreomsorgen funkar, så att inte kvinnor tvingas arbeta deltid för att ta hand om sina anhöriga. Om man minskar det generella välfärdsåtagandet, är det risk att man biter sig själv i svansen, risk att finansieringsgapet blir ännu större.

GysingeAkademin uppskattades av deltagarna och kommer att fortsätta i någon form framöver.

EVA ÅHLSTRÖM

Design för Alla-Testet vill göra livet enklare!

Burkar ska vara lätta att öppna - även för den som är svag i nyporna

Var femte svensk har någon form av funktionsnedsättning – svårigheter med syn, hörsel, rörelse, händer, minne, med mera.

Produkter som fungerar bra för dem fungerar bra för alla. Det är grundidén i Design för Alla­Testet.

PRO har varit projektets samarbetspartner.

Burkar som är lätta att öppna även för den som är svag i nyporna. Träningsmaskiner som också passar den som har svårt att röra sig. Möten där alla hänger med, koncentrationsproblem eller inte.

Detta och mycket annat kan nu företag få hjälp med att skapa av de verkliga experterna, de som själva har en funktionsnedsättning. Design för Alla-Testet kallas det nya fiffiga verktyget, vars tillblivelse PRO varit med och stöttat. 

Samhället ska fungera för alla, inte bara för de friska och raska. 

Var femte svensk har någon form av funktionsnedsättning. Det som fungerar bra för dem fungerar också bra för alla andra,  säger Pia-Lena Krischél, på Handikappförbunden.

Idén till testet föddes ur ett arbete för att få fram lättöppnade förpackningar som drevs av Reumatikerförbundet och Konsumentverket. De som godkänts har rätt till märkningen ”lättöppnad förpackning”.  

Det nya testet har tagits fram efter tre års projektarbete av Unicum och Handikappförbunden. PRO har varit samarbetspartner, som enda pensionärsorganisation.

– Det finns en rad förpackningar som är stört omöjliga att öppna för den som är lite svag. Jag förstår inte hur ensamstående äldre kvinnor får upp flaskan med WC-ren­göringsmedel till exempel. Det är särskilt svårt när man ska både trycka och vrida säger Lola Nilsson, PROs representant i projektet.

– Men den här telefonen är bra, säger hon om en av de mobiltelefoner som lanserats av Doro och som visades när testet lanserades nyligen.

– Siffrorna är stora och tydliga och separerade från varandra.

Lena Lorentzen är professor i industridesign vid Mittuniversitetet och utvecklingsansvarig för Design för Alla-Testet. Hon vill vända upp och ner på sättet att tänka när något nytt ska designas.

– I vanliga fall utgår en designer från flertalet, något slags normal­befolkning, som ska använda en ­produkt. Sen kanske man i efter­hand försöker tänka på dem som har ­speciella behov. Men om man gör tvärtom blir det mycket mer innovativt, säger hon.

Över 600 personer med olika funktionsnedsättningar ingår i en testpanel, cirka hundra för varje ­nedsättning. Det kan vara svårig­-heter med syn, hörsel, rörelse, händer, minne med mera.

Ett företag kan testa hur en ny produkt fungerar för den som har en nedsättning eller flera – till exempel både svårt att se och röra sig.

För företaget räcker det med en liten testgrupp, kanske bara fem personer. Med hjälp av Design för Alla-Testet får de ändå ett tillförlitligt resultat eftersom gruppen jämförs med den större referensgruppen.

Det går att testa den nya varan eller tjänsten när som helst under produktionsprocessen.

– Företagen skulle också kunna märka sina produkter som godkända att använda för en eller flera grupper. Det går att skapa fler märkningar än den som Reumatikerförbundet har, säger Lena Lorentzen och kastar ­härmed också fram idén till en PRO-märkning.

I arbetet med att skapa testet deltog tio företag, bland dem Doro med mobiltelefoner, DinBox med kläd- och förvaringsskåp och Bollnäs kommun med sin hemsida.

Även Nordic Gym har deltagit och vd Christer Eriksson lovordar idén.  Där har man länge försökt utveckla apparater som alla ska kunna träna på, bland annat finns en serie för rullstolsburna.

Leif Hansson från Reumatikerförbundet passade på att visa upp olika lättöppnade förpackningar i samband med att testet lanserades. 

– Titta på den här mjölkförpackningen. Den har skruvkork, men den är jättelätt att öppna. Skruvkorkar behöver inte sitta som berget. Tyvärr finns den inte i Sverige – däremot i Tyskland och i Mexiko. 

– Och känn på den här, uppmanade han PROs Lola Nilsson och satte en glasburk med vakuumlock i handen på henne. Hon hade inga problem med att öppna burken, detta tack vare en fiffig konstruktion med dubbla lock.

– Den finns inte heller i Sverige ännu. Vem blir först till kvarn? undrar Leif Hansson.

Bertil Blues Johansson

Kryssmakare för PROpensionären

Ålder: 46 år
Bor: I Bagarmossen söder om Stockholm
Familj: Sambo och två barn
På fritiden: Orienterar, var en hyfsad maratonlöpare. Tillbringar somrarna i fritidshuset i barndomens Bjännsjö utanför Umeå
Har tävlat i TV i bl a:
Jeopardy, 3 program
(alltså stormästare 2 ggr)
Ordjakten (5 ggr, tror han)
Vem vet mest (3 ggr)
Postkodslotteriets 50–50
På nattygsbordet: Korsord

Därmed är vi framme vid den stora frågan – hur går det till att göra ett bildkorsord som det du gör i PROpensionären?

Bertil hämtar en stor, rutmönstrad pappersmall och berättar:

– Jag börjar med att välja ut en bild, sedan funderar jag ut bildordet eller orden (de gultonade rutorna). Helst ska det vara ett roligt och gärna dubbeltydigt uttryck. Ta till exempel ordet stamgäst – i korsordets värld kan det vara en gäst på krogen eller någon som klättrat upp i ett träd.

Utifrån bildorden/orden börjar själva flätandet både vågrätt och lodrätt.

– Jag försöker få till en bra flätning med ord som innehåller många bokstäver. Det är lite som att spela schack, man tänker framåt i flera led så att man hittar bästa möjliga ord som i sin tur kan leda vidare till bra ord längre fram. Hjärnan ställer automatiskt in sig så att processen går lättare ju mer man håller på.

När flätningen är klar – då först är det dags för frågenycklarna (frågorna i rutorna inuti korsordet).

– Det är med frågenycklarna man bestämmer svårighetsgraden. Att lägga sig på rätt nivå är det svåraste av allt. Många tror att ett bra korsord är detsamma som ett svårt. Personligen tycker jag att det är svårare att göra ett lätt och bra korsord än ett svårt och bra.

Bertil minns med en rysning den enda gång han gjorde ett barnkorsord. Aldrig mer, säger han med eftertryck.

– Mats Olsén (ny korsordskonstruktör i PROpensionären) lärde mig ett bra tänkande när vi arbetade ihop på Bonniers Korsordstidningar: Svaren ska vara allmänt kända ord eller företeelser, svårighetsgraden reglerar man med frågenycklarna.

Så här långt arbetar Bertil med blyertspenna på sitt stora rutpapper. När frågenycklarna sitter fortsätter jobbet med att föra in krysset på datorn. Sedan skickar han iväg resultatet med e-post till PROpensionären eller till någon av de övriga 15 tidningarna han konstruerar kryss för.

Bertil stoppar gärna in ett eller ett par lätta lösenord – för att locka in lösaren i korsordet. Men en sak hittar man aldrig i han kryss: Stopplinjer, dvs tjocka linjer mitt i en rad som markerar slutet på ett ord. Sånt är fy!

– Och frågenyckeln ska rymmas inom en ordinarie ruta utan att dra ut dess linjer, det är en fix idé jag har.

Han arbetar med kryss, han löser ofta kryss själv. Tröttnar du aldrig?

– Inte alls, säger han med ett stort leende. När jag var 28 år och arbetade som lärare sa jag till mina kolleger att när jag blir stor ska jag bli korsordskonstruktör. Det känns helt rätt.