Stadiga och prisvärda julklappstips:

Bruce Springsteen och The Hollies

Skivbranschen försöker på ett desperat, men för oss konsumenter trevligt sätt, att tjäna sina sista pengar på CD-skivor nu när allt fler bara konsumerar musik via internet.

Bruce Springsteens box The Collection 1973–84 innehåller alla studio­album fram till Born in the USA. Hans sju bästa, kort sagt. Priset? 159 kronor. Prisvärt, lindrigt uttryckt.

The Hollies har samlat allt de gjorde från april 1963 till oktober 1968 i en box med sex CD. Mycket stämmor. Sköna ljud från ett av 60-talets mest musikaliska band. Pris 169 kronor. Prisvärt är bara förnamnet.

Så dags för årets stora, klatschiga comeback: Doris Day. Minns någon henne? Klart vi gör. USA:s präktigaste lilla filmstjärna och sångerska. Groucho Marx brukade skoja och säga att han varit i branschen så länge att han kände Doris Day innan hon blev oskuld. Kul, även om det finns de som påstår att han snott repliken från komikern Oscar Levant.

Nu har Doris Day gjort comeback på skiva – efter 20 år.

Och jag kan lugna alla med att hon är precis lika trevlig och amerikansk och klämkäck som någonsin.

Sista hiten hade hon 1964 med Move over Darling. Sen blev hennes filmer och musik helt nattståndna och folk ville ha lite sexigare stil. Doris hånades och kallades världens äldsta oskuld. Inte snällt.

Största framgångarna var ju som ­alla minns Que Sera, Sera och Sentimental Journey – två av 16 stora hits.

Efter 20 år är hon tillbaka med albumet My Heart som hyllar hennes son Terry Melcher som dog 2004. Höjdpunkten är I’ll See You in My Dreams som hon tillägnar sonen på ett mycket känslomässigt sätt. Annars är det ­standards och poplåtar, bland annat den fina Disney Girls som Beach Boys gjorde. Sonen var nära befryndad med Beach Boys.

Det är charmigt och väl sjunget. Och vid 87 års ålder kan Doris glädja sig åt att faktiskt dundra in på topplistorna igen. I England var hon plötsligt veckans nykomling(!) med en niondeplats.

Oskuld eller inte, rapporteras det att hennes barnbarn var mycket stolta över det.

Och jag kan rapportera att hon fortfarande inte låter ett spår liderlig. ­Snarare tvärtom; jag skulle vilja påstå att Doris Day är mer oskuld än någonsin. Och jag märker att jag gillar det.

Något yngre är Tony Bennett – bara futtiga 85 år – men hans nya skiva är en fantastisk uppvisning i hur man håller sig ung.

Han har samlat 16 av den unga musikens främsta sångare plus urgamla, men evigt unge, countrynestorn Willie Nelson, för ett duettalbum.

Här finns unga ikoner som diskodrottningen Lady Gaga och den djupt tragiska Amy Whinehouse. Ingen av dem har behövt låtsas att de är oskulder. Inte Bennett heller; under en period av hans karriär var det rent av för mycket sex och droger för hans eget bästa.

Nu är han en skötsam absolutist.

Det hann aldrig Amy bli utan hon dog strax efter inspelningen. Tragiskt bland annat för att hon var en av vår tids största och mest egensinniga ­talanger, med drag av Billie Holiday, Nina Simone och Dinah Washington.

Bennett – som stundtals var mer Frank Sinatra än Sinatra själv – sjunger fantastiskt fint. Rösten är mättad och intakt. Och valet av musik och komp är klassiskt med ett storband och en ljudbild som plötsligt låter märkligt ung när den här typen av musik blivit högsta mode igen.

Det här albumet är alldeles briljant.

Vid 85 år gör Bennett sitt livs bästa musik. Hans goda smak och röst glänser.

Ett smart julklappstips igen:

Ge bort Jan Johanssons nya(!) In Hamburg with Georg Riedel.

Jan Johansson har varit död i 43 år, men hans musik är obegripligt levande och fortfarande kan man alltså hitta orörda inspelningar.