Äldreomsorgen har blivit en ny arena för riskkapitalister!

Blev det som tänkt? Eller är det politiska experimentet på väg att haverera? Maria Larsson, det går inte längre att skyla över verkligheten med vackra ord och välvilja!

Senaste veckorna har medierna fyllts av rapporter kring äldreomsorgen. Inga trevliga bilder och berättelser. Tvärtom, artiklar om misskötsel, äldre som far illa, orimligt låg bemanning och anställda som inte vågar framträda och berätta med risk för att mista jobbet.

Kommunledningar försöker visa sig tuffa i medierna mot de entrepenörer man utsett. Men det är ju kommunerna som handlar upp omsorgen och sätter gränserna för kvaliteten.

Äldreminister Maria Larsson bedyrar i TV att regeringen verkligen tar omsorgen av de äldre på största allvar och framhäver att mångfalden av utövare ger bättre omsorg och vård.

Men är det önsketänkande man ägnar sig åt? Lyssnar man på anställdas och brukares verklighetsbeskrivning? Är alla dessa nya utövares främsta intresse att producera en god vård och omsorg eller har äldreomsorgen blivit en ny arena för riskkapitalisterna där man tjänar pengar i stort sett utan risk, när marknaden i övrigt svajar betänkligt?

Enligt SvD går 30 miljarder skattekronor till 16 riskkapitalistägda koncerner. Vinsten beräknas till 2,6 miljarder. Skatteplaneringen är sofistikerad och enligt skatteverket försvinner 10 miljarder i skattekronor ut ur Sverige.

Var detta vad politikerna ville åstadkomma med lag om valfrihet, fri etablering och privatisering av omsorgs­produktionen?

Blev det som tänkt? Eller är det politiska experimentet på väg att haverera? Maria Larsson, det går inte längre att skyla över verkligheten med vackra ord och välvilja!

Vi kräver en bra, fungerande omsorg med hög kvalitet för våra skattepengar oavsett vem som levererar den. Vi kräver en omsorg byggd på humanism och med möjlighet för de anställda att ge en mänsklig omsorg. Det går inte att hänvisa till kommunernas och landstingens ansvar. Det är regeringen som är lagstiftare och ytterst ansvarig för systemet.

År 2011 närmar sig sitt slut. Oron på världsmarknaden har satt sin prägel på det gångna året. Ett politiskt klimat utan någon egentlig opposition har inte lett utvecklingen framåt. Vi står lite och stampar på samma ruta när det gäller både skattefrågan och pensionssystemet.

Visserligen kommer både garantipensionen och inkomstpensionen att höjas nästa år. Men vägen tillbaks till 2009 års nivå på inkomstpensionen är inte inom synhåll för de närmaste åren, om inte vissa förändringar görs. Så kampen går vidare. När detta läses har vi, de fem riksomfattande pensionärsorganisationerna, haft vårt  gemensamma seminarium kring vår pensionsrapport – Pensionssystemet blev det som tänkt – med medverkan både från regering och opposition.

Det får bli upptakten till ett gemensamt arbete kring pensionsfrågan  för att nå de förändringar vi anser nödvändiga för ett rättvist fungerande pensionssystem både för dagens och morgondagens pensionärer. 

2012 har EU proklamerat som året för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationer. En bra utgångspunkt för att tackla viktiga äldrefrågor i ett Europa med allt fler äldre i befolkningen. För PROs del bör det också kunna vara en bra utgångspunkt för ett år med både 70-årsjubileum och kongress. Väl mött för ett nytt verksamhetsår!