Bertil Blues Johansson

Ålder: 46 år
Bor: I Bagarmossen söder om Stockholm
Familj: Sambo och två barn
På fritiden: Orienterar, var en hyfsad maratonlöpare. Tillbringar somrarna i fritidshuset i barndomens Bjännsjö utanför Umeå
Har tävlat i TV i bl a:
Jeopardy, 3 program
(alltså stormästare 2 ggr)
Ordjakten (5 ggr, tror han)
Vem vet mest (3 ggr)
Postkodslotteriets 50–50
På nattygsbordet: Korsord

Därmed är vi framme vid den stora frågan – hur går det till att göra ett bildkorsord som det du gör i PROpensionären?

Bertil hämtar en stor, rutmönstrad pappersmall och berättar:

– Jag börjar med att välja ut en bild, sedan funderar jag ut bildordet eller orden (de gultonade rutorna). Helst ska det vara ett roligt och gärna dubbeltydigt uttryck. Ta till exempel ordet stamgäst – i korsordets värld kan det vara en gäst på krogen eller någon som klättrat upp i ett träd.

Utifrån bildorden/orden börjar själva flätandet både vågrätt och lodrätt.

– Jag försöker få till en bra flätning med ord som innehåller många bokstäver. Det är lite som att spela schack, man tänker framåt i flera led så att man hittar bästa möjliga ord som i sin tur kan leda vidare till bra ord längre fram. Hjärnan ställer automatiskt in sig så att processen går lättare ju mer man håller på.

När flätningen är klar – då först är det dags för frågenycklarna (frågorna i rutorna inuti korsordet).

– Det är med frågenycklarna man bestämmer svårighetsgraden. Att lägga sig på rätt nivå är det svåraste av allt. Många tror att ett bra korsord är detsamma som ett svårt. Personligen tycker jag att det är svårare att göra ett lätt och bra korsord än ett svårt och bra.

Bertil minns med en rysning den enda gång han gjorde ett barnkorsord. Aldrig mer, säger han med eftertryck.

– Mats Olsén (ny korsordskonstruktör i PROpensionären) lärde mig ett bra tänkande när vi arbetade ihop på Bonniers Korsordstidningar: Svaren ska vara allmänt kända ord eller företeelser, svårighetsgraden reglerar man med frågenycklarna.

Så här långt arbetar Bertil med blyertspenna på sitt stora rutpapper. När frågenycklarna sitter fortsätter jobbet med att föra in krysset på datorn. Sedan skickar han iväg resultatet med e-post till PROpensionären eller till någon av de övriga 15 tidningarna han konstruerar kryss för.

Bertil stoppar gärna in ett eller ett par lätta lösenord – för att locka in lösaren i korsordet. Men en sak hittar man aldrig i han kryss: Stopplinjer, dvs tjocka linjer mitt i en rad som markerar slutet på ett ord. Sånt är fy!

– Och frågenyckeln ska rymmas inom en ordinarie ruta utan att dra ut dess linjer, det är en fix idé jag har.

Han arbetar med kryss, han löser ofta kryss själv. Tröttnar du aldrig?

– Inte alls, säger han med ett stort leende. När jag var 28 år och arbetade som lärare sa jag till mina kolleger att när jag blir stor ska jag bli korsordskonstruktör. Det känns helt rätt.